Coffin Hill, forest of the night

Jag är den första att erkänna, trycker du på vissa knappar så är jag din, mind, body and soul. COFFIN HILL är ett typexempel på allt som triggar;
kick-ass hjältinna, mörker, magi, häxor, offer, Salem, mentalsjukhus, excentriska karaktärer, störda tonåringar, annalkande mörker och ond bråd död.

Following a night of sex, drugs and witchcraft in the woods, Eve Coffin wakes up naked, covered in blood and unable to remember how she got there. One friend is missing, one is in a mental ward-and one knows that Eve is responsible.

Years later, Eve returns to Coffin Hill, only to discover the darkness that she unleashed ten years ago in the woods was never contained. It continues to seep through the town, cursing the soul of this sleepy Massachusetts hollow, spilling secrets and enacting its revenge.

Storyn börjar:
Boston, 2013, den nyexaminerade polisen Eve Coffin har precis löst fallet med the Ice Fisher, Bostons mest brutala seriemördare, istället för att fira åker hon till sin lägenhet möts där av ett tumult mellan rumskamraten och en man, ett pistolskott går av och Eve förs i ilfart till sjukhuset där man försöker rädda hennes liv.
Coffin Hill, 2003, en ung Eve ger sig tillsammans med ett gäng vänner in i Coffin Hill Woods, planen att väcka en gammal kraft, men under själva ritualen går något fel, fruktansvärt fel.
Coffin Hill Woods 2013, polisen söker efter att ett par ungdomar som har försvunnit.
Boston, 2013, Eve lyckas mot alla odds överleva sin huvudskottsskada, hon lämnar Boston och tar sig hem till Coffin Hill och börjar undersöka fallet med de försvunna ungdomarna.
Är detta försvinnande på något sätt kopplat till henne och händelserna för 10 år sedan?

Så fortsätter berättelsen, sakta men säkert får vi som läsare reda på vad som hände den där ödesdigra natten i skogen och hur det är kopplat till vad som händer i Coffin Hill idag.

Här gäller det för dig som läsare att hänga med, COFFIN HILL är definitivt ingen serie du läser med ett halvt öga, nej berättelsen kräver full uppmärksamhet och koncentration. Viss kritik jag läst om COFFIN HILL är att den inte berättas linjärt utan att handlingen hoppar fram och tillbaka helt godtyckligt i tid och rum, ibland sker detta från en sida till en annan, ibland sker växlingen med längre mellanrum. Personligen så stör det inte mig, då jag upplevde det mera som flashbacks till Eves förflutna.

Caitlin Kittredge mixar olika genrer på ett mycket bra sätt, det är skräck, övernaturliga element, mytologi och polishistoria blandat med en YA-berättelse. Jag har inte läst något tidigare av henne, men tydligen skriver hon urban fantasy i vanliga fall, vem vet kanske jag plockar upp någon av hennes andra böcker.
COFFIN HILL är ett riktigt snyggt paket, allt från omslag, berättelse till bilderna printat på högglansigt papper. Illustrationerna, de är sååå snygga! Där finns i stort ett genomgående tema, det växlas mellan två olika färgscheman, från kallt blått till mer färgfyllt, det ändrar perspektiv, tid, stämning och tempo.
Grymt bra gjort.
Men Iñaki Miranda levererar inte bara snygga bilder utan han utnyttjar det tecknade forumet till fullo. Föredrar du klassiska 4 lika rutor på rad, så är det här ingen serie för dig, förutom att storyn hoppar i tid och rum så finns det ingen sida som är den andra lik. Vi pratar helsida med en bild, en bild i bakgrunder och små som överlappar, där finns runda ringar, sidor där du helt plötsligt behöver vrida på hela albumet och bilder som ser ut som en krossad spegel, you name it, COFFIN HILL got it. Så här vill jag ha mina serier! Så smart och så snyggt.

Nu känns det lite som jag kanske är en anings översvallande, är jag lite väl lyrisk?
Kanske, kanske inte, i vilket fall så gav jag 5 av 5 på Goodreads direkt efter läsning och tittar jag på det jag precis skrev, så ja, jo, nej vet ni vad, jag står för det betyget, FOREST OF THE NIGHT, är riktigt, riktigt bra. För mig var detta en häftig bergochdalbane-läsning och sådant älskar jag. När jag vände på sista bladet ville jag bara ha mer, mer, MER!
Så det så!