Tag Archives: Magic

Down the rabbit hole

Alyssa, grönskan och insekterna. Baksidan är härligt röd, pappret lätt färgat, texten med en hint av lila och sedan har vi de snirkliga kapitelindelningen, A. G. Howard’s Splintered är synnerligen vackert paketerad. Men utöver detta så är det en fantastisk berättelse, en märklig, udda och något störd berättelse.

SplinteredAlyssa Gardner kan höra tankar ifrån växter och insekter. Hon gör sitt bästa att dölja detta, men hon känner till sitt öde, hon kommer förr eller senare att hamna instängd på ett mentalsjukhus precis som sin mamma. Galenskap har nämligen förföljt deras familj sedan deras mormors-mormors-mormors-mor Alice Liddell berättade för Lewis Caroll om hennes märkliga drömmar, som i sin tur inspirerade till hans klassiker Alice’s Adventures in Wonderland
Men kanske kan Alyssa lyfta denna förbannelse av galenskap, för att göra detta behöver hon ta sig ner genom kaninhålet och göra rätt på allt som Alice gjorde fel. Med sig har hon sin barndomsvän Jeb (som hon även är hemligt förälskad i), men väl på plats så slits hon mellan honom och den förtrollande och farliga magi som deras guide Morpheus erbjuder.

Oj var skall jag börja, detta är en bok som är svår att summera då den är fylld av överraskningar och det vore synd att fördärva för någon som inte än har läst den. Men jag kan säga är att det verkligen är en magisk berättelse, med element ifrån originalet Alice’s Adventures in Wonderland (som läsare så behöver du nog ha koll på orginalet för annars blir det lätt svårt att följa med), men här har författaren skruvat till Wonderland inte bara en utan flera gånger. Det är en märklig, bisarr, förtrollande och en bitvis farlig värld som vi befinner oss i. Vissa karaktärer kanske påminner om de som Alice sprang på, men det är tydligt att hon kanske snurrat till saker och ting (och varelser).

Alyssa är stark, udda och en rolig ung vuxen och jag älskar att hon väljer sina egna vägar, exemplevis skateboardåkande, makeup och löshår. Hon är kaxig och har en vass tunga och även om det är uppenbart att hon inte har haft det lätt, med galenskap och en mor som varit inlåst sedan hon var liten så är hon mer äkta än någon utav de andra som hon har runt sig. Hon tar med sig denna styrka och rebelliska sida (som hon själv inte alltid är helt medveten om att hon innehar) ner till Wonderland och väl där nere så blommar hon ut till något som allid funnits inom henne.

Morpheus, ahhh *suck* underbara, vackra, sexiga och helt opålitliga Morpheus! Jag tror jag är lite kär 🙂 Med sina hattar, vackra vingar, ögontatueringar med droppar av ädelstenar. Just det ja sa jag att han har vingar.

Raising one hand, he tilts his hat to that sexy slant. “You want me. Admit it.”
Even if he’s partly right, I’ll never tell him. “Why would I want you?”
He lifts three fingers to countdown. “Mysterious. Rebellious. Troubled. All those qualities women find irresistible.”
“Such an optimist.”
“My cup is never empty.”
“Too bad your brain is.”

Även om allt inte är som det verkar och att Morpheus kan tänkas ha en dold agenda känner du som läsare att han nog trots allt går att lita på, i alla fall lite. Om inget annat för att det är det enda rätta. Givetvis så är Wonderland fylld med fler intressanta varelser och alla verkar de bära på egna hemligheter och det är givetvis en del av charmen.

Nu kommer jag till den tråkiga biten, det som gör att jag gav 4 av 5 stjärnor på Goodreads trots att jag älskade boken. Det är helt enkelt Jeb, ok meningen med att Jeb (ofrivilligt) liftar med ner till Wonderland är nog att författaren på något sätt vill visa den mänskliga sidan av Alyssa, att vara den som får henne att komma ihåg var hon kommer ifrån, när wonderland börjar påverka henne. Men det föll helt platt för mig, inte nog med att jag tyckte han var en gnällig, nedlåtande och kontrollerande idiot! Sättet han alltid tar tag i henne, håller henne nere eller lyfter upp (och bär iväg vid ett tillfälle) så fort Alyssa inte vill lyssna, eller är av annan åsikt är på gränsen för vad jag tål. Att boken dessutom är en ungdomsbok gör det hela problematisk. Kanske mitt feministhjärta tog över, men när den dörren väl är öppen så går det inte att vrida tillbaka klockan. Att visa på att det enda sättet att få igenom sin vilja, vinna ett argument eller visa på en annan åsikt skall Aldrig följas av någon form av fysiskt handpåläggning även om den är ack så oskyldig!
Som tur är så handlar inte boken om Jeb och fram mot slutet så ändrar han på sitt sätt att se på Alyssa och för att resten av berättelsen är helt fantastisk så jag kan ha lite överseende. Men det drar tyvärr ner på totala omdömet, så synd.

Howard har ett vackert och målande språk, det är som att promenera runt i en praktfull och mystisk tavla, detaljrikedomen är otrolig och ibland var jag bara helt enkelt tvungen att läsa om ett stycke eller två. Tog inte allt för många dagar innan jag bara var tvungen att plocka upp del två i serien, Unhinged.

En varnings ord, boken är riktigt skrämmande emellanåt, liiiite väl många insekter och har du som jag lite problem med en viss sort så finns det både stora och små. *brrr* Ryser bara jag tänker på det. Detta är en skruvad, fascinerande, stundtals nagelbitande och sexig version av Wonderland och jag kan inte mer än att säga läs. den. nu.


gbThis is such a beautiful book.period.
The front cover with amazing Alyssa and all the green and the insects. The backside is wonderfully red, the paper inside lightly colored and the text has a hint of lilac, and then there is the start of every chapter with its flourish decoration. A. G. Howards Splintered truly comes in a wonderful package.

But it’s not just the package that is wonderful and amazing, the story in itself is just as much! This is truly a stunning, peculiar, odd and somewhat disturbed (in a good way) story!

____________________

Betyg 4/5

Splintered (Splintered #1)
Av A.G. Howard
Publicerad 2013 av Amulet Books

5 Comments

Filed under A. G. Howard, Fantasy, Retelling, Urban Fantasy, Young Adult

Saga, volume 1

Det är något visst med serier, jag tröttnar aldrig på min lilla ritual, att krypa upp i soffan, börja lite med att klappa på själva albumet, glutta lite snabbt på sidorna (liksom känna in sig på känslan) och sedan så sakta börja på första bladet. För tecknade serier/ graphics novels är för mig nostalgi på hög nivå, vet egentligen inte riktigt vad det är, för jag älskar även böcker men de lockar inte lika ofta till nostalgikänslor, kan kanske vara så att det är bilder och text i kombination, kanske för att jag en gång för länge sedan tecknade lite (enbart i avkopplingssyfte, men ändå) eller så är det magin som finns där som är det som pockar på. Egentligen spelar det ingen roll, räcker väl med att känslan finns där och behöver kanske inte analyseras.

Saga Denna gång är det Saga det handlar om, en serie som fått bra recensioner lite överallt, och det med rätta! Ja, jag vet att jag är lite sen på tåget, men sent skall syndaren vakna, eller nått. Måste tacka Anna borta på Bokstäverna, det var recensionerna där som gick mig att slutligen plocka upp första delen och det ångrar jag definitivt inte.

Mitt i ett galaktiskt krig som aldrig verkar ta slut förälskar sig två soldater ifrån motsatt sida, tillsammans så deserterar de och försöker att ta sig så långt ifrån krigets centrum som bara är möjligt. Med båda sina sidors arméer och lönnmördare i hälarna så flyr de, för det är inte enbart deras egna liv och kärlek som nu står på spel, nej nu har de har även ett nytt liv att ta hand om. I ett universum fyllt med faror hittar hjälp där de minst anar det, bland annat från en död tonårig med en halv kropp.

Saga är en otroligt charmig berättelse, det är space opera, det är science fiction och det är fantasy, allt i en salig röra.

Egentligen så behövs det ingen summering, bara; se-till-att-plocka-upp-ett-ex- NU!!
För så enkelt är det, detta är riktigt, riktigt bra, historien som Brian Vaughan presenterar är välskriven, härligt bisarr och udda, målningarna, ja för de känns verkligen som målningar mer än ”bara” teckningar, Fiona Staples är otroligt begåvad och jag älskar hennes stil. Skall man jämföra med någon så, nej vänta måste man göra det, nej faktiskt inte, detta känns nytt, fräscht, sexigt och definitivt vuxet, om allt ovan är ens närheten av din cup of tea se till att plocka upp ett ex.

gbThis is Space Opera, Science Fiction and Fantasy, all wrapped up in a chaotic package! It’s beautiful, it’s bizarre and I just love it!

____________________

Betyg 4/5

Saga, volume 1
Av Brian K. Vaughan (Writer) och Fiona Staples (Illustrator)
Publicerad 2012 av Image Comics

1 Comment

Filed under Brian K. Vaughan, Comics, Graphic Novels, Science Fiction

Mark of the Demon

Vad får man om man korsar hårdkokt deckare, mordscener a la CSI, demoner, mytologi, sex, massa humor och en ultra cool kvinnlig karaktär.
Svaret är Mark of the Demon.

Ryan stared at me as I pulled my phone out to see who was calling at this late hour. “You have the Fraggle Rock theme song as your ring tone,” he said, with a bemused look on his face. “You are so weird”

Mark of the demonKara Gillian har nyligen blivit befordrat från fastighetsbrott till mordroteln, i Beaulac så händer det inte så mycket, en sömning liten stad som ligger en bit utanför New Orleans. Allt Kara önskar är att få ta sig an ett mordfall. I väntan på ett “riktigt” fall så har hon sysselsatt sig med att läsa in sig på gamla olöst fall, framför allt om seriemördaren the Symbol Man, som för tre år sedan efter 13 mord helt plötsligt slutade. Så en natt blir hon kallad ut till en brottsplats, väl där så möts hon av en mördad kvinna, som blivit brutalt torterad innan hon blev strypt. På kroppen så ser Kara förutom den numer välkända symbolen som the Symbol Man lämnat på alla sina offer, även svaga spår av någon form av magi. För Kara är inte enbart kriminalare hon är även en summoner, hon har förmågan att frammana demoner. Kan hon använda sina förmågor att identifiera seriemördaren innan han slår till igen?
Som att det inte det var nog att hon blir tilldelad ett avancerat fall som sitt första hos mordroteln, hon får dessutom en besvärlig FBI agent på halsen, som vakar vartenda steg hon tar. Sedan går en av hennes ritualer fel och istället för en lägre nivås demon så dyker en änglalik varelse upp i dess ställe, av någon anledning bestämmer sig Rhyzkahl för att inte dödade henne där och då och även om han försvunnit från denna världen så fortsätter han att förfölja henne i drömmarna.

Ibland behöver i alla fall jag lite mer lättsmält litteratur, bli presenterad en värld som inte är fylld av misär, filosofiska tankar, tonårskärlek, dyster framtidstro, historiska sammanvävda storylines, tyngre moraliska ställningstagande, ja ibland behöver man bara luta sig tillbaka och bli underhållen. Personligen så brukar jag allt emellanåt plocka upp någon form av Paranormal/ Urban Fantasy bok, denna gång blev det en ny författare för mig, Diana Rowland och hennes Mark of the Demon.

Måste erkänna att det här är riktigt bra Urban Fantasy, med en intressant kvinnlig huvudkaraktär, jag föll för Kara från första stund. Kara är en stark kvinna med en rapp mun, komplicerad som person, hon levererar härliga oneliners, är cynisk som få, men som samtidigt har en känslig och mjukare sida (även om hon försöker dölja just detta). Demonerna är intressanta och presenteras tillsammans med en fascinerande (och lite ny) mytologi, ritualmorden och mordutredningar är väl beskrivna. Förutom allt detta så utspelar sig handlingen i sydstaterna, närmare bestämt utanför New Orleans och det är alltid ett extra plus i min bok. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad över hur äkta mordplatsundersökningarna kändes, hur bildligt Diana Rowland beskriver obduktioner och kroppar i olika förruttnelsestadier (kanske lite väl beskrivande ibland, men bra är det).
Men det kanske inte är så konstigt, så här står det om henne;

Diana Rowland worked as a bartender, a blackjack dealer, a pit boss, a street cop, a detective, a computer forensics specialist, a crime scene investigator, and a morgue assistant, which means that she’s seen a lot of weird crap. She won the marksmanship award in her Police Academy class, has a black belt in Hapkido, has handled numerous dead bodies in various states of decomposition, and can’t rollerblade to save her life.

Så kanske inte så konstigt alls 😀

Kul med nyansrika demoner och genomtänkt mytologi. Personerna vi möter, Karas, hennes moster, FBI agenten (Karas munhuggande med honom är helt brilliant), demonerna alla får de sin tid att ta form och Diana Rowland lyckas först få mig att tycka och känna för och emot vissa och sedan flera sidor senare förändrar hon helt vad man tycker om just en viss person. Till skillnad från exempelvis Corine Solomon i Blue Diablo som jag läste för ett tag sedan som även den innehåller magi och ritualer (just det ja, den har jag glömt att skiva ett par ord eller två om), så älskar jag Karas alla sidor, hon känns mer mångbottnad och berättelsen fungerar mycket, mycket bättre (f’låt Ann Aguirre, jag älskar alla dina böcker men jag klarar inte riktigt av just Corine).

Med andra ord är jag grymt nöjd, får nog raskt se till att beställa hem några till böcker om Kara Gillan,
Det är lite som comfort food (eller guilty pleasures), du behöver alltid ha rätt ingredienser hemma, för när man minst anar så slår suget till!

____________________

Betyg 4/5


Av Diana Rowland
Publicerad 2009 av Bantam

2 Comments

Filed under Diana Rowland, Paranormal, Urban Fantasy