Tag Archives: Book review

Paper Girls #1 – it’s personal, witty and absolute charming

PAPER GIRLS är en charmig ny serie från Brian K. Vaughan, skaparen av den populära serien Saga och med en tagline som “Stand By Me meets War of the Worlds in this mysterious young adult adventure“, kan man inte bli annat än att plocka upp ett ex.

(Review in English, see further down)
Paper Girls #1, Image Comics

Paper Girls #1
Image Comics, 2015

Story by: Brian K. Vaughan
Art by: Cliff Chiang
Colors By: Matt Wilson
Cover by: Cliff Chiang

In the early hours after Halloween of 1988, four 12-year-old newspaper delivery girls uncover the most important story of all time.

 

Handlingen utspelar sig i en av Cleveland förorter, året är 1988, Erin en av våra tidningstjejer gör sig redo för sin tidningsrunda, under rundan stöter hon på tre äldre tonårs pojkar i Halloween kläder och “beväpnade” med ägg och sprayfärg, dessa pojkar börjar terrorisera henne, när situationen blir hotfull dyker plötsligt tre till tidningstjejer på cykel upp, känslan är nästan att det är ett mc-gäng som anländer, med en rökandes tjej, Mac (MacKenzie) som ledare. Vi får genast känslan av att här en en tjej man inte muckar gräl med. På ett arrogant och kaxigt sätt så visar hon grabbarna vart skåpet skall stå.

De fyra tidningstjejerna bestämmer sig sedan att para ihop sig för säkerhets skull, jag tänker inte gå in så mycket mer på handlingen då det är att avslöja för mycket, men i korthet, under dessa tidiga morgonstimmar blir de anfallna av mystiska ninjaliknade individer, de hittar en märklig maskin i ett tomt hus och på himlen fylls av en massa stjärnor…

Som vanligt tar Brian K. Vaughan sin tid att föra fram berättelsen, utan att det känns långtråkigt eller att tempot är för långsam, sin vana trogen så presenterar och utvecklar Vaughan varje karaktär, Erin, Mac, Tiffany och K.J, de har alla sin egen röst och personlighet. Det är fyra tuffa tjejer i en värld som annars enbart tillhör grabbarna, vi möter även en vuxen värld som inte har någon förståelse eller respekt för dessa unga flickor.

Cliff Chiang teckningar i sin nästan stilistiska enkelhet är helt lysande, eller enkla och enkla, på ytan kanske, men så upptäcker man små detaljer, leksakerna som ligger stödda runt i Erin och hennes systers rum, poster på väggen och alla dessa retro prylar, han blandar större bilder för att sedan visa enbart en detalj, vilket ger djup och liv till Vaughan berättelse. När det kommer till färgläggningen funkar Matt Wilsons toner perfekt till Chiangs teckningar, det mesta går i blått med gula detaljer, då större delen av handlingen utspelar sig utomhus just innan gryningen så är det inte så konstigt att han använder så få färger, detta förstärker känslan av en kylig novembermorgon innan solen går upp.

Sci-fi bitarna är rätt nertonade och dyker egentligen inte upp förrän i sista delen, även om det finnas inslag i bakgrunden, små hintar och glimtar. Men det gör faktiskt inget, snarare tvärt om, berättelsen skulle definitivt vara lika intressant om det bara hade handlat om dessa fyra tjejer och samhället de lever i. Men nu är där några sci-fi element med och när väl slutet kommer och vi får se sista rutan, ja…your guess is as good as mine!

PAPER GIRLS får tummen upp från mig, det är en charmig liten serie om fyra tidningstjejer i slutet på 80-talet, atmosfären, känslan och hjärta finns med, blandat med en hint av något helt annat och med en ordentlig cliffhanger så ser jag definitivt fram emot att få läsa mer om Erin, Mac, Tiffany och K.J.

paper-girls-1---bunk-beds-154026


gbHow about a new story from Brian K. Vaughan with the tagline “Stand By Me meets War of the Worlds in this mysterious young adult adventure” can’t go wrong with that can we?!

The story, Erin one of our main characters is out on her newspaper delivery route and get confronted by tre older boys (one of them in a lovely Freddy Krueger costume, well lovely and Freddy might be the wrong word combo, but a fun detail for all horror lovers of the ’80s), they start to pick on Erin but they don’t get far, three other paper girls appear and tell them get lost (well more in a I’ll-kick-your-ass kind of way). After that little incident the girls team up and the story continues, I don’t want to spoil too much, let’s just put it this way, the boys were the least strange thing that are happening on their delivery route this particular morning.

Brian K. Vaughan doesn’t rush the story, he properly introduce us to the girls, Erin, Mac, Tiffany and K.J they all have their own voice and personality. Even if the storytelling is a bit slow, it never feels boring. This is also something I love with Vaughan and his other series, like in Saga, the focus is on the characters, they are the important part of the story, the rest, well its there in the background without disturbing too much.

Cliff Chiangs drawing are absolutely superb in its simplicity, and still there are a lot of details, like the toys in Erin and her sisters bedroom, posters on the wall and all those lovely retro devices, all that give the story depth and life. The color scheme that Matt Wilson uses is almost just blue with som yellow detail, at first it felt a bit odd, but then it all make sense, most of the story takes place outdoors just before dusk and it works perfectly.
Clothes, hairstyles, electronics and newspaper delivery from a bike, all together with the story and pictures just doesn’t set a feeling of the ’80s no, we are traveling back to 1988 and to be honest it feels rather charming 🙂

So what of the sci-fi in this story, well it’s a bit downplayed and it’s not until the last few pages that the reader actually sees something, but it’s still there in the background, a few hints and glimpses as the story continues, the odd ninja-ish men that attacks one of the girls, the strange machine in a empty house, then when the end comes and we see the last frame, I promise you, it will make you wonder!

To summarize this new series from Image, all and all, this is a charming little gem of a comic, it’s witty, personal and has some young kick-ass girl in the center and together with the cliff-hanger ending, at least I can’t wait until the next issue to come out.

Paper Girls #1 Image Comics 2015

Peper Girls, Image Comics

Story: ★★★★1/5
Art: ★★★★1/5
Overall: ★★★★1/5

Leave a comment

Filed under Brian K. Vaughan, Cliff Chiang, Comics, Digital Comics, Matt Wilson, Young Adult

Brutal tankeväckande nutids apokalyps

The Book of the Unnamed Midwife är bland det bästa jag läst på väldigt länge! en brutal, skrämmande och tankeväckande berättelse placerat i en apokalyptisk nutid.

The Book of the Unnamed MidwifeThe apocalypse will be asymmetrical.
In the aftermath of a plague that has decimated the world population, the unnamed midwife confronts a new reality in which there may be no place for her. Indeed, there may be no place for any woman except at the end of a chain. A radical rearrangement is underway. With one woman left for every ten men, the landscape that the midwife travels is fraught with danger. She must reach safety— but is it safer to go it alone or take a chance on humanity? The friends she makes along the way will force her to choose what’s more important. Civilization stirs from the ruins, taking new and experimental forms. The midwife must help a new world come into being, but birth is always dangerous… and what comes of it is beyond anyone’s control

The Book of the Unnamed Midwife är en mental spark i magen!
Känslor blandas om vartannat, pulsen ökar, adrenalinet slår till, hjärtklappning, rädsla och ett nästan fysik illamående blandas. Detta är en berättelse satt väldigt nära vår verklighet, en typ av tänk-om berättelse, om när samhället kollapsar och allt som återstår är rädsla, våld, övergrepp och hopplöshet men även överlevnadsinstinkt, kärlek, intimitet och att inte ge upp oavsett vad som händer.

Meg Elison ger oss en berättelse där hon blandar dagboksanteckningar med mer traditionell berättande, som på så sätt fyller i det som sker mellan dagarna och veckor, mellan tankar och känslor, det är skickligt hanterat och resulterar i att orden och berättelsen kommer närmare dig som läsare.

Berättelsen börjar med att en aggressiv influensa sprider sig lavinartat, fler och fler insjuknar i feber och ingen verkar varken förstå viruset eller hur det skall stoppas. I en rasande fart börjar människor dö, framför allt kvinnor och barn, gravida kvinnor som verkar vara friska insjuknar hastigt i slutet av sin graviditet och varken barn eller moder överlever förlossningen. Mitt i allt detta jobbar en tapper barnmorska på och gör sitt bästa, men nyfödd efter nyfödd dör och så till slut insjuknar även hon. Efter dagar av feber med få konkreta minnen om tid som passerat vaknar hon upp, hon verkar mirakulöst vara frisk, hon är desorienterad, trött, uttorkad och matt men frisk! Hon ger sig ut i ett övergivet San Francisco, vi följer henne på sin resa genom ett post-apokalyptisk USA där de få som överlevt nästan uteslutande är män, män som verkar se de få kvinnor som överlevt som ägodelar, att nyttja som de vill!
Hon gör allt för att överleva, allt för att undvika att bli utsatt för fysiskt våld och övergrepp men framför allt se till att hon inte blir fråntagen sin frihet och rätten till sin kropp, hon ikläder sig olika roller, håller sig undan och börja sätta upp någon form av plan.

Men hur överlever vi egentligen när allt har raserat? Att dagligen kämpa för att få tillgång till rent vatten, att hitta mat som är ätbar, hålla sig frisk, hitta mediciner, det minsta lilla sår kan vara en dödsdom. Men även lite mer enkla saker såsom tamponger eller bara något så banalt som kaffe, hur klara vi oss när allt detta inte längre produceras?
Sedan har vi ensamheten, om du inte har någon att tala med, än mindre någon att känna fysisk närheten till, vad gör det med oss som människor? Elison ställer många frågor och inte alla har några lätta svar, om än några.

Vår namnlösa barnmorska hittar på nya identiteter, skapar en manlig version av sig själv, jobbar på att helt och hållet dölja sitt riktiga kön, ser till att hon är beväpnad, undviker ofta andra överlevande, allt för att överleva själv. Jag håller inte alltid med henne och hade själv kanske inte gjort alla de val hon gör, eller så kanske hade jag det…
Alla hon möter på sin resa är inte onda, men många är det, hon möter män som har flickor och kvinnor i kedjor, våldtagna i alla åldrar som säljs och lånas ut som om de var en ägodel och inte en människa. Som kvinna känner man nog extra mycket, det är svårt att inte göra det med tanke på hur vår egen värld ser ut. På sin färd stöter hon på andra ensamma överlevande, större gäng med eller utan fängslade kvinnor, religiösa grupper och människor som förlorat allt hopp. Allt är inte misär, där finns godhet och ett uns hopp, men kanske inte där vi trott, förvänta dig inte en happily-ever-after berättelse, för det hittar du inte här.

The Book of the Unnamed Midwife är den mest trovärdiga post-apokalyptiska berättelse jag läst, här finns inga zombies, inga vampyrer eller artificiellt skapade varelser som decimerat mänskligheten, ingen miljökatastrof som fördärvat vår värld, nej här är det människor som från ett redan reducerat antal säkrar vår undergång.
Under min läsning så slår tanken mig, precis som den gör för flera i boken, förtjänar vi människor att överleva när apokalypsen är ett faktum? Helt ärligt, jag är inte säker, vi människor har en inneboende kraft och förmåga till storhet, att se helheten och att skapa en positiv tillvaro där alla får ta plats på lika villkor, där ingen är mer värd än den andra, men där finns också en (tyvärr växande) kraft till ondska, trångsynthet och tron på att vissa få står över andra, att vissa är mindre värda (eller i värsta fall inte har något värde alls) och att bara dessa få har rätt till lika villkor och en plats i samhället, jag pratar givetvis om rasism, sexism och homofobi. För det är svårt att läsa denna bok och inte börja fundera och relatera till vår egen värld här och nu. Tankar om att ha rätt till sin egen kropp och sin sexualitet, att vara lika mycket värd, att kunna välja, tankar om kön och dess placering i samhället, ja det är mycket som ställs på ända och i slutet finns det inga andra svar än kanske de som du som läsare ger.

Det är inte konstigt att Meg Elison i våras fick 2015 Philip K. Dick Award, för det här är en riktigt bra bok, det är en unik och smärtsamt intressant berättelse, en bok alla bör läsa, The Book of the Unnamed Midwife handlar om sexualitet, om kön och identitet, om patriarkaliska strukturer, om samhällsförfall och kaos men även att bygga upp något nytt och helt annorlunda. Det är en medryckande och skrämmande berättelse och samtidigt en väckarklocka om vad som kan ske om vi inte ser upp, här, nu och idag.

 

★★★★★

The Book of the Unnamed Midwife
By Meg Elison
Published 2014 by Sybaritic Press

Leave a comment

Filed under Meg Elison, Post apocalyptic

En besynnerlig och något spöklik historia…

MISS PEREGRINE’S HOME FOR PECULIAR CHILDREN är en sådan bok som jag av någon anledning varit på väg att läsa gång efter annan men som aldrig blev av och när den väl äntligen införskaffades så blev den liggandes i en av mina TBR högar. Så dyker författaren och hans böcker upp lite här och var i bloggsfären (senast med info om att Tim Burton verkar inblandad i filmadaptionen, yay!) och när jag vid mer än ett tillfälle läster på den eminenta bloggen Old Adult reads young adult om dess förträfflighet så var jag bara tvungen att ta tag i läsandet!


Miss Peregrine’s Home for Peculiar ChildrenA mysterious island. An abandoned orphanage. A strange collection of curious photographs.

A horrific family tragedy sets sixteen-year-old Jacob journeying to a remote island off the coast of Wales, where he discovers the crumbling ruins of Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children. As Jacob explores its abandoned bedrooms and hallways, it becomes clear that the children were more than just peculiar. They may have been dangerous. They may have been quarantined on a deserted island for good reason. And somehow—impossible though it seems—they may still be alive.

MISS PEREGRINE’S HOME FOR PECULIAR CHILDREN är just det, en besynnerlig bok och berättelse, det tar tid innan man är riktigt ”med”, i mångt och mycket är detta en unik och udda ungdomsberättelse, en berättelse som dessutom är illustrerad med bisarra och i vissa fall smått kusliga gamla fotografier (det är svårt att sätta fingret på varför man känner ett smått obehag).

Historien rör sig runt Jacob som under sin barndom växte upp med hans farfars berättelser från andra världskriget, hur han flydde från kriget och hamnade på ett barnhem på en ö utanför Wales kust. Barnhemmet var fyllt av barn som alla hade märkliga krafter och som bevis fanns gamla gulnande fotografier på dessa besynnerliga barn. Under åren som gick så hävdade farfadern med bestämdhet att allt han berättat var sant, men som många barn när Jacob blir lite äldre så slutar han tro på de fantasifyllda berättelserna och äktheten bakom fotografierna. Så inträffar en tragedi och helt plötsligt så måste Jacob tänka om, tänk om hans farfar hade rätt trots allt? Kan det vara möjligt att ön och dess barn fortfarande finns kvar (även om det borde vara omöjligt) och kan de kanske hjälpa mot ”monstren” som lura i mörkret?

Jacob är en pojke som är lätt att tycka om, vi får följa honom på sin resa från ett bekvämt modernt USA till den karga och lantliga Walesiska kusten, från att vara en pojke som inte tror på det övernaturliga till att börja ifrågasätta verkligheten och det som finns omkring honom. Förutom hot som lurar i mörkret och att ”sagor” kanske bär spår av sanning så är det en berättelse om en pojke som mår dåligt, om en omgivning som inte tror på det han upplevt och svårigheten att vara ung vuxen men ändå inte kunna bestämma över sitt liv och sin tillvaro. Frustrationen känns igen från exempelvis Neil Gaimans lysande The Ocean at the end of the lane, hur maktlös man som barn kan känna sig, att det är vuxenvärlden med dess regler och ”sanningar” som styr.
Jacobs resa är inte enbart geografisk han gör även an resa känslomässigt och mentalt, att gå från att vara skeptikern som växt upp och inte längre tror på ”sagor”, att uppleva något som inte borde finnas, för att sedan inse att världen (och farfar) inte riktigt är vad Jacob trodde.

Det är svårt att berätta något om berättelsen utan att avslöja för mycket, för det är en bok som överraskar och tar nya vändningar mer än en gång, åtminstone jag kände lite som att jag började boken med att tro det var en viss typ av berättelse (genre) för att sedan ändra mig mer än en gång under resan. Det är väl egentligen så man vill ha det, att bli överraskad och att känna att författaren bidrar med något nytt till sin genre.

Så jag tror jag nöjer mig med ovan och låter er att själva bilda en egen uppfattning, jag rekommenderar varmt en läsning! För det är helt enkelt en underbara, bisarr, märkliga och udda berättelse, kanske framförallt för er som uppskattar en riktigt välskriven ungdomsbok, ni som tycker om en typisk ryslig/pirr-i-magen spökhistoria (även om detta inte direkt är en spökhistoria, men tja nästan), eller helt enkelt en bok för er som vill testa på något nytt.

 

★★★★

Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children
By Ransom Riggs
Published 2011 by Quirk Books

Leave a comment

Filed under Paranormal, Ransom Riggs, Young Adult