Tag Archives: Demons

Mark of the Demon

Vad får man om man korsar hårdkokt deckare, mordscener a la CSI, demoner, mytologi, sex, massa humor och en ultra cool kvinnlig karaktär.
Svaret är Mark of the Demon.

Ryan stared at me as I pulled my phone out to see who was calling at this late hour. “You have the Fraggle Rock theme song as your ring tone,” he said, with a bemused look on his face. “You are so weird”

Mark of the demonKara Gillian har nyligen blivit befordrat från fastighetsbrott till mordroteln, i Beaulac så händer det inte så mycket, en sömning liten stad som ligger en bit utanför New Orleans. Allt Kara önskar är att få ta sig an ett mordfall. I väntan på ett “riktigt” fall så har hon sysselsatt sig med att läsa in sig på gamla olöst fall, framför allt om seriemördaren the Symbol Man, som för tre år sedan efter 13 mord helt plötsligt slutade. Så en natt blir hon kallad ut till en brottsplats, väl där så möts hon av en mördad kvinna, som blivit brutalt torterad innan hon blev strypt. På kroppen så ser Kara förutom den numer välkända symbolen som the Symbol Man lämnat på alla sina offer, även svaga spår av någon form av magi. För Kara är inte enbart kriminalare hon är även en summoner, hon har förmågan att frammana demoner. Kan hon använda sina förmågor att identifiera seriemördaren innan han slår till igen?
Som att det inte det var nog att hon blir tilldelad ett avancerat fall som sitt första hos mordroteln, hon får dessutom en besvärlig FBI agent på halsen, som vakar vartenda steg hon tar. Sedan går en av hennes ritualer fel och istället för en lägre nivås demon så dyker en änglalik varelse upp i dess ställe, av någon anledning bestämmer sig Rhyzkahl för att inte dödade henne där och då och även om han försvunnit från denna världen så fortsätter han att förfölja henne i drömmarna.

Ibland behöver i alla fall jag lite mer lättsmält litteratur, bli presenterad en värld som inte är fylld av misär, filosofiska tankar, tonårskärlek, dyster framtidstro, historiska sammanvävda storylines, tyngre moraliska ställningstagande, ja ibland behöver man bara luta sig tillbaka och bli underhållen. Personligen så brukar jag allt emellanåt plocka upp någon form av Paranormal/ Urban Fantasy bok, denna gång blev det en ny författare för mig, Diana Rowland och hennes Mark of the Demon.

Måste erkänna att det här är riktigt bra Urban Fantasy, med en intressant kvinnlig huvudkaraktär, jag föll för Kara från första stund. Kara är en stark kvinna med en rapp mun, komplicerad som person, hon levererar härliga oneliners, är cynisk som få, men som samtidigt har en känslig och mjukare sida (även om hon försöker dölja just detta). Demonerna är intressanta och presenteras tillsammans med en fascinerande (och lite ny) mytologi, ritualmorden och mordutredningar är väl beskrivna. Förutom allt detta så utspelar sig handlingen i sydstaterna, närmare bestämt utanför New Orleans och det är alltid ett extra plus i min bok. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad över hur äkta mordplatsundersökningarna kändes, hur bildligt Diana Rowland beskriver obduktioner och kroppar i olika förruttnelsestadier (kanske lite väl beskrivande ibland, men bra är det).
Men det kanske inte är så konstigt, så här står det om henne;

Diana Rowland worked as a bartender, a blackjack dealer, a pit boss, a street cop, a detective, a computer forensics specialist, a crime scene investigator, and a morgue assistant, which means that she’s seen a lot of weird crap. She won the marksmanship award in her Police Academy class, has a black belt in Hapkido, has handled numerous dead bodies in various states of decomposition, and can’t rollerblade to save her life.

Så kanske inte så konstigt alls 😀

Kul med nyansrika demoner och genomtänkt mytologi. Personerna vi möter, Karas, hennes moster, FBI agenten (Karas munhuggande med honom är helt brilliant), demonerna alla får de sin tid att ta form och Diana Rowland lyckas först få mig att tycka och känna för och emot vissa och sedan flera sidor senare förändrar hon helt vad man tycker om just en viss person. Till skillnad från exempelvis Corine Solomon i Blue Diablo som jag läste för ett tag sedan som även den innehåller magi och ritualer (just det ja, den har jag glömt att skiva ett par ord eller två om), så älskar jag Karas alla sidor, hon känns mer mångbottnad och berättelsen fungerar mycket, mycket bättre (f’låt Ann Aguirre, jag älskar alla dina böcker men jag klarar inte riktigt av just Corine).

Med andra ord är jag grymt nöjd, får nog raskt se till att beställa hem några till böcker om Kara Gillan,
Det är lite som comfort food (eller guilty pleasures), du behöver alltid ha rätt ingredienser hemma, för när man minst anar så slår suget till!

____________________

Betyg 4/5


Av Diana Rowland
Publicerad 2009 av Bantam

Advertisements

2 Comments

Filed under Diana Rowland, Paranormal, Urban Fantasy

När vågskålen tippar över

Först ut vill jag varna för, Spoilers!
Oh! Varje gång jag tänker, skriver och hör Spoilers! så ser jag River Song framför mig. Kick-ass underbara härliga River, tänk om de kunde göra en spinn-off serie med henne, det hade varit så coolt.
Just det ja, men det är en annan serie i ett annat medium, så tillbaka till Rebellion. Har du inte läst del ett, Blood and Feathers så sluta raskt att läsa här, plocka upp ett eget exemplar och kom tillbaka när du är färdig.

Med det sagt så kastar vi oss raskt in i bok nummer två i serien Blood and Feathers (du kan läsa min recesion av den första delen här). Precis som första delen så är Rebellion helt enkelt lysande! Lysande och farligt bra, jag har i ett par dagar nästan missat mina hållplatser till och från jobbet, räcker att läsa en mening och helt plötsligt så försvinner allt annat. Det mina vänner, det är bra litteratur!

“You wanted to run with the angels, right?”
“I didn’t think it would be quite so literal…” she muttered, starting to feel out of breath.

RebellionKnappt sex månader har gått sedan Alice tog sig upp ur helvetet, hennes gamla liv är borta, hon är inte den hon trodde hon var och mitt i all röra så rinner hennes sista sparpengar iväg, i ren desperation tar hon anställning som assistent på en begravningsbyrå, vars ägare och tillika chef är självaste Adriel, dödsängeln. Som om det inte skulle vara nog, så har Mallory försvunnit, Vin är i Hongkong, något är på väg att hända, upplopp sprider sig runt om i landet och det verkar enbart eskalera. På något sätt verkar det som de Fallna har tippat över vågskålen. Ärkeängeln Michael har bestämt sig för att krossa Lucifer en gång för alla kosta vad det kosta vill, men är priset för högt? Alice upptäcker att hon ytterligare en gång befinner sig mitt i centrum av händelserna, vilka offer kommer hon och änglarna att få göra för att se till att vinsten blir deras?

När jag läste Blood and Feathers i somras så blev jag helt tagen, vilken bok! Kunde knappt vänta att få lägga beslag på Lou Morgans uppföljare, samtidigt som jag var lite orolig, skulle bok nummer två hålla måttet, vara lika bra och ändå lyckas att höja ribban? Nu med facit i hand kan jag säga att hon har lyckats med det och det med råge! Inte nog med att Rebellion håller samma kvalitet, utan lyckas (hur hon nu bar sig åt) med att inte enbart bli en bra uppföljare utan också snudd på bättre än den första boken. Inte illa alls.

Vi möter som sagt Alice 6 månader efter hon tillsammans med Mallory och Vin klättrade upp ut från helvetet efter deras vinst, eller ja var det en vinst, de fallna spridda för vinden och även om Lucifers kropp nu är i ärkeängelns Michels ägo, så kan hans själ och innersta väsen hoppa mellan sina generalers kroppar. Våld och upplopp ökar på gatorna och Alice tillsammans med andra earhtbounds och änglar försöker att stoppa de fallna, ett slag och en fallen i taget. Men de känner att allt inte är som det skall ska, något eller någon har fått vågskålen att tippa över och för första gången någonsin så verkar det som att Lucifer och hans anhang har övertaget.

Om helvetet från Blood and Feathers kan verka som den värsta platsen att vara på så är faktiskt Rebellion mörkare, hopplösare och väldigt mycket mer våldsam. Alice känns i början mer självsäker och starkare, hon vet nu var hon kommer ifrån och hon börjar använda sina förmågor, men när världen runt omkring börjar falla ihop dyker tvivel upp, har hon trots allt valt rätt väg, eller finns där en annan att ta. På baksidan av boken står det, The Fallen will rise. Trust will be betrayed. And all hell breaks loose…
Så även om jag blev varnad från första stund så blev jag överraskad när sveket kom, överraskad och chockad över de som betalar det högsta priset för detta. (Liten notering till mig själv, inte helt optimalt att sitta på vagnen när en karaktär som man börjar tycka om blir dödad, liiiite jobbigt var det!). Ett kan man vara säker på i Lou Morgons värld, ingen går säker vare sig människa eller ängel!

Så summa summarium, jag kan inte annat än säga, läs Rebellion och njut av ett fantastisk språk, en intressant syn på änglar, demoner och mytologi och inte minst humorn som finns där mitt i allt. Detta är en bok som håller högt tempo och när du tror du har fått kläm på hur händelserna kommer att utveckla sig, så blir du chockad att du hade fel.


Precis som i förra boken så finns där längst bak en spellista, musik som författaren lyssnade på när hon skrev och editerade Rebellion, där de flesta låtar passar till en särskild scen eller kapitel i boken. Härligt nördig, helt enkelt brilliant! 😀

——————————
Rebellion (Blood and Feathers #2)
By Lou Morgan
Published 2013 by Solaris
——————————

gb At Goodreads you soon will be able to read my review of Rebellion in English as well.

Leave a comment

Filed under Lou Morgan, Urban Fantasy

We are dust and shadows

Clockwork Angel utav Cassandra Clare är den första boken av tre i serien The Infernal Devices, som i sin tur utspelar sig i samma universum som The Mortal Instruments, men cirka 100 år tidigare.

Clockwork AngelSextonåriga Tessa Gray korsar Atlanten för att hitta sin försvunna bror, hennes destination är det Viktorianska England. Vid ankomst visar det sig att London bjuder på en både annorlunda och betydligt mer skrämmande tillvaro än den hon lämnade hemma i Amerika. I de gasupplysta gatornas skuggor härskar vampyrer, warlocks och andra supernaturala varelser. Ensam, utan vänner och jagad utav en fiende hon inte förstår, söker Tessa fristad hos the Shadowhunters, en grupp krigare som dedikerat sitt liv till att befria världen ifrån demoner. Har hon hittat en fristad, eller har hon hamnat ur askan i elden?

Jag skall försöka att inte lägga för mycket tid på att jämföra två serier och dessa series första böcker, men i mitt tycke så är Clockwork Angel betydligt bättre än City of Bones!
Har lite svårt att sätta fingret på varför men så här kanske det är;

-Kanske är det just Steampunk-elementen, Cassandra Clare är frikostlig med dessa bitar, berättelsen är fylld av klockverk, galna uppfinningar och givetvis en och annan automaton (you just can’t go wrong with an automaton).
-Kan även vara så att det är den historiska miljön som lockar mig mer, England under drottning Victorias regim, korsetterade flickor, välklädda ynglingar och gasupplysta smala gränder som för tankarna till Jack the Ripper’s skrämmande och dimmiga London.
-Eller så är det så enkelt att huvudkaraktärerna är mer trovärdiga, intressanta och mångbottnade. The Shadowshunters vi möter här känns mer äkta, mer nyanserade och framför allt betydligt mer välklädda.
-Nämnde jag att historien utspelar sig i England och London!

Världen är den samma som den vi möter i City of Bones, även här så försöker the Shadowhunters eller Nephilems (männsikor-ängla hybrider), göra allt för att försvara människornas värld ifrån demoner, samtidigt som de även försöker se till att the Downworlders; vampyrer, varulvar, feer och andra väsen följer “spelreglerna”.

För visst, på ytan kan det tyckas att Tessa, Will, Jem, and Jessa påminner om Clary, Jace, Alec, and Isabelle från City of bones. Jag kommer på mig själv att tycka mer om Tessa, trots hennes syn på vad en kvinna kan och inte kan (får) göra (hon är ju trots allt barn av sin tid), Jem är fascinerande och gåtfylld (och ack så tragisk), till och med Jessa i sin egen avsky mot hennes lott i livet är mer intressant än Isabelle någonsin blir. Den enda karaktären som jag faktiskt inte tycker är särskilt intressant är Will, som påminner på tok för mycket om Jace och tyvärr känns rätt endimensionell (men det kanske ändrar sig längre fram i serien). Överlag så känns det som karaktärerna i Clockwork Angel har flera sidor, har ett annat djup och att allt inte riktigt är vad man tror.
Och just det ja, en gammal “kär” favorit dyker upp som känns igen från City of Bones, skall inte avslöja vem, men jag uppskattade detta kära återseende.

Världen i Clockwork Angel känns mörkare och mer skarp, samtidigt som balansen mellan Shadowhunters och Downworlders verka vara mer ömtålig, här är våra hjältar inte alltid de som kanske är starkast och slutet kanske inte riktigt är vad läsaren väntat sig.

I de flesta kapitel så är det Jessa vi får följa, hennes tankar, känslor och reaktioner. Men vissa kapitel så byts fokus och vi får se världen ifrån Wills perspektiv. Som i de flesta YA böcker så finns här en romantiskt inslag och även om det till synes finns ett triangeldrama så kändes det riktigt uppfriskande att det faktiskt inte riktigt är av den klassiska varianten.

Historien flyter på och där finns en hel del intrikata intriger på vägen, men tyvärr så var vissa ”överraskningar” kanske inte riktigt just en överraskning utan snarare något som man som läsare redan klurat ut. Men överlag så uppskattade jag Clockwork Angel och ser så fram emot att få läsa nästa bok i The Infernal Devices serien, Clockwork Prince.

———-
The Infernal Devices: Clockwork Angel
By Cassandra Clare
Published 2011 by Walker Books Ltd
———-

gb I’ve posted a similar review in English on Goodreads as well if that’s more your cup of tea.

2 Comments

Filed under Alternate History, Cassandra Clare, Paranormal, Steampunk, Urban Fantasy, Young Adult