Ni vet ibland så infinner sig den där känslan av något familjärt, en känsla av välbefinnande, men som ändå inte riktigt känns rätt. Som i en dröm där allt känns tydlig och kristallklart i början, men så helt plötsligt så är du inte trygg, allt runt omkring dig känns hotfyllt och du fylls av en obeskrivlig skräck. Så skulle man kunna summera Hemlock Grove.
Detta är en serie som har lite av varje, lite av gamla idéer, lite nya, lite av det bisarra, vacker är den absolut och med en udda story. Just det ja OCH blodig!, låt oss inte glömma bort blodet.
Här blandas det hej vilt av mytologiska varelser, magi, experiment, galna vetenskapsmän, hemligt brödraskap, otrohet, sex, mystik och död.
Hemlock Grove är Netflix senaste stora satsning, 13 avsnitt i första säsongen och hade premiär i april, i rollerna ser vi bland annat Famke Janssen (X-men), Bill Skarsgård och Landon Liboiron (Terra Nova).
En ung tonårsflicka hittas mördad i utkanterna av en nedgången industristad i Pennsylvania. När jakten på ett monster tar vid börjar rykten hopa sig och många av stadens excentriska invånare misstänks – från den nyinflyttade romska familjen till den välbärgade Godfrey-klanen. I Hemlock Groves invecklade värld bär alla på en mörk hemlighet.
Det finns en hel del negativa recensioner som florerar om Hemlock Grove och jag har full förståelse för att den kanske inte lockar den breda massan. I ärlighetens namn var jag lite skeptisk själv, men inte på grund av dåliga recensioner är snarare så, i mitt tycke, så finns det en hel del filmer och tv-serier om just varulvar där majoriteten av dessa inte är särskilt bra. Men så är inte fallet här, tvärt om, detta är en snygg och välproducerad serie.
Inledningen med dess grafiska bilder tillsammans med Rorschachtest-rök (i brist på annat ord) är bland de snyggaste intron jag sett på länge, det tillsammans med en stämningsfull musik sätter definitivt tonen för vad som komma skall. Men det är inte enbart introt som är snyggt, scenerna är vackert filmade och man kommer genast att tänka på Twin Peaks. Just Twin Peaks jämförelsen är något som även återfinns i det långsamma tempot, här tar de sin tid med att föra berättelsen framåt, men definitivt inte så långsamt att man tröttnar. Serien är bisarr och även om den inte är på Lynch nivå, så helt klart udda och lite annorlunda.
Karaktärerna då, tja vad ska man säga, majoriteten är inte särskilt trevliga eller sympatiska och de flesta vill man absolut inte springa på i en mörk gränd. Avsaknaden av goda känslor/ egenskaper (vad det nu egentligen är) gör dem definitivt dock inte mindre intressanta, tvärt om. Här sticker Femke Jensen’s Olivia Godfrey verkligen ut, denna vitklädda vidjesmala uppenbarelse, nästan övernaturligt vacker men som enbart osar av ondska. Härligt!
Historien om rivaliteten (kriget) mellan varulvar och vampyrer är inget nytt vare sig på bioduken eller hemma i tv-soffan, men här har de hittat en ny liten twist, och det uppskattas alltid. På tal om varulvrar, här har vi nog den mest groteska och vidriga (but in agood way) varulvstransformationen jag någonsin sett.
Så vem skulle jag rekommendera Hemlock Grove till, ja först och främst till alla varulvs och vampyrentusiaster, till alla som tycker om det udda, det blodiga och som uppskattar vacker skräck.
Allt jag kan säga är att jag först hade tänkte att titta på avsnitten lite lugnt, låta det ta sin tid, men efter ca tre avsnitt var jag fast och slukade resten. OK, visst Hemlock Grove är inte den absolut bästa serien på markanden just nu, kommer inte gå till historien, men tycker nog att den är värd sin tid. Kul med serier som sticker ut lite.
Åh just det ja, kanske rekommendera serien till alla Alexander Skarsgård fan där ute, här finns ju trots allt lillebror med 😉