Mark of the Demon

Vad får man om man korsar hårdkokt deckare, mordscener a la CSI, demoner, mytologi, sex, massa humor och en ultra cool kvinnlig karaktär.
Svaret är Mark of the Demon.

Ryan stared at me as I pulled my phone out to see who was calling at this late hour. “You have the Fraggle Rock theme song as your ring tone,” he said, with a bemused look on his face. “You are so weird”

Mark of the demonKara Gillian har nyligen blivit befordrat från fastighetsbrott till mordroteln, i Beaulac så händer det inte så mycket, en sömning liten stad som ligger en bit utanför New Orleans. Allt Kara önskar är att få ta sig an ett mordfall. I väntan på ett “riktigt” fall så har hon sysselsatt sig med att läsa in sig på gamla olöst fall, framför allt om seriemördaren the Symbol Man, som för tre år sedan efter 13 mord helt plötsligt slutade. Så en natt blir hon kallad ut till en brottsplats, väl där så möts hon av en mördad kvinna, som blivit brutalt torterad innan hon blev strypt. På kroppen så ser Kara förutom den numer välkända symbolen som the Symbol Man lämnat på alla sina offer, även svaga spår av någon form av magi. För Kara är inte enbart kriminalare hon är även en summoner, hon har förmågan att frammana demoner. Kan hon använda sina förmågor att identifiera seriemördaren innan han slår till igen?
Som att det inte det var nog att hon blir tilldelad ett avancerat fall som sitt första hos mordroteln, hon får dessutom en besvärlig FBI agent på halsen, som vakar vartenda steg hon tar. Sedan går en av hennes ritualer fel och istället för en lägre nivås demon så dyker en änglalik varelse upp i dess ställe, av någon anledning bestämmer sig Rhyzkahl för att inte dödade henne där och då och även om han försvunnit från denna världen så fortsätter han att förfölja henne i drömmarna.

Ibland behöver i alla fall jag lite mer lättsmält litteratur, bli presenterad en värld som inte är fylld av misär, filosofiska tankar, tonårskärlek, dyster framtidstro, historiska sammanvävda storylines, tyngre moraliska ställningstagande, ja ibland behöver man bara luta sig tillbaka och bli underhållen. Personligen så brukar jag allt emellanåt plocka upp någon form av Paranormal/ Urban Fantasy bok, denna gång blev det en ny författare för mig, Diana Rowland och hennes Mark of the Demon.

Måste erkänna att det här är riktigt bra Urban Fantasy, med en intressant kvinnlig huvudkaraktär, jag föll för Kara från första stund. Kara är en stark kvinna med en rapp mun, komplicerad som person, hon levererar härliga oneliners, är cynisk som få, men som samtidigt har en känslig och mjukare sida (även om hon försöker dölja just detta). Demonerna är intressanta och presenteras tillsammans med en fascinerande (och lite ny) mytologi, ritualmorden och mordutredningar är väl beskrivna. Förutom allt detta så utspelar sig handlingen i sydstaterna, närmare bestämt utanför New Orleans och det är alltid ett extra plus i min bok. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad över hur äkta mordplatsundersökningarna kändes, hur bildligt Diana Rowland beskriver obduktioner och kroppar i olika förruttnelsestadier (kanske lite väl beskrivande ibland, men bra är det).
Men det kanske inte är så konstigt, så här står det om henne;

Diana Rowland worked as a bartender, a blackjack dealer, a pit boss, a street cop, a detective, a computer forensics specialist, a crime scene investigator, and a morgue assistant, which means that she’s seen a lot of weird crap. She won the marksmanship award in her Police Academy class, has a black belt in Hapkido, has handled numerous dead bodies in various states of decomposition, and can’t rollerblade to save her life.

Så kanske inte så konstigt alls 😀

Kul med nyansrika demoner och genomtänkt mytologi. Personerna vi möter, Karas, hennes moster, FBI agenten (Karas munhuggande med honom är helt brilliant), demonerna alla får de sin tid att ta form och Diana Rowland lyckas först få mig att tycka och känna för och emot vissa och sedan flera sidor senare förändrar hon helt vad man tycker om just en viss person. Till skillnad från exempelvis Corine Solomon i Blue Diablo som jag läste för ett tag sedan som även den innehåller magi och ritualer (just det ja, den har jag glömt att skiva ett par ord eller två om), så älskar jag Karas alla sidor, hon känns mer mångbottnad och berättelsen fungerar mycket, mycket bättre (f’låt Ann Aguirre, jag älskar alla dina böcker men jag klarar inte riktigt av just Corine).

Med andra ord är jag grymt nöjd, får nog raskt se till att beställa hem några till böcker om Kara Gillan,
Det är lite som comfort food (eller guilty pleasures), du behöver alltid ha rätt ingredienser hemma, för när man minst anar så slår suget till!

____________________

Betyg 4/5


Av Diana Rowland
Publicerad 2009 av Bantam

Advertisements

2 Comments

Filed under Diana Rowland, Paranormal, Urban Fantasy

2 responses to “Mark of the Demon

  1. Pingback: Månadsummering januari | the road so far...

  2. Pingback: Blood of the Demon | the road so far...

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s