Tag Archives: Book review

December 18, 2014 · 12:58

Serenity: Those Left Behind

Det är med ett sorgset hjärta jag inser att nej, det kommer aldrig att bli några fler avsnitt av Firefly 😦
Vilket i och för sig inte är någon nyhet då serien slutade sändas 2003, va 2003!!! är det verkligen så länge sedan!? Någonstans i mitt fan-hjärta har hoppet ändå fått bo, snälla Joss du har väl stannat lite väl länge i Marvel universumet nu, kom tillbaka hit igen, jag lovar att allt är förlåtet.

Vad har vi att trösta oss med, förutom ett otaliga sittningar med att se om de få avsnitten vi fick och givetvis filmen som lämnade oss med önskan om mer, jo givetvis brädspelet som fyller en del av tomrummet och det är inte helt fel det, sedan har att vi har de grafiska novellerna. Jag är lite sen att läsa dessa, var lite skeptisk, men min förträffliga väninna Setsuna stack till mig första delen och sa, läs! ja då måste man lyda. Givetvis hade hon rätt! Såklart.

Here’s how it is — in a universe filled with hearts and minds as cold and dark as the reaches of space, one small Firefly-class starship named Serenity takes its ragtag crew of mercenaries, outlaws, and fugitives in search of a job, any job, that’ll earn them enough cash to afford that most elusive commodity — peace.
—
The ragtag crew of Serenity take on a scavenger mission with the hopes of earning enough dough to disappear for a while. Only too late do they realize the whole gig is orchestrated by an old enemy eager to remake their acquainitance with the help of some covert-operatives known only as the Blue Gloves.

THOSE LEFT BEHIND är för alla er som längtar tillbaka till Firefly universumet, det är ett försök att fylla i luckan mellan Firefly och Serenity och jag måste säga att de lyckas med detta på ett riktigt bra sätt. Handlingen lite kort, våra hjältar måste återigen se till att få in lite pengar, de tar motvilligt ett uppdrag från Badger, uppdraget är att hitta en gömd skatt på samma plats som Battle of Sturges en gång utkämpades. Givetvis är inget så lätt som det ser ut att vara, the Alliance är hack i häl i sin jakt på River och mitt i allt så dyker Mals gamla nemesis upp, Agent Dobson. Det är fartfyllt och Firefly-känslan finns där hela vägen från första sidan till sista.

Joss Whedeon och Brett Matthews gör ett fantastiskt bra jobb med att ge oss vad som hände mellan Firefly och Serenity, men det är inte enbart en summering/ prequel utan författarna koncentrerar sig på alla karaktärerna och utvecklar dem mer, ja till och med mer än vi faktiskt fick se i tv-serien. Teckningarna är superba, de påminner så starkt om skådespelarna från serien att hela albumet nästan känns som ett tv-avsnitt. I stort så är THOSE LEFT BEHIND mer för fansen av serien och har du inte koll (eller kommer ihåg) vad som hände i Firefly så kan nog denna grafiska novell kännas som att den saknar något. Men för alla fans så är detta ett absolut måste, för mig personligen var det sååå roligt att möta Mal, Zoe, Wash, Kaylee, Inara, River, Simon, Shepherd och Jayne igen!
Lite bittersweet såklart, men ack så bra.

Kort och gott så summerar Nathan Fillion i introduktionen av albumet det hela så fint (inte ett öga torrt):
“What you hold in your hand is not just a comic. It is much more. It is a handbook. It is a guide. It is reference material for when you become a superhero.”
*suck*

—
Oh how I miss this Universe!
Don’t know why it took me so long to pick up the graphic novels, but I’m glad that I did! Its feel so good to be back, to meet up with our friends again.
Mal, Zoe, Wash, Kaylee, Inara, River, SImon, Shepherd and Jayne, it’s good to have you back in my life.
This is a must-read for all Firefly/ Serenity fans out there.
It closes the gap between the TV-series and the film, but that’s not all, Joss Whedon and Brett Matthews gives us more depth of each character, even more the series did. Just love it!

____________________

Betyg 4/5

Serenity: Those Left Behind
Av Joss Whedon, Brett Matthews och Will Conrad (artist)
Publicerad 2006 av Dark Horse

Pirater, magi och elementarer som löper amok

Ibland behöver man städa, även här på bloggen, av någon anledning så har detta inlägg blivit liggandes sedan innan sommaren. Ja ja, bättre sent än aldrig antar jag. Så här kommer den, låtsas att det är från i maj 😉

Så äntligen var den här, en utav årets mest efterlängtade böcker! Uppföljaren till Bronze Gods. Jag blev både överraskad och extremt nöjd när jag snubblade över makarna Aguirres första del i deras Apparatus Infernum serie förra sommaren och nu är det dags att åter igen få träffa kriminalarna Janus Mikani och Celeste Ritsuko igen.

Criminal Investigation Division inspectors Janus Mikani and Celeste Ritsuko were lucky to make it out of their last mission alive. Since then, strange troubles have plagued the city of steam and shadows, apparently as a result of magic released during the CID inspectors’ desperate interruption of an ancient ritual. The fabric of the world has been unsettled, and the Council has assigned Mikani and Ritsuko to investigate.

They soon discover that matters are worse than they imagined. Machines have developed minds of their own, cragger pirates are raiding the seas with relentless aggression, and mad elementals are running amok. As the chaos builds to a crescendo, Mikani and Ritsuko must fight a war on two fronts—and this time, they may not be able to turn the deadly tide…

I SILVER MIRRORS så lämnar Janus Mikani och Celeste Ritsuko staden Dorstaad och ger sig iväg mot Vinter öarna, det blir en farofylld resa, fylld med både pirater, livsfarliga golems och eld-elementarer som löper amok. Vi får reda på lite mer om Mikanis bakgrund och framför allt hans f.d. flickvän Saskia Braelan, som vi möte som hastigast i förra boken. Saskia är ett intressant tillskott, dels som kaptenen på skeppet Mikani och Ritsuko mönstrar på, men även hennes gamla relation till just Mikani ställer till det en hel del. Hon är ju lite av en pirat själv och hennes besättning är alla udda karaktärer.
Det är från våra två kriminalare ögon som berättelsen förs fram, men nu även med Saskia syn också, alla tre har olika och tydliga ”röster”.

Det blir lite mer om hur magin fungera, kopplingar mellan de olika väder-elemetarerna och alla apparater och maskiner som slutat fungera. Dessutom så verkar det som Ritsuko har fått en förmåga efter de dramatiska händelserna i Bronze Gods. Som läsare får vi helt enkelt mer av hur världen är uppbyggd, mer om dess människor som befolkar (framför allt adeln som styr), men även lite om de som fanns där före.

Förutom den strapatsfyllda resan så har vi den ständigt närvarande attraktionen mellan våra kriminalare och tillskottet av ett ex hjälper inte direkt till. Stackarna, de har båda trillat dit rejält och är helt blinda för sina egena och den andres känslor.

SILVER MIRRORS skiljer sig rätt mycket ifrån Bronze Gods som hade flera steampunk element, det är mer fantasy och trots att det är en helt annan stil så funkar det. Var längesedan jag läste en renodlad fantasy och blev förvånad över att det inte bara funkade utan jag även uppskattade det. För är det något som makarna Aguirre är duktiga på så är det världsbyggande av högsta kvalitet, vare sig det är Steampunk eller fantasy så ror de iland båda genrerna. Är inte så konstigt egentligen, Ann Aguirre varierar med lätthet sina olika serier, från en genrer till en annan. I varje berättelse finns en annan ton, en annan känsla, nästan som om det vore olika författare och tillsammans med sin man så blir detta ytterligare en variant. Om Bronze Gods var mer av en vem-gjorde-det mordhistoria så är Silver Mirrors ett actionäventyr där huvudkaraktärerna ger sig iväg ut på en riskabel resa.

Detta var en extremt svår bok att recensera, det händer så mycket och det blir svårt att få med allt utan att själv skriva en mindre novell (vilket jag inser att jag precis gjort utan egentligen skriva något vettigt). Ja, ja, det får bli så här denna gång.
Eller om jag summera med ett par ord istället så handlar SILVER MIRRORS helt enkelt om, skeppsfärd, pirater, väderhäxor, livsfarlig bergsfärd, eldsalamandrar, golems, magi, kick-ass fighting och ett mysterier att lösa. Högst underhållande!

Det enda riktigt negativa jag kan komma på, jag hade gärna sett att det var inkluderat en detaljerad karta då det är en komplex och omfattande värld, men, men vi får klara oss med beskrivningar istället. Jag gav del ett i Apparatus Infernum 5 av 5, tyvärr så saknar jag lite av Steampunk elementen här och jag blev inte riktigt lika lyrisk därav enbart en (stark) 4 för del två. Men med det sagt så är detta ändå en riktigt bra uppföljare.

Tyvärr finns det inte någon information att del tre är planerad (än) och det är riktigt, riktigt illa! För även om SILVER MIRRORS inte har någon cliff-hanger så lämnar vi Mikani och Ritsuko med hot hängade över sig.

—
Ann Aguirre and Andres Aguirre did it again!
Loved Bronze Gods and been looking forward to catch up with Mikani and Ritsuko again. This time maybe not so much steampunk as fantasy, but the story and the world building was top notch and I really liked that this story was a bit different from last time.
Ships, pirates, weather witches, fire salamanders, golems, magic, great fighting scenes and a mystery to be solved, well that goes a long way in my book.

____________________

Betyg 4/5

Silver Mirrors (Apparatus Infernum #2)
Av av Ann and Andres Aguirre
Publicerad 2014 av Ace

Coffin Hill, forest of the night

Jag är den första att erkänna, trycker du på vissa knappar så är jag din, mind, body and soul. COFFIN HILL är ett typexempel på allt som triggar;
kick-ass hjältinna, mörker, magi, häxor, offer, Salem, mentalsjukhus, excentriska karaktärer, störda tonåringar, annalkande mörker och ond bråd död.

Following a night of sex, drugs and witchcraft in the woods, Eve Coffin wakes up naked, covered in blood and unable to remember how she got there. One friend is missing, one is in a mental ward-and one knows that Eve is responsible.

Years later, Eve returns to Coffin Hill, only to discover the darkness that she unleashed ten years ago in the woods was never contained. It continues to seep through the town, cursing the soul of this sleepy Massachusetts hollow, spilling secrets and enacting its revenge.

Storyn börjar:
Boston, 2013, den nyexaminerade polisen Eve Coffin har precis löst fallet med the Ice Fisher, Bostons mest brutala seriemördare, istället för att fira åker hon till sin lägenhet möts där av ett tumult mellan rumskamraten och en man, ett pistolskott går av och Eve förs i ilfart till sjukhuset där man försöker rädda hennes liv.
Coffin Hill, 2003, en ung Eve ger sig tillsammans med ett gäng vänner in i Coffin Hill Woods, planen att väcka en gammal kraft, men under själva ritualen går något fel, fruktansvärt fel.
Coffin Hill Woods 2013, polisen söker efter att ett par ungdomar som har försvunnit.
Boston, 2013, Eve lyckas mot alla odds överleva sin huvudskottsskada, hon lämnar Boston och tar sig hem till Coffin Hill och börjar undersöka fallet med de försvunna ungdomarna.
Är detta försvinnande på något sätt kopplat till henne och händelserna för 10 år sedan?

Så fortsätter berättelsen, sakta men säkert får vi som läsare reda på vad som hände den där ödesdigra natten i skogen och hur det är kopplat till vad som händer i Coffin Hill idag.

Här gäller det för dig som läsare att hänga med, COFFIN HILL är definitivt ingen serie du läser med ett halvt öga, nej berättelsen kräver full uppmärksamhet och koncentration. Viss kritik jag läst om COFFIN HILL är att den inte berättas linjärt utan att handlingen hoppar fram och tillbaka helt godtyckligt i tid och rum, ibland sker detta från en sida till en annan, ibland sker växlingen med längre mellanrum. Personligen så stör det inte mig, då jag upplevde det mera som flashbacks till Eves förflutna.

Caitlin Kittredge mixar olika genrer på ett mycket bra sätt, det är skräck, övernaturliga element, mytologi och polishistoria blandat med en YA-berättelse. Jag har inte läst något tidigare av henne, men tydligen skriver hon urban fantasy i vanliga fall, vem vet kanske jag plockar upp någon av hennes andra böcker.
COFFIN HILL är ett riktigt snyggt paket, allt från omslag, berättelse till bilderna printat på högglansigt papper. Illustrationerna, de är sååå snygga! Där finns i stort ett genomgående tema, det växlas mellan två olika färgscheman, från kallt blått till mer färgfyllt, det ändrar perspektiv, tid, stämning och tempo.
Grymt bra gjort.
Men Iñaki Miranda levererar inte bara snygga bilder utan han utnyttjar det tecknade forumet till fullo. Föredrar du klassiska 4 lika rutor på rad, så är det här ingen serie för dig, förutom att storyn hoppar i tid och rum så finns det ingen sida som är den andra lik. Vi pratar helsida med en bild, en bild i bakgrunder och små som överlappar, där finns runda ringar, sidor där du helt plötsligt behöver vrida på hela albumet och bilder som ser ut som en krossad spegel, you name it, COFFIN HILL got it. Så här vill jag ha mina serier! Så smart och så snyggt.

Nu känns det lite som jag kanske är en anings översvallande, är jag lite väl lyrisk?
Kanske, kanske inte, i vilket fall så gav jag 5 av 5 på Goodreads direkt efter läsning och tittar jag på det jag precis skrev, så ja, jo, nej vet ni vad, jag står för det betyget, FOREST OF THE NIGHT, är riktigt, riktigt bra. För mig var detta en häftig bergochdalbane-läsning och sådant älskar jag. När jag vände på sista bladet ville jag bara ha mer, mer, MER!
Så det så!