Krut, kulor och ånglok

Så var det dags att ge sig i kast med Cherie Priests uppföljare till Boneshaker och den andra boken i hennes Clockwork Century serie. Denna gång med det fantastiska titeln, Dreadnought. Du kan läsa min recension av Boneshaker här

Sjuksköterska Marcy Lynch arbetar på ett soldatsjukhus i det krigshärjande södern när hon får beskedet att hennes man har avlidit som krigsfånge och att hennes far, som hon inte sett sedan barnsben, har blivit allvarligt skadad och önskar att se henne. Då hon inte längre har något som håller henne kvar i Virginia bestämmer hon sig för att ta sig till Seattle, att ta sig till andra sidan av kontinenten för att se sin far.
Men att ta sig dit är dock ingen enkel uppgift, det blir en farlig resa via luftskepp, hon hamnar mitt i eldstider precis vid krigsfronten och far längstmed Mississippi med en flodångare. När hon äntligen kommer fram till St. Louis kliver hon på det stridsbestyckande ångloket Dreadnought med förhoppning om att resten av resan skall bli lugn. Men så är inte fallet, ett gäng rebellsoldater attackerar gång på gång och passagerarna ställer sig frågan varför, vad kan Södern vara ute efter på detta tåg? Kan det möjligtvis ha med den mystiska lasten i den andra och sista vagnen?

Världen Cherie Priest levererar är ett krigshärjat Amerika mitt under inbördeskriget, här finns soldater från båda sidor, smugglare, pirater, galna vetenskapsmän och fantastiska uppfinningar. Då Boneshaker var fylld av smog, gasmasker och zombies så är Dreadnought mer västernsteampunk, inte fullt så grå utan här är tonerna mer ljusa, lite mer i brons kanske man kan säga. Även i denna bok har vi en stark kvinna som huvudperson, en kvinna som trots sin unga ålder sett för mycket lidande och död. Det finns en liten koppling till Boneshaker, men i huvudsak så är detta en helt annan berättelse. Här är det inte zombies som är den stora faran, utan något mer mänskligt, eller?

Vad jag tycker om i Cherie Priests böcker är hennes förmåga att måla upp en mycket intensiv och livfylld värld. Du nästan känner doften av krutrök, hör jämmer ifrån döende män och ser framför dig knäckta ben och muskler som slitits sönder. Ja den här boken är lite av en skildring av ett krig, hur fasansfullt det är för alla som kommer i närheten av det. Men givetvis är berättelsen presenterad i en snygg och fantastisk Steampunk förpackning. Faktum är att jag nog tycker lite bättre om Dreadnought än Boneshaker, trots att just Bonshaker på pappret i alla fall är lite mer my cup of tea. Jag hade först lite svårt att komma på varför jag känner så, men sedan så slog det mig att i Dreadnought så finns det ingen karaktär jag stör mig på. Plus att här så funkar det att författaren inte fördjupar sig i karaktärerna runt om Mercy Lynch, i denna boken faller alla bitarna på plats, åtminstone för mig.

Det är svårt att inte säga för mycket för det här är en berättelse som har ett högt tempo, intriger och hemligheter som levereras allt eftersom och jag inte vill förstöra nöjet för de som inte läst boken än.
För att summera det hela, ja det är Cherie Priests egen syn på Amerikanska inbördeskriget som hon fyllt med en hel hög med steampunk element och tilläggs kan, vill du ha en korrekt historik berättelse så hittar du den inte här, eller som hon skriver i inledningstexten:

This is a work of fiction, featuring impossible politics, unlikely zombies, and some ludicrously incorrect Civil War action. I hope you enjoy it! And I’d like to thank you in advance for not sedning me e-mail to tell me how bad my history is. I Think we all know I’ve fudged the facs rather significantly.
(Except the zombie parts.)
😀
‎

——————————
Dreadnought
By Cherie Priest
Published 2010 by Tor Books