Kulturkollo utmanar oss idag att ta en selfie med aktuell julläsningsbok, vilket känns sådär gulligt nördigt, så självklart så måste jag bidra.
I morgon börjar officiellt min julledighet och planen är att umgås med vänner, spela episka spel och givetvis bädda ner mig i min soffa med massor av böcker. Julens tema är grafiska noveller och först ut är Through the Woods av Emily Carroll
Så vad blir din julläsning i år?
Filed under Emily Carroll, Graphic Novels, Utmaningar
Veckans tisdagsutmaning borta hos Kulturkollo handlar om döden, död som får våra hjärtan är brista, som är chockerande, överraskande, förutsägbar, otäck och ibland nästan vacker, ja döden i kulturen är verkligen mångfacetterad och berör oss alla på olika sätt.
Jag vet inte om ni är som mig, har lätt till tårar och snyftar ofta framför tv, i biosalongen och ibland även över en bok.
Lotta utmanar oss till att berätta om den mest minnesvärda döden jag började fundera lite på litterära dödsfall som stannat kvar i minnet, exempelvis i Sagan om Ringen när Gandalf faller när han slåss mot Balrogen, eller Boromirs episka och (i slutet) hjältemodiga död (jag gråter varje gång).
Men så slår det mig, att det är filmscenerna jag tänker på och inte när jag läste boken. Litterärt kommer jag faktiskt inte på någon död som sticker ut, så idag får det blir att fokusera på tv-serier, närmare bestämt Buffy the Vampire Slayer (och då jag har svårt ett välja en död, får blir det de jag minns mest).
Buffy tycker jag är en utav de tv-serier som levererat mest hjärtekrossande ögonblick, Joss Wheldon är en mästare på att sätta stämningen, att vi som tittare känner för våra karaktärer som om de vore nära och kära.
För i Buffyvers går ingen säker.
Den död som jag tänker på först sker i avsnittet The Body (säsong 5), Joyce Summers plötsliga död, den var chockartad och så fint hanterat, i en serie där många dör för handen av demoner och vampyrer, så dör huvudkaraktärens mamma av en aneurysm! Visst hade hon varit sjuk ett tag, men att se henne ligga död på soffan var lika chockerande för oss tittare som för Buffy och hennes vänner.
Redan i andra säsongen har vi flera minnesvärda dödsscener, i Passion hittar vi en död som även om den var rätt förutsägbar så när det väl sker är den brutal och gripande. Stackars Jenny Calendar (dålig idé att gå emot Angelus), hennes död leder till en enorm påverkan på hela gruppen framför allt Giles (scenen när han kommer hem och följer rosenbladen fram till sängen med hennes lik! mästerligt regisserat). Passion är förövrigt en utav de avsnitt som har en nästan filosofisk känsla, avsnittet börjar med Angels fantastiska berättarröst:
“Passion… it lies in all of us. Sleeping, waiting, and though unwanted, unbidden, it will stir, open its jaws, and howl. It speaks to us, guides us… passion rules us all. And we obey. What other choice do we have? Passion is the source of our finest moments; the joy of love, the clarity of hatred, and the ecstasy of grief. It hurts sometimes more than we can bear. If we could live without passion, maybe we’d know some kind of peace. But we would be hollow. Empty rooms, shuttered and dank… without passion, we’d be truly dead.”
Just passion är det genomgående temat i alla säsongerna, framför allt när det kommer till den omöjliga kärleken mellan Buffy och Angel. I Becoming, Part Two (säsongs 2 sista avsnitt) så får Buffy göra det svåra valet, att fördöma sin älskade till helvetet, precis sekunderna efter Angel fått tillbaka sin själ (även om vi misstänker att han kommer tillbaka senare), men där och då, tillsammans med Sarah McLachlan fantastiska Full of Grace i bakgrunden, jepp jag lipar varje gång.
Buffy the Vampire Slayer är fylld av massa minnesvärd död, till och med vår hjältinna själv dör ett par gånger och det är lika hjärtekrossande varje gång, oavsett om det är ett alternativ universum/ värld (the Wish) där även flesta av våra hjältar dör (stora tårar rullar när de en efter en dör, Angel, Xander, Willow och slutligen Buffy), eller när Buffy offrar sig för sina vänner och familj i The Gift.
Buffy är i mitt tycke fortfarande bland det bästa som producerats för tv, trots alla demoner, vampyrer och annan ondska så handlar det egentligen om samhälles- och vardagsproblem, så som att bli övergivenhet eller att tillhöra, om sexism och sexualitet, om missbruk och övergrepp, om kärlek, vänskap och att växa upp.
Kort och gott serien handlar om livet, passionen och döden!
Filed under TV-series / film, Utmaningar
Fortsätter dagen med Kulturkollos tisdagsutmaning, idag handlar det om språk.
De flesta som känner mig kan inte missat att jag formligen älskar ord! Vackra ord som bildar meningar, underbara meningar som bygger fantastiske berättelser. Jag kan i tid och otid bli alldeles lyrisk över en författare som använder språket på ett nästan magiskt sätt. Mina absoluta favoriter när det kommer till just magi är givetvis Maggie Stiefvater och Tahereh Mafi, har ni inte läst något av dessa fantastiska kvinnor så gör det!
Nu till själva utmaningen:
1. Vilket är världens vackraste (eller bästa, konstigaste, mest användbara…) ord?
Det finns så många fantastiska ord där ute, hur skall jag kunna välja?!
Men eftersom jag är lite förälskad i engelska språket så får det nog bli:
Epiphany (a moment of sudden revelation).
Alla dessa ljuspunkter, ögonblick och tillfällen när vi tänker aha!!
Är det inte underbart, att upptäcka något nytt från det minsta till det mest storslagna. Epiphany är ett ord med nästan magisk inneboende kraft, inte alltid något självklart men definitivt något att sträva efter.
Ett annat ord som jag älskar och önskar att jag kunde använda är Bombinate! Använd fantasin och gissa vad det betyder 😉
2. Saknar du något ord i svenska språket? Uppfinn ett!
Det är klart att jag ibland kan känna att svenskan inte räcker till, men oj, uppfinna ett, såhär på en tisdag…
I vänskapskretsen så dyker alltid nya ord upp, oftast i någon form av försvenskade engelska uttryck, eller något dialektalt slang, för tja jag bor ju i Göteborg, ordvitsar och hitte-på ord är liksom vår vardag.
Filed under Bloggutmaning
the road so far... 