Tag Archives: Magic

The Ocean at the end of the Lane

Underbara, härliga, magiska, förtrollande och överraskande Neil Gaiman!
Detta är en fantastisk bok, som tar dig bort till barndomens somrar, till gränsen mellan verklighet och fantasi och som lämnar dig andlös och funderande. Detta är en berättelse som lever kvar i dina tankar långt efter boken är klar. Snart två månader sedan jag läste den och jag kan inte helt släppa taget.

Älskade den! Läs, läs, läääääs!

The OceanFrån goodread; A middle-aged man returns to his childhood home to attend a funeral. Although the house he lived in is long gone, he is drawn to the farm at the end of the road, where, when he was seven, he encountered a most remarkable girl, Lettie Hempstock, and her mother and grandmother. He hasn’t thought of Lettie in decades, and yet as he sits by the pond (a pond that she’d claimed was an ocean) behind the ramshackle old farmhouse where she once lived, the unremembered past comes flooding back. And it is a past too strange, too frightening, too dangerous to have happened to anyone, let alone a small boy.


Vet knappt vart jag skall börja, det är en kort berättelse i sidantal, men i innehåll stor och omfattande. Detta är en bok som från dess underbara omslag genom hela berättelsen till avslutet är perfekt. En berättelse om minnen och vänskap, om rädslor och utsatthet men även om att hitta sitt mod och sin inre styrka. En bok om vad som gränsar till vår verklighet, om magi och om mörkret.

summer readingJag läste THE OCEAN AT THE END OF THE LANE på min första semesterdag sent i juli, låg på en filt och hade en blå himmel som bakgrund och lyssnade på gråsparvarna som lekte i trädtoppar runt omkring mig. En perfekt plats för vad som kändes som en typisk sommarbok. Det är något med Gaimans sätt att skriva som gör att du på riktigt transporteras till en annan tid och plats, nu när jag skriver så blir jag lite osäker på vad som var verkligt och vad som är dröm, boken blandas ihop med egna minnen från en förlorad barndom, om sommarlov, ängar, solsken och varelser som skymtar i ögonvrån.

Gaiman börjar lågmält och tar dig sakta men säkert in i vår protagonists barndomsminnen, först lyckliga sådan, om att skaffa en ny vän, om lyckan över en katt, om fantastiska läsäventyr, ja ni vet, de där ögonblicken där det lilla är det som kanske är värt och betyder mest. Men så sakta ändras stämningen och verklighet och fantasi vävs samman. För detta är bitvis en rätt otäck historia, om att vara ett barn med alla hinder det sätter, vuxnas makt, att inte ses som trovärdig, att inte ha möjlighet att styra över sin egen tillvaro (och kropp) och att i periferin, i mörkret så finns något som lurpassar och tålmodigt väntar på att slå till.

“Monsters come in all shapes and sizes. Some of them are things people are scared of. Some of them are things that look like things people used to be scared of a long time ago. Sometimes monsters are things people should be scared of, but they aren’t.”

Det är svårt att skriva en vettig recension utan att avslöja för mycket och denna bok förtjänar att man kommer in i berättelsen och inte vet vad som komma skall. Utan jag får nog nöja mig med att förmedla en känsla, känslan jag hade när jag läste den och känslan som finns kvar.

THE OCEAN AT THE END OF THE LANE är MAGISK rätt och slätt, den är barndom och nostalgi, gammal magi och glömda världar, den är rädsla och mod, den är bland det bästa jag läst hittills och jag kan varmt och hjärtligt rekommendera den till alla! Förutom detta så har den ett underbart omslag och en fantastisk titel! 🙂

Min enda sorg är att den tog slut på tok för snabbt och att jag nu inte kan se fram emot spänningen av en förstagångsläsning. Nu längtar jag istället bara till det tillfälle då jag har tid att läsa om den.


gbThe ocean at the end of the lane is MAGIC pure and simple, it’s about childhood, nostalgia, old magic and forgotten worlds, about fear and courage and what you will find at the fringe of reality and what lies beyond.

The story will live with you and your thoughts long after you finish reading it. Month have passed since I read it and I still can’t let go.
The ocean at the end of the lane goes all the way up to my absolute best read ever! Just absolutely loved it. All I can say, read it! Read it now!
 

____________________

Betyg 5/5

The Ocean At The End Of The Lane
Av Neil Gaiman
Publicerad 2013 av HarperCollins

Advertisements

2 Comments

Filed under Fantasy, Neil Gaiman, Supernatural

We’re all mad here

“Yes“, Morpheus says. “The boy escaped by chasing a white rabbit. There’s poetic in that, aye?“

Först ut, till alla er som tänkt läsa Spintered (min recension hittas här) och inte vill ha några som helst spoilers rekommenderar jag att läsa boken först och sedan komma tillbaka hit.

Kastade mig över del två i Spintered med förhoppningar om att igen få leva och andas Wonderland och möta dess besynnerliga innevånare! Åhhh jag vill inget annat än att skriva vilken fantastisk bok det är, att del två i serien är lika fantastisk, underbar och magisk som den första delen var, men…

UnhingedDet är ett år sedan Alyssa tumlade ner igenom kaninhålet, ett år sedan hon mötte Bandersnach, ett år sedan hon kröntes, ett år sedan hon räddade livet på sin älskade Jeb och lämnade bakom sig både Morpheus, Queen Red och alla andra innevånare i Wonderland. Allt hon behöver gör nu är att ta sig igenom studentbalen, ta examen och börja sitt nya liv som konststudent i London.

Tyvärr går det inte alls som Alyssa hoppats och planerat, hennes mamma, som äntligen är utsläppt från mentalsjukhuset är överdrivet överbeskyddande och misstänksam mot allt som ens kan andas Wonderland. Hennes drömmar blir mer verkliga och när sedan Morpheus dyker upp, här mitt i verkligheten, med budskapet att Wonderland lider av att hon övergett dem, landet är i kaos och hon behöver axla sitt ansvar så känner hon att båda sina liv är på kollisionskurs. Delar av henne, den vilda och fria Alyssa känner lockelsen att återvända, men den förnuftiga sidan av henne säger att det är här, bland vänner och familj, bland människorna som hon hör hemma. Morpheus varnar att om hon inte följer med honom och ställer allt till rätta så finns det risk för att Queen Red, som lyckats att ta sig fri, även kan ta sig över till denna värld. Om Alyssa väljer att stanna kvar riskerar hon att utsätta Jeb, sina föräldrar och alla hon älskar för fara, men om hon följer med till Wonderland så väntar henne en dödlig kamp som hon ej vet om hon kan vinna.

Tillsammans med Splintered är nog de här två mina absoluta favoriter när det kommer till fantastiska och vackra omslag. Unhinged är en ack så vacker bok, omslaget i blåa toner med nästan självlysande gröna detaljer och en underbar tolkning av Morpheus möter oss, med sina ögontatueringar, sin hatt och sorgsna ögon *suck*. Även texten har ett underbart typsnitt och färg, denna gång åt det röd-lila hållet och även här precis som i del ett i serien är kapitelindelningen stilfylld och vacker. För att inte tala om kapitelnamnen, de är en fröjd bara de, vad sägs om följande, Peregrination & Negotiation, Between the devil & the muddy sea eller varför inte Prom-Pocalypse. Briljant.
Men tänker någon, det är väl innehållet som räknas? Visst självklart, men precis som jag föredrar att ge bort vackra packet med både snören, papper och lack som matchar mottagaren, att jag gärna äter finfina praliner som kommer i glittrande och lyxiga förpackningar, så vill jag ha vackra omslag på mina böcker. Ett intressant, vackert eller magiskt omslag ger den där första känslan om vad som komma skall.

Språket är vackert och A. G. Howard har verkligen en talang att måla upp och beskriva sin tolkning av Wonderland och dess folk, jag älskar verkligen det märkliga, det sällsamma och det ibland rent av otäcka. Hon har med sina böcker verkligen lyckats omvandla en klassisk berättelse till något eget, intressant och mycket udda, då första boken mer var ett omtag på klassiska Alice historien, så är Unhinged mer en berättelse om vad som hände sen.

“Little blossom trapped in between, wearing malice like a queen;
hide the truth, be cruel and tart,
still all the more, you rule my heart.”

Tyvärr så var avsaknaden av Wonderland nog det som gjorde mig mest besviken, hade så sett fram emot mer utav de udda karaktärerna i alla sin (ibland) hisklighet som mötte oss i Splintered.

Vad jag störde mig på, på gränsen till att göra mig riktigt frustrerad är hur Alyssa som trots en tragisk och tuff uppväxt är stark och modig i första boken, helt plötsligt är raka motsatsen. Hennes styrka, egna stil och hennes rebelliska och något vimsiga natur som gjorde henne till en perfekt hjältinna i Splintered är som bortblåsta här, vi möts istället av en tjurig, svartsjuk och gnällig tonåring. All hennes styrka finns ingenstans att finna och istället låter hon den ena efter den andra personen och familjemedlemmen till och med trycka ner henne. Här förstår jag inte alls varför författarinnan valt denna väg, att helt ändra på en karaktär till det sämre känns märkligt. Måste erkänna att jag räknade nog med att få möta en ännu starkare, udda och tuffare Alyssa efter alla upplevelser i Wonderland som borde stärkt henne och fått henne att mer blomma ut till den hon egentligen är.

Men visst där är delar jag uppskattade och frossade i, allt som har med Netherlings att göra, de gånger Alyssa verkligen omfamnar den delen av sig som tillhör Wonderland ja, de är sååå bra. Vingar, magi, galenskap och ögontatueringar, jag säger bara, mums. Vi får fler återblickar ifrån en ung Alyssa och hennes drömäventyr som liten. Vidare så får vi även reda på mer om en utav personerna i Alyssas liv, vill inte avslöja för mycket men en del av de sanningar som uppdagas här var både överraskande och intressanta. Sedan har vi naturligtvis de talande blommorna och insekterna, känslan av att omgivning samt nära och kära tror att hon håller på att tappa verklighetsförankringen. Även om känslan av galenskap inte är lika närvarande i Unhinged som i Spintered så finns den där alltid i bakgrunden och då Alyssa befinner sig i “vår” värld blir det svårare och svårare att hålla upp en fasad.

Så har vi det där med kärlekshistorien, den tar på tok för mycket plats och den drar ner tempot lite väl mycket. Jag måste erkänna att Jeb fortfarande inte är min favorit, han är inte så mycket bättre i denna bok än han var i första delen, förstår helt enkelt inte dragning till honom, han är fortfarande mest överlägsen och verkar faktiskt inte hålla av Alyssa lika mycket som hon håller av honom.

Vilken tur då att vi får återse några av mina favorit Netherlings, Morpheus, Gossimer, Rabid White och sedan så dyker även Chessie upp, ohhh fina Chessie äntligen. Dessa märkliga, bisarra, underbara och framför allt galna karaktärer!

Morpheus är som vanligt härligt arrogant och gör ingen illusion om vad han vill och hur mycket man kan lita på honom. Älskar hur Howard beskriver honom, från sina udda hattar, hans skimrande ögontatueringar, vingar, kläder och hans uttryck. Trots att han inte alltid säger hela sanningen, så kommer han inte med några direkta lögner, han är ärlig med vad han vill och vilket mål han har, nämligen att rädda Wonderland, att få Alyssa att inse att hon även har plikt gentemot dem. Jag tycker nog allt att Morpheus känslor för Alyssa känns mer äkta än de som Jeb visar upp. Även om han gömmer sig bakom sarkasm och ironi, så finns där en genuin kärlek. Frågan är, precis som han själv ställer till Alyssa, varför hon alltid tror det värsta om honom och litar blint på alla andra (som har hemligheter högt såväl som lågt), ja det kan man fråga sig.

“Of all the times you’ve undressed me in my fantasies, I never remember feeling this…unfulfilled.”
“Please, Morpheus,” I beg upon hearing Jeb stir in the background.
“Ah, but those delectable words,” Morpheus says with a provocative smirk, “those are always in the fantasy.”
I glare at him. “You’re unbelievable.”
“And that sentiment is reserved for the end.”

Men kanske är det avsaknaden av Wonderland som mest gör att jag känner mig besviken, eller att där finns en kärlekshistoria som tar på tok för mycket plats, eller en tonårig som inte längre är en modig, beundransvärd eller kick-ass hjältinna, eller så är detta helt enkelt inte riktigt my cup of tea, eller så är det allt tillsammans som gör att jag inte blir lika lyrisk denna gång. Nej, tyvärr är detta en något medioker mellanbok, ledsamt men sant.

Som tur är så hämtar sig boken något och slutet är helt lysande!! De sista kapitlen är precis det jag längtat efter och boken slutar i en riktigt cliff hanger, oj oj säger jag bra, såg inte riktigt det komma.
Just därför kommer jag troligtvis att slänga mig över tredje och avslutande delen så fort den kommer ut.


gbI sooo wanted to love the new installation of Splintered. But for me the story fell a bit flat. Suppose I wanted more of Wonderland and the creatures that inhabit that bizarre, weird and just lovely enchanted world. What I got was too much of a (not so healthy) love story, an Alyssa that seems to have forgotten all that I loved from Splintered, her courage, her strength and her whimsical and rebellious soul that made her a perfect heroine and made that book so amazing.

Fortunate the ending was really good, and although most of the book felt too thin (and long) I’m so looking forward next installation.
Here’s hoping for more Wonderland and more of the strong headed and brave Alyssa we all love and miss!

____________________

Betyg 2.5/5

Unhinged (Splintered #1)
Av A.G. Howard
Publicerad 2014 av Amulet Books

2 Comments

Filed under A. G. Howard, Fantasy, Paranormal, Retelling

When there is nothing left but revenge

Mini-recension
Detta var ett spontanköp, känner inte till bokserien eller författaren men jag blev lite nyfiken när jag fick syn på den i butik, omslaget såg använt och lite retro ut och när jag läste följande på baksidan, “contains hell-fire, gun fire & all manner of ass-kicking action” tja då var jag bara tvungen att köpa.
Texten, ja, den summerar nog det hela, detta är en berättelse med högt tempo, den är brutal med änglar och demoner, givetvis med varsin egen agenda och människor som kommer i kläm. Här finns magi och svart humor, svek och hämnd allt presenterat i ett hårdkokt deckarliknade format. Skulle jag jämföra med något annat så kommer nog TV-serien Supernatural närmast och det är ju sällan helt fel.

Sandman SlimSaxat från Goodreads
Life sucks and then you die. Or, if you’re James Stark, you spend eleven years in Hell as a hitman before finally escaping, only to land back in the hell-on-earth that is Los Angeles.

Now Stark’s back, and ready for revenge. And absolution, and maybe even love. But when his first stop saddles him with an abusive talking head, Stark discovers that the road to absolution and revenge is much longer than you’d expect, and both Heaven and Hell have their own ideas for his future.
Resurrection sucks. Saving the world is worse.

Så betyg, gav den 3 av 5, så tja inget mästerverk, men helt ok underhållning, kanske till och med att när att-lästa-högen minskar så kan det tänkas att jag plockar upp del två bara för att se vad som händer med James Stark.


gbJust had to buy this one when I read “contains hell-fire, gun fire & all manner of ass-kicking action” on the back cover. Well that’s sums up the book. Violent, fast paced, wicked action,angels and demons all with there own agenda and humans getting in their way,magic, dark humor, kind of like Supernatural, so all and all pretty much OK.

____________________

Betyg 3/5

Sandman Slim (Sandman Slim #1
Av Richard Kadrey
Publicerad 2002 av HarperVoyager

Leave a comment

Filed under Paranormal, Supernatural, Urban Fantasy