the road so far…

Dags att öppna dagens lucka av bokbloggarjulkalendern hos Efter mig, floden.

Lucka 3: En trilogi. Bra? Dålig? Minnesvärd?

Trilogier, ja de som läst lite på bloggen här har nog märkt att jag mer än gärna vurmar lite extra för just trilogier, blir en hel del av den sorten då jag mest läser YA-böcker, som mer ofta än sällan kommer i just den förpackningen. Skrev nyligen ett tematrio-inlägg om Shatter me, Penryn and the end of days och Partials Sequence som alla på sitt sätt är helt fantastiska .

Det är något extra med trilogier, som jag ser det så finns det tre kategorier av böcker, stand-alone, bokserier och trilogier.
En stand-alone (kom inte på något vettigt svenskt ord i vanlig ordning) har sin charm att leverera allt man vill ha sagt i en enda bok. Känns nästan lite ovanligt nu för tiden (inom mina genrer), tror helt ärligt att det bara blivit enbart två lästa på hela året. Rätt skrämmande när man tänker på det.

Bokserier är en annan typ, trogna författare som i runda slängar, en gång om året ger ut en ny bok i en aldrig sinade ström, vampyrlitteratur känns som en typiskt det-tar-aldrig-slut. Det är klart tycker du som läsare om världen som presenteras med dess hjältar/ hjältinnor (eller skurkar) och författaren håller en jämt kvalitet så är det inget fel med det. Undertecknad har en massa hyllmeter av bara denna typ av böcker.

Men trilogier är något annat, här krävs ett intro, kan ibland vara nästan hela första boken, ett litet avslut kan funka, men tankarna skall ändå gå mot, “jag bara måste läsa nästa del, nu!” När väl den andra delen kommer så behöver bok två hålla minst samma nivå som första, gärna lite bättre om möjligt, men där måste även finnas ett avstamp för den avslutande delen (oftast i form av en rejäl cliffhanger). Tredje och avslutande skall naturligtvis vara ett hejdundrande fyrverkeri till avslut (oavsett om det är glädjefullt eller sorgligt).
Ja, jag gillar verkligen trilogier, man får lite mer än en ensam bok och det finns ett avslut som saknas i bokserier.

Trilogi, ja du om jag skall välja trilogiernas trilogi, måste det nog ändå bli J.R.R Tolkiens mästerverk Lord of the Rings! För helt ärligt finns det några andra böcker som kan mätas sig med hans mästerverk?

Ok det finns en hel del givetvis, allt efter tycke, genre och smak. Men i mina ögon är det ändå en smått ikonisk trilogi och jag minns både första gången den lästes och alla andra gånger därefter, det böcker jag återkommer till sådär vart femte år eller så.
Och det säger nog det mesta, eller hur?

Bokbloggar.nu kan vara lömskt det är så lätt att fasta i blogg-surf-träsket, men oftast så trillar man över något nytt och intressant. Denna morgon var inget undantag, hittade Efter mig, floden som har fixat till en Bokbloggarjulkalender och det känns som en mycket trevlig idé.

Lucka 2: En riktigt kort bok

Har blivit en hel del ”sido-” böcker detta år och de är oftast rätt så korta till sidantalet, Veronica Roths Four noveller är väl de jag först och främst kommer att tänka på, även underbara Tahereh Mafi har skrivit ett par i sin Shatter me serie. Att leverera en berättelse på ett fåtal sidor är verkligen en konst, men av någon anledning så läser jag sällan just noveller.

Den bok som alltid kommer upp först i mina tankar när det pratas om korta böcker (även om det definitivt inte är den kortaste jag läst), är Neil Gaimans, the Ocean at the end of the lane, en bok som tog slut på tok för snabbt, dess 181 sidor kändes som så mycket mer och ändå så lite. En bok som jag helt enkelt inte kan släppa!