Category Archives: Dystopian

TV-serie nytt, The 100

Vår och sommar är mina definitiva favorit årstider, är inte mycket för vinter och kyla, enda nackdelen när solen börjar titta fram är pollen, jepp, jag har de sista åren tyvärr blivit en av dem som har det liiite kämpigt. Så tröttheten har helt tagit över och det gör tyvärr att läsningen blir lite lidande 😦

Vilken tur då att vi har TV-serier som substitut!
Jag brukar “spara” lite avsnitt så att jag åtminstone har 3-5 avsnitt jag kan sitta en hel kväll och bara frossa i. Är inte alltid så lätt när det kommer till favorit serier, gäller att ha en vilja av järn ibland. Dock så handlar detta inlägg inte om någon av mina favoriter, utan om en utav CWs senaste serier, The 100. En hel del av serier inom sci-fi genren kommer från just the CW Television Network, här hittar vi Supernatural, The Vampire Diaries (som jag i och för sig tröttnat på), Arrows och the Originals, för att nämna några. Är inte så många nya säsongspremiärer på vår/ sommaren, men några finns det och det är hög tid att se vad olika bolagen har att presentera.

The-100-season-1-2014-posterFörts ut alltså the 100.
Det är 97 år sedan jorden blev kontaminerad av radioaktivitet och de som överlevande befinner sig på the Ark, en rymdstation som kretsar kring jorden. Liver här är hårt och det råder noll tolerans mot brott i alla de former, endast ett straff finns, döden. Dock så gör de undantag för ungdomar under 18, som hålls fängslade till deras 18 års dag för att sedan straffas.
Så upptäcker de styrande att möjligheterna att upprätthålla de livsunderhällande systemen bli svårare och svårare och man beslutar sig för att skicka iväg 100 av ungdomsbrottslingarna ner till jorden för att se ifall det nu går att leva där nere.

Tja, är väl inget revolutionerande story-mässigt, men visst jag tänkte jag skulle ge serien en chans, för ärligt talat, det finns på tok för få bra sci-fi serier nu för tiden. Än så länge är det enbart tre avsnitt som är visade och tänker folk som känner mig, hur var det nu med 5 avsnitts regeln? Jo da, jag kommer att ge serien en chans, två avsnitt till och sedan bestämmer jag mig, men tror nog att jag kommer att fortsätta (i brist på annat) därefter blir det lite tyckande redan nu.

Ska vi börja med det mindre bra, först ut, alltså snälla, skall de uppe på the Ark var vuxna tänkande människor, även om vi pratar framtiden och efter någon form av katastrof (vi får märkligt lite information om vad det var för katastrof). För visst är det smart att skicka iväg en hel hög med tonåringar för att klara sig själva, ner på en jord ingen har sett på 100 år och ja, att skicka ungdomar som dessutom har suttit fängslade, jajemän. Hallå, ingen som läst Flugornas herre?!
Givetvis så tappar the Ark kontakten med skeppet (suprise, suprise) vid landningen och det är enbart via “armband” som alla de 100 har på sig som de kan följa och monitorerna ungdomarnas livsvärden. När dessa plötsligt börjar, en efter en, att stänga ner så är ena tolkningen att det är pga radioaktivitet, eller kanske det är något annat som de inte än vet vad, något okänt. Jepp, håll i er, det tar nästen två avsnitt innan en utomstående tekniker (även hon ungdom) påtalar att det är klart att de där nere troligtvis gör sig av med armbanden, efter all tid i fångenskap och där många har sett någon i sin familj avrättad. Jepp kändes logiskt att det skulle ta sådan tid innan det kom upp.

Men men, det är tidigt än och jag skall inte reta upp mig på för många detaljer.

Nu till det som jag nog ändå tycker är intressant och det är karaktärerna, först kändes de lite en-dimensionerade, men efter 3 avsnitt så ser jag flera bottnar. Självklart blir det lite som man väntar sig, efter en tillvaro där minsta lilla överträdelse straffas så finns det de som tycker nu kan vi passa på att leva utan regler och givetvis så kommer där finnas någon som passar på att greppa makten. I the 100 har vi den lite äldre Bellamy som inte är en av fångarna utan någon som lyckas att smita ombord innan de 100 blev nerskickade. Varför, jo hans lillasyster är en av fångarna och hennes enda brott är att bli född, finns nämligen ett barn per par policy (lag). I början så verkar han vara den som pratar om den fira viljan och inga regler, men detta går över och han ser sig själv givetvis som den självklara ledaren (och enväldig sådan). På andra sidan har vi unga Clarke som kommer från en av de priviligierade (ingen direkt lyx vi pratar om, men ändå) familjerna, hennes brott, att tillsammans med sin far försöka varna resten av innevånarna på the Ark att de alla lever på lånad tid. Hon är stark och har integritet och är en sann naturlig och omhändertagande ledare. Dessa två bildar nästan direkt var sin sida och runt om dem hittar vi intressant karaktärer, fega, nördiga, rädda, modiga, konservativa och allt däremellan.

Givetvis så upptäcker de rätt snabbt att det kan finnas något värre än det som finns i de egna ledan. Muterade djur, dödliga rökstormar och upptäckten av något som ser mänskligt ut; de är inte ensamma på denna övergivna jord. Sedan får vi inte glömma, de som skickade ner dem, uppe i the Ark så har vi en totalitär stat, en snart obeboelig rymdstation och där finns både “goda” och “mindre goda” vuxna, vad händer om de beslutar sig för att jorden faktiskt är bebolig?

Tre avsnitt in så har vi som tittare redan bestämt oss för vilka vi tycker om, vi har sett att allt inte är svart eller vitt och vi har sett dödsfall! Eller vi och vi, jag i alla fall.

Så ja, jag kommer nog att titta vidare, för ärligt talat, kan man låta bli en ny sci-fi serie, med dystopiska inslag, mutationer, söta bad boys och en kick-ass tjej i huvudrollen.

Naw, I didn’t Think so!

Leave a comment

Filed under Dystopian, Science Fiction, TV-series / film

Lazarus, Family

När det kommer till serier eller grafiska noveller (vilket namn som passar dig bäst) så har jag inte läst så många som faller inom genren dystopi.
Märkligt nog kan man tycka, då jag gärna slukar romaner som utspelar sig i alla typer av dystopi/ post-apokalyptiska världar. Kanske har jag helt enkelt missat, eller så kan det nog vara så att det inte funnits så många att välja på, vilket fall det nu månne vara, så har jag börjat snubbla över några och först ut är LAZARUS.

(Review in English, see further down)
Lazarus Novellen börjar med att vi ser en ung kvinna bli brutalt skjuten till döds, hon lämnas döende i en allt mer växande blodpöl, men så efter några minuter reser hon sig upp och tar raskt hämnd på sina chockade angripare. Forever (som är huvudpersonen här) är nämligen sin familjs Lazarus och är inte helt fullt ut 100% människa.

I en nära framtid så kontrolleras världen av ett fåtal mäktiga familjer, dessa familjer kontrollerar mark, spannmål och resurser. Vanliga människor är inte längre medborgare och har heller inga rättigheter, dessa människor kallas kort och gott för Waste. Familjerna som styr har alla varsin Lazarus som de använder som sin försvarare och bödel, Lazarus är en familjemedlem som blivit modifierad med implantat och den senaste teknologin. Resultatet, en supersoldat som näst intill är helt omöjlig att ta död på.

Det är en dyster och förfallen värld som Greg Rucka presenterar. I LAZARUS finns det så gott som inget som är ljust eller ens positivt. Handlingen är våldsam, brutal, ingen går att lita på, inte ens dina egna familjemedlemmar. Här finns knappt någon karaktär du tycker om, de är alla mer eller mindre psykotiska, störda och allmänt opålitliga. De enda som jag har någon som helst sympati för är faktisk dessa Lazarus som familjerna använder som sina personliga bödlar. Där finns en empati och en vilsenhet i exempelvis Forevers karaktär som gör detta till en mer mångbottnad berättelse, det är Forever som trots omständigheter, pliktkänsla och ringa ålder är den som bidra med en liten ljusstrimma mitt i all misär.

LAZARUS, FAMILY är en serie med högt tempo och jag gillar verkligen tecknarstilen. Michal Larks bilder är både färgrika och stämningsfulla, för det mesta går de i lite mörkare färgtoner, men kan helt övergå i ett annat färgspektrum beroende på var vi geografiskt befinner oss. Larks har verkligen lyckats att fånga både känslorna och personligheter till de olika karaktärerna.
Känns som detta är en serie som har potential att bli något riktigt bra och jag kommer definitivt se till att köpa fler delar av när de kommer ut.


gbWhen it comes to graphic novels I must admit that I for some strange reason haven’t read any within the dysopian genre. Which in itself is rather strange when I consider the fact that I do read a lot of YA dystopian/ post-apocalyptic novels. So it was about time to do something about it.

This story starts with the brutal killing of a young woman, shot several times and lying death in her own blood, after a minute or so she all of a sudden gets up, fully alive, and take revenge on her attackers.

In this first volume in the Lazarus series it’s a dark and broken world that Greg Rucka presents to us, there is hardly anything that is light or positive. This is a violent and brutal story, there is no one that you could trust, not even your family members. The character we meet are not very likable, no they are more of the psychotic, disturbing, not to be trusted kind of people. The only ones that I actually felt had any redeeming quality were actually these Lazarus that the family’s uses as their personal executioner and private army pressed into one person. There is an empathy and a feeling of being lost in tor example Forever’s character that really do give this story more layers to it. Even if Forever has a high sense of duty towards her family, she is the one who delivers some light in this gloomy and miserably world.

LAZARUS, FAMILY is a graphic novel with a high tempo and I personally like the style of the drawings, Michal Lark’s pictures are musty (in lack of a better word) and sets the mood perfectly, the coloring is mostly quite dark, but can in an instant change into bright and sparkling colors depending on where we are geographically. Lark has succeeded with capturing emotions and personality’s to all the different characters in this novel. I do believe Lazarus has potential and I for one will absolutely get my hands of more of this series when it’s available.

____________________

Betyg 4/5

Lazarus
Av Greg Rucka, Michael Lark
Publicerad 2013 av Image Comics

3 Comments

Filed under Bloggutmaning, Comics, Dystopian, Graphic Novels, Greg Rucka, Michael Lark (art)

Welcome to the apocalypse


Så var det dax för andra boken i Tre på tre-utmaningen denna gång en ungdomsdystopi.

Var redan såld när jag plockade ner boken från hyllan och läste följade på baksidan “Loved it. The only thing scarier than Reavers are Freaks”, jag menar, en Firefly hänvisning, ja då kan det ju inte bli helt fel. Sedan när jag väl öppnade boken och läste de första meningarna så insåg jag att detta måste vare en vinnare.

EnclaveI was born during the second holocaust. People had told us legends of a time when human beings lived longer. I thought they were just stories. Nobody ever lived to se forty in my world

Rösten tillhör Deuce, vi möter henne precis innan hon får sitt namn, för fram tills nu så har hon enbart haft ett nummer, för namn får enbart de som överlever sin 15års dag. Fram till den dagen så placeras och tränar de namnlösa i en av grupperna, Breeders, Builders eller Hunters. Deuce har så länge hon kan minnas drömt om att bli en Huntress, en jägarinna. När hon klarat testet, fått sitt namn och blivit upptagen i guppen, ja då är det hennes uppgift att ge sig ut i de farliga tunnlarna, få fatt i så mycket kött som möjligt till enkalven och samtidigt se till att undvika monstern som härjar utanför, Freaks människolika varelser, med sylvassa tänder och klor istället för naglar som tyckes föredra att livnära sig på människor.
Inget eller ingen skall stå i vägen för henne nu när hon äntligen fått sitt namn och blivit en “jägarinna”. Inte ens hennes nya partner, den udda, något utstötta “jägaren” Fade, som inte riktigt passar in, han verkar inte helt och hållet hålla sig till konventionerna, till enklavans regler. För Fade är inte född i enklaven utan hittades i tunnlarna i ung ålder, utsvulten, rädd och mer djur än människa. De äldre beslöt att han kunde stanna, för om någon så ung överlevt ensam i tunnlarna så kan han säkert bidra med något till enklaven. Men denna nya partner medför mer problem än Deuce har räknat med, för förutom de vanliga farorna i tunnlarna så finns där något annat, mer skrämmande och farligt än hon någonsin räknat med.
Under ett av sina uppdrag så upptäcker de att en av de närmaste enklaverna har fallit för en invasion av Freaks som verkar mer organiserade, smartare och svårare att ha ihjäl, när de äldre i enklaven inte vill lyssna så inser Deuce och Fade att problemen bara börjat.

Enclave är en överaskande liten pärla, en bok som suger in dig och vägrar släppa tag, inte ens efter du vänt på sista bladet. Ann Aguirre är en mästarinna på att börja sina böcker med att ge läsaren ytterst lite bakgrundsinformation, för att sedan en bit i taget utvidga världen. Hon blandar högt tempo med långsammare passager med en sådan skicklighet att du hela tiden förundrats över hur väl allt flyter på. Att recensera Enclave är lite klurigt, det är så lätt att av misstag skriva för mycket om handlingen, personligen lyckades jag att undvika spoilers (mer tur än skicklighet) vilket gav mig den underbara känslan av att få “aha” upplevelser allt eftersom du som läsare börjar förstå var berättelsen utspelar sig. Så jag väljer att inte skriva så mycket mer om storyn än den lilla summeringen ovan, trust me, du kommer att förstå när du börjar läsa.

Man märker tydligt att författaren har tagit inspiration av William Goldings Flugornas herre, men medans Goldings bok mer fokusera på människans (barns) förmåga till ondska och pennalism, en civilisations snabba uppgång och fall (i mikrokosmos), så lyfter Aguirre i sin bok att människan förutom strävan efter makt, vårt inneboende ego och ondska som vi som människor kan vara kapabla till, så finns där även en annan sida, att oavsett hur vi växer upp, med de regler och bestraffningar som formar oss från barnsben, så finns hos vissa av oss en känsla av vad som är rätt eller fel, där finns empati och att andra människor kan vara viktigare än dig själv.

Enclave är en mångbottnad roman, du har de klassiska dystopi-bitarna, en intressant och genomarbetad apokalyps, ungdomar med alla deras känslor som de inte kan eller är redo att erkänna, skräckelement och monster som kommer i fler former än de uppenbara Freaks som jagar i tunnlarna, men det är även en fantastisk berättelse om rätt och fel, om att stå tyst och inte ingripa eller att offra allt, till och med ditt liv för någon annan.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Ann Aguirre är en superb på att berätta historier, att suga in en läsare så totalt i sin värld, hålla kvar dig och när du väl är klar så kommer du inte vill släppa taget.
De senaste månaderna så har jag plöjt igenom, tre olika genrer, tre fundamentalt olika böcker av fru Aguirre, Steampunk i Bronze Goods, Space opera i Grimspace och nu en ungdomsdystopi och alla är av högsta kvalitet och du vill bara läsa mer och mer och mer!
Ja jag vet jag låter lite som en fan girl! men jag erkänner det villigt, hon tillhör numera min lilla skara av absoluta favoritförfattare!

Allt jag har att säga, för tusan, läs boken! Oavsett om dystopier, apokalypser eller ungdomsböcker inte är din vanliga litteratur, jag lovar du kommer inte bli besviken!

———-
Enclave (Razorland #1)
By Ann Aguirre
Published 2012 by Square Fish
———-

Leave a comment

Filed under Ann Aguirre, Dystopian, Tre på Tre, Young Adult