Kulturkollo utmanar oss idag att ta en selfie med aktuell julläsningsbok, vilket känns sådär gulligt nördigt, så självklart så måste jag bidra.
I morgon börjar officiellt min julledighet och planen är att umgås med vänner, spela episka spel och givetvis bädda ner mig i min soffa med massor av böcker. Julens tema är grafiska noveller och först ut är Through the Woods av Emily Carroll
Så vad blir din julläsning i år?
Filed under Emily Carroll, Graphic Novels, Utmaningar
Veckans tisdagsutmaning borta hos Kulturkollo handlar om döden, död som får våra hjärtan är brista, som är chockerande, överraskande, förutsägbar, otäck och ibland nästan vacker, ja döden i kulturen är verkligen mångfacetterad och berör oss alla på olika sätt.
Jag vet inte om ni är som mig, har lätt till tårar och snyftar ofta framför tv, i biosalongen och ibland även över en bok.
Lotta utmanar oss till att berätta om den mest minnesvärda döden jag började fundera lite på litterära dödsfall som stannat kvar i minnet, exempelvis i Sagan om Ringen när Gandalf faller när han slåss mot Balrogen, eller Boromirs episka och (i slutet) hjältemodiga död (jag gråter varje gång).
Men så slår det mig, att det är filmscenerna jag tänker på och inte när jag läste boken. Litterärt kommer jag faktiskt inte på någon död som sticker ut, så idag får det blir att fokusera på tv-serier, närmare bestämt Buffy the Vampire Slayer (och då jag har svårt ett välja en död, får blir det de jag minns mest).
Buffy tycker jag är en utav de tv-serier som levererat mest hjärtekrossande ögonblick, Joss Wheldon är en mästare på att sätta stämningen, att vi som tittare känner för våra karaktärer som om de vore nära och kära.
För i Buffyvers går ingen säker.
Den död som jag tänker på först sker i avsnittet The Body (säsong 5), Joyce Summers plötsliga död, den var chockartad och så fint hanterat, i en serie där många dör för handen av demoner och vampyrer, så dör huvudkaraktärens mamma av en aneurysm! Visst hade hon varit sjuk ett tag, men att se henne ligga död på soffan var lika chockerande för oss tittare som för Buffy och hennes vänner.
Redan i andra säsongen har vi flera minnesvärda dödsscener, i Passion hittar vi en död som även om den var rätt förutsägbar så när det väl sker är den brutal och gripande. Stackars Jenny Calendar (dålig idé att gå emot Angelus), hennes död leder till en enorm påverkan på hela gruppen framför allt Giles (scenen när han kommer hem och följer rosenbladen fram till sängen med hennes lik! mästerligt regisserat). Passion är förövrigt en utav de avsnitt som har en nästan filosofisk känsla, avsnittet börjar med Angels fantastiska berättarröst:
“Passion… it lies in all of us. Sleeping, waiting, and though unwanted, unbidden, it will stir, open its jaws, and howl. It speaks to us, guides us… passion rules us all. And we obey. What other choice do we have? Passion is the source of our finest moments; the joy of love, the clarity of hatred, and the ecstasy of grief. It hurts sometimes more than we can bear. If we could live without passion, maybe we’d know some kind of peace. But we would be hollow. Empty rooms, shuttered and dank… without passion, we’d be truly dead.”
Just passion är det genomgående temat i alla säsongerna, framför allt när det kommer till den omöjliga kärleken mellan Buffy och Angel. I Becoming, Part Two (säsongs 2 sista avsnitt) så får Buffy göra det svåra valet, att fördöma sin älskade till helvetet, precis sekunderna efter Angel fått tillbaka sin själ (även om vi misstänker att han kommer tillbaka senare), men där och då, tillsammans med Sarah McLachlan fantastiska Full of Grace i bakgrunden, jepp jag lipar varje gång.
Buffy the Vampire Slayer är fylld av massa minnesvärd död, till och med vår hjältinna själv dör ett par gånger och det är lika hjärtekrossande varje gång, oavsett om det är ett alternativ universum/ värld (the Wish) där även flesta av våra hjältar dör (stora tårar rullar när de en efter en dör, Angel, Xander, Willow och slutligen Buffy), eller när Buffy offrar sig för sina vänner och familj i The Gift.
Buffy är i mitt tycke fortfarande bland det bästa som producerats för tv, trots alla demoner, vampyrer och annan ondska så handlar det egentligen om samhälles- och vardagsproblem, så som att bli övergivenhet eller att tillhöra, om sexism och sexualitet, om missbruk och övergrepp, om kärlek, vänskap och att växa upp.
Kort och gott serien handlar om livet, passionen och döden!
Filed under TV-series / film, Utmaningar
Inte ens två hela dagar kvar, nu är det hög tid för mig att ta ett definitivt beslut, vilka dagar skall jag fokuserar på, vad får ej missas och då passar det ju alldeles ypperligt att svara på Kulturkollos tisdagsutmaning, Vilket mässmåste får inte missas?
Helt ärligt så är min Mässplanerare rätt full, så mycket att se och lyssna på, men om jag måste välja ut ett par tre saker…ehhh
… en hel del fantasy blir det för min del i år, även om jag helt ärligt inte längre läser så mycket traditionell fantasy, är väl urban fantasy som kommer närmast, men det går inte missa att lyssna på Laini Taylor, givetvis kommer jag att gå på Kulturkollos Fantasymingel med Laini Taylor, Sally Green och Siri Pettersen på lördagen, men blir nog redan på fredagen Möt Laini Taylor – fantasyförfattare.
I vanliga fall brukar jag hänga en hel del på seriescenen, men i år var det helt ärligt inte så mycket som lockade mig, det blir dock lite mer Laini Tyler, Laini Tyler och Siri Pettersen om bandet mellan illustration och fantasy på fredagen, på lördag blir det 50 spännande år med Svenska Serieakademin!, Natalia Batista livetecknar och givetvis delas Urhunden ut och det går ju inte att missa.
Söndagen bjuder oss på Så överlever du en zombieapokalyps och det kan tänkas att jag kommer gå på det också, men annars så avslutar jag nog helgen med att passa på att gå på ett par seminarium på söndagen då dessa ingår i biljettpriset, tänkte att Apokalyps wow! med Anders Fager, Caroline L Jensen, Lars Wilderäng och Johanna Koljonen kan funkar finfint för mig, post-app är ju lite my cup of tea, så det ska bli intressant att lyssna på. Sedan blir det lite mer serier, Kvinnorna som tar över i serievärlden med Lina Neidestam, Ellen Ekman och Ika Johannesson, detta känns som ett måste.
Ett urval av vad jag tänker gå på, blir en hel del mer men ovan känner jag är väl mer eller mindre ett måste.
Utöver ovan nämnda inslag och allt det andra som finns i min mässplanerare så har jag tänkt att utmana mig själv och förhoppningsvis träffa och mingla med lite bloggare. Säger till mig själv, de bits säkert inte…och om de gör det så kanske det bara är små nafs…och det är ju inte så farligt, eller hur?
Filed under Bokrelaterat
the road so far... 