Om INCARNATE var en utopi-berättelse, där reinkarnation är något vackert, riktigt och rätt, så väntar dig en annan värld i ASUNDER.
Ana has always been the only one. Asunder. Apart. But after Templedark, when many residents of Heart were lost forever, some hold Ana responsible for the darksouls–and the newsouls who may be born in their place.
Many are afraid of Ana’s presence, a constant reminder of unstoppable changes and the unknown. When sylph begin behaving differently toward her and people turn violent, Ana must learn to stand up not only for herself but for those who cannot stand up for themselves.
Musik, instument, nya själar, fördömda varelser, reinkarnation, kärlek, hat och så givetivs rosor.
Ja så skulle man kunna summera ASUNDER
En tid har passerat sedan händelserna i INCARNATE, stämningen i Heart en anings bättre men rätt snabbt inser vi att gamla fördomar uppstår i ny tappning. Samhället är därför återigen splittrat och hatet mot newsouls får ny kraft när första födelsen av en ny själ sker. Ana är betydligt starkare i ASUNDER, hon har hittat sig själv och sitt inre mod, även om vissa känslomässiga ärr från sin uppväxt finns kvar. Hon är fast besluten att ta reda på, finns det någon koppling mellan henne och de egendomliga sylph och vem (eller vad) är Janan (är han så ondskefull som Ana tror)? Med sin nyfunna inre styrka tar hon strid mot både främlingsfientlighet, rädslor och att försvara de som inte kan själva.
My life might have begun as a mistake, but I wouldn’t let it end as one.
Om det hintades om en kärlekshistoria i första boken så får den här mer plats och den är trovärd i stort, de flesta känner nog till att jag har lite svårt för när romanser i YA-dystopier tar fokus ifrån själva handlingen. Men i ASUNDER så funkar det, förutom en reservation, har lite svårt att köpa Sams förälskelse i Ana från första stund. Hon är en helt ny själ och inte särskilt gammal heller, Sam har levt i flera tusen år, i och för sig i olika liv, men med minnet intakt från alla. Känns lite, ja jag vet inte, märkligt för att använda ett neutralt ord. Nåväl, en av Sams vänner påtalar faktiskt detta så Jodi Meadows har åtminstone funderat lite på om det kanske kan vara opassande.
När vi ändå pratar om romanser som tar för mycket plats i mina dystopiberättelser, vi slipper den nästan alltid obligatoriska kärlekstriangeln. Yay!
Visst där skulle kunna finnas en eventuell triangel, men det utvecklade sig åt ett annat håll. Så skönt! Det dyker även upp en ny karaktär, den charmigt underbara Cris, med sin passion för blåa rosor, rosor i stort och att resa (vilket ingen annan i Heart verkar tycka om). Ett roligt tillskott till persongalleriet, jag föll direkt för honom.
Janan, är han en gud eller något helt annat? Ana gör några skrämmande upptäckter när hon återigen måste besöka tornet i Hearts mitt, det finns en koppling mellan oldsoul/ newsouls och priset för dessa liv efter liv är högt. Janan är en högst otrevlig och smått skrämmande ”gud” som har egna diaboliska planer för Heart och dess folk.
Precis som i INCARNATE är språket minst lika vackert, temat om en flickas jakt efter svar på hur och varför hon kom till fortsätter även här, denna gång försöker Ana dock inte lika desperata att passa in. Vidskeplighet, rädsla för det okända och det (de) som är annorlunda kvarstår dock och tar sig återigen våldsamma utryck. De filosofiska inslagen är mer nertonade då vi som läsare får reda på mer om relationerna mellan staden, dess innevånare, Janan och det som finns utanför murarna.
Avslutningsvis, ASUNDER är en magisk berättelse och slutet till viss del hjärtekrossande. Jodi Meadows har en unik förmåga att ta något som till synes inte verkar relevant och använda det som en röd tråd genom hela berättelsen, i Incarnate var det en fjäril och här är det rosor. En tråd som finns från det vackra omslaget, till de tryckta sidorna och givetvis som genomsyrar hela berättelsen. All in all, en mycket bra uppföljning, lite långsammare tempo än första delen, men får mer än godkänt av mig.
Min recension av INCARNATE hitta du här.
—
Wonderful, magical and heartbreaking.
You could say that Incarnate was more of a Utopian story, with reincarnations as a beautiful, rightful and good idea, well at least at first glance (maybe, just maybe things aren’t what they seem).
When we catch up with Ana this time around we soon discover that things are definitely not well in Heart and as the story progress we go from Utopian to Dystopian.
____________________
Betyg 4/5
Asunder (Newsoul #2)
Av Jodi Meadows
Publicerad 2013 av Katherine Tegen Books
the road so far... 