Senaste tillskottet från Image Comics inom sci-fi genren är SOUTHERN CROSS, en typ vem-gjorde-det mysterie berättelse i rymden, med lite noir känsla och en uns antydan till skräck. Det här är bra, riktigt bra.
(Review in English, see further down)
NOW BOARDING: Southern Cross, tanker flight 73 to TITAN!
Alex Braith is on board retracing her sister’s steps to the refinery moon, hoping to collect her remains and find some answers. The questions keep coming though—how did her sister die? Where did her cabin mate disappear to? Who is that creep across the hall? And why does she always feel like she’s being watched? Inspired by classic mysteries and weird fiction, SOUTHERN CROSS is a crucible of creeping anxiety and fear as Braith struggles with the ghosts of her past on board a ship that holds secrets best kept buried
Vi får följa Alex under första delen av hennes färd mot Titan, starten av resan som skall föra henne mot Saturnus största måne och förhoppningsvis där finna svaren hon söker. Där finns en lätt klaustrofobisk känsla från första början, skeppet är trångt, människorna hon delar utrymmet med verkar alla, mer eller mindre, ha någon form av dold agenda, eller är rätt och slätt creepy. Trots att där inte finns några monster, där nämns inte ens något sådant, så finns där en krypande känsla av obehag, lite som i Alien, trots att allt verkar ok, så finns det där i bakgrunden, ständig närvarande (ja första delen i filmen i alla fall, sen vet vi alla att allt går åt helvete, men ni förstår säkert vad jag menar). Becky Cloonan gör ett ypperligt jobb att introducera Alex, att med små medel ge oss en känsla av var hon kommer ifrån och hur hon sakta men säkert börjar förstår att något inte är rätt, på skeppet och med hennes syster död. Jag måste säga att jag gillar Alex, allt från hintar om ett vådlsam förflutet, till en syster som sörjer, hon är stark, men ändå känslosam men ett är säkert, hon är ingen man sätter sig på och så tja, så är hon rödhårig, så klart 😉
Teckningarna är nästan filmiska, där finns ett flöde som när en kamera följer någon neråt, från våning till våning, från toppen av sidan till slutet av den. Illustaionerna tillsmans med berättelsen understryker den klaustrofobisk känslan, det skitiga, det obehagliga. SOUTERN CROSS har en sci-fi setting men Andy Belanger gör ett ypperligt arbete med att det känns äkta, hela skeppet känns trovärdigt, här har vi inte något glittrande och modernt skepp a la Star Trek, utan hans illustrationer tillsammans med Lee Loughridge dova och mättande färger gör att skeppet är mörkt och känns både trött och slitet, detta är definitivt inte någon 1a klass resa, även om det finns färg så är det åt det dova hållet. Här blandas sidor fyllda med rutor till stora helsidor. Precis så som jag vill ha mina serier!
Tankarna för mig till 80-talet (när det är som bäst), dramaturgisk, stämningsmässigt och bildligt, jag har nämnt Alien, men även Blade Runner skulle kunna vara en referens om den mörka dystra framtiden. Det här är riktigt riktigt bra, måste säga att jag blev helt frälst och var tvungen att raskt klicka hem de andra två numren som till dags datum kommit ut.
—
Well, this was a nice surprise, Image Comics new science fiction/ “film noir” kind of mystery story, I really liked it, and the art is just my cup of tea.
Oh, to be perfectly honest, it’s not just the art that’s my cup of tea, the story well, an accidental death, space ship, cramped living space, a dark future and hints that maybe not everything is as it seems, who can resist that!?
The story begins with Alex checking in on Southern Cross, and what will be the first part of the journey that will take her to Titan were here sister’s remains are waiting for her and hopefully get some answers regarding her sister death, some sorting out the details and maybe a goodbye along the way. There is a certain claustrophobic feeling to the story and it’s ship, the narrow living quarters, the never ending corridors and the people occupying it either seems to have a hidden agenda or are just plain creepy.
Although there is no monster, not even a hint of one, there is a feeling of discomfort that you just can’t put your finger on. Its like the beginning of Alien, everything’s should be fine, but there in the background there is the ever present…something (at least in the beginning of the movie, after that we all know that everything goes to hell, but, well..). Anyhow, Becky Cloonan are doing a great job, slowly introducing Alex, some small hints of an violent past and we get glimpses were she is coming from. In small steps she learns that her initial suspicion, that there might possibly something more to her sisters death might true. I like Alex, shes independent, head strong but still has a softer side, all and all, my kind of “heroine”.
The art almost feel cinematic, there is that flow as when a camera following someone descending, from floor to floor, from the top of the page to the bottom, together with the writing this style increases the feeling of drama and unease. SOUTHERN CROSS is on one hand a science fiction story, and Andy Belanger with his drawings are making a damn good attempt on making it feel real, making the ship convincing, it’s not some glittering moderns Stark Trek ship, together with Lee Loughridge dark and deep coloring it makes this ship look used and worn.
SOUTHERN CROSS has an 80s vibe to it, both literal and figuratively as well as dramatically, I’ve mention Alien, but Blade Runner could also serves as a reference when it comes to the dark and gloomy sense of the story.
All and all, this story and the package it comes in is absolutely my cup of tea!
____________________
Stars 4.5/5
Southern Cross #1
Written by Becky Cloonan
Art by Andy Belanger; Colors by Lee Loughridge.
Published mars 2015, by Image Comics
the road so far... 