Tag Archives: Book review

Mark of the Demon

Vad får man om man korsar hårdkokt deckare, mordscener a la CSI, demoner, mytologi, sex, massa humor och en ultra cool kvinnlig karaktär.
Svaret är Mark of the Demon.

Ryan stared at me as I pulled my phone out to see who was calling at this late hour. “You have the Fraggle Rock theme song as your ring tone,” he said, with a bemused look on his face. “You are so weird”

Mark of the demonKara Gillian har nyligen blivit befordrat från fastighetsbrott till mordroteln, i Beaulac så händer det inte så mycket, en sömning liten stad som ligger en bit utanför New Orleans. Allt Kara önskar är att få ta sig an ett mordfall. I väntan på ett “riktigt” fall så har hon sysselsatt sig med att läsa in sig på gamla olöst fall, framför allt om seriemördaren the Symbol Man, som för tre år sedan efter 13 mord helt plötsligt slutade. Så en natt blir hon kallad ut till en brottsplats, väl där så möts hon av en mördad kvinna, som blivit brutalt torterad innan hon blev strypt. På kroppen så ser Kara förutom den numer välkända symbolen som the Symbol Man lämnat på alla sina offer, även svaga spår av någon form av magi. För Kara är inte enbart kriminalare hon är även en summoner, hon har förmågan att frammana demoner. Kan hon använda sina förmågor att identifiera seriemördaren innan han slår till igen?
Som att det inte det var nog att hon blir tilldelad ett avancerat fall som sitt första hos mordroteln, hon får dessutom en besvärlig FBI agent på halsen, som vakar vartenda steg hon tar. Sedan går en av hennes ritualer fel och istället för en lägre nivås demon så dyker en änglalik varelse upp i dess ställe, av någon anledning bestämmer sig Rhyzkahl för att inte dödade henne där och då och även om han försvunnit från denna världen så fortsätter han att förfölja henne i drömmarna.

Ibland behöver i alla fall jag lite mer lättsmält litteratur, bli presenterad en värld som inte är fylld av misär, filosofiska tankar, tonårskärlek, dyster framtidstro, historiska sammanvävda storylines, tyngre moraliska ställningstagande, ja ibland behöver man bara luta sig tillbaka och bli underhållen. Personligen så brukar jag allt emellanåt plocka upp någon form av Paranormal/ Urban Fantasy bok, denna gång blev det en ny författare för mig, Diana Rowland och hennes Mark of the Demon.

Måste erkänna att det här är riktigt bra Urban Fantasy, med en intressant kvinnlig huvudkaraktär, jag föll för Kara från första stund. Kara är en stark kvinna med en rapp mun, komplicerad som person, hon levererar härliga oneliners, är cynisk som få, men som samtidigt har en känslig och mjukare sida (även om hon försöker dölja just detta). Demonerna är intressanta och presenteras tillsammans med en fascinerande (och lite ny) mytologi, ritualmorden och mordutredningar är väl beskrivna. Förutom allt detta så utspelar sig handlingen i sydstaterna, närmare bestämt utanför New Orleans och det är alltid ett extra plus i min bok. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad över hur äkta mordplatsundersökningarna kändes, hur bildligt Diana Rowland beskriver obduktioner och kroppar i olika förruttnelsestadier (kanske lite väl beskrivande ibland, men bra är det).
Men det kanske inte är så konstigt, så här står det om henne;

Diana Rowland worked as a bartender, a blackjack dealer, a pit boss, a street cop, a detective, a computer forensics specialist, a crime scene investigator, and a morgue assistant, which means that she’s seen a lot of weird crap. She won the marksmanship award in her Police Academy class, has a black belt in Hapkido, has handled numerous dead bodies in various states of decomposition, and can’t rollerblade to save her life.

Så kanske inte så konstigt alls 😀

Kul med nyansrika demoner och genomtänkt mytologi. Personerna vi möter, Karas, hennes moster, FBI agenten (Karas munhuggande med honom är helt brilliant), demonerna alla får de sin tid att ta form och Diana Rowland lyckas först få mig att tycka och känna för och emot vissa och sedan flera sidor senare förändrar hon helt vad man tycker om just en viss person. Till skillnad från exempelvis Corine Solomon i Blue Diablo som jag läste för ett tag sedan som även den innehåller magi och ritualer (just det ja, den har jag glömt att skiva ett par ord eller två om), så älskar jag Karas alla sidor, hon känns mer mångbottnad och berättelsen fungerar mycket, mycket bättre (f’låt Ann Aguirre, jag älskar alla dina böcker men jag klarar inte riktigt av just Corine).

Med andra ord är jag grymt nöjd, får nog raskt se till att beställa hem några till böcker om Kara Gillan,
Det är lite som comfort food (eller guilty pleasures), du behöver alltid ha rätt ingredienser hemma, för när man minst anar så slår suget till!

____________________

Betyg 4/5


Av Diana Rowland
Publicerad 2009 av Bantam

2 Comments

Filed under Diana Rowland, Paranormal, Urban Fantasy

Lazarus, Family

När det kommer till serier eller grafiska noveller (vilket namn som passar dig bäst) så har jag inte läst så många som faller inom genren dystopi.
Märkligt nog kan man tycka, då jag gärna slukar romaner som utspelar sig i alla typer av dystopi/ post-apokalyptiska världar. Kanske har jag helt enkelt missat, eller så kan det nog vara så att det inte funnits så många att välja på, vilket fall det nu månne vara, så har jag börjat snubbla över några och först ut är LAZARUS.

(Review in English, see further down)
Lazarus Novellen börjar med att vi ser en ung kvinna bli brutalt skjuten till döds, hon lämnas döende i en allt mer växande blodpöl, men så efter några minuter reser hon sig upp och tar raskt hämnd på sina chockade angripare. Forever (som är huvudpersonen här) är nämligen sin familjs Lazarus och är inte helt fullt ut 100% människa.

I en nära framtid så kontrolleras världen av ett fåtal mäktiga familjer, dessa familjer kontrollerar mark, spannmål och resurser. Vanliga människor är inte längre medborgare och har heller inga rättigheter, dessa människor kallas kort och gott för Waste. Familjerna som styr har alla varsin Lazarus som de använder som sin försvarare och bödel, Lazarus är en familjemedlem som blivit modifierad med implantat och den senaste teknologin. Resultatet, en supersoldat som näst intill är helt omöjlig att ta död på.

Det är en dyster och förfallen värld som Greg Rucka presenterar. I LAZARUS finns det så gott som inget som är ljust eller ens positivt. Handlingen är våldsam, brutal, ingen går att lita på, inte ens dina egna familjemedlemmar. Här finns knappt någon karaktär du tycker om, de är alla mer eller mindre psykotiska, störda och allmänt opålitliga. De enda som jag har någon som helst sympati för är faktisk dessa Lazarus som familjerna använder som sina personliga bödlar. Där finns en empati och en vilsenhet i exempelvis Forevers karaktär som gör detta till en mer mångbottnad berättelse, det är Forever som trots omständigheter, pliktkänsla och ringa ålder är den som bidra med en liten ljusstrimma mitt i all misär.

LAZARUS, FAMILY är en serie med högt tempo och jag gillar verkligen tecknarstilen. Michal Larks bilder är både färgrika och stämningsfulla, för det mesta går de i lite mörkare färgtoner, men kan helt övergå i ett annat färgspektrum beroende på var vi geografiskt befinner oss. Larks har verkligen lyckats att fånga både känslorna och personligheter till de olika karaktärerna.
Känns som detta är en serie som har potential att bli något riktigt bra och jag kommer definitivt se till att köpa fler delar av när de kommer ut.


gbWhen it comes to graphic novels I must admit that I for some strange reason haven’t read any within the dysopian genre. Which in itself is rather strange when I consider the fact that I do read a lot of YA dystopian/ post-apocalyptic novels. So it was about time to do something about it.

This story starts with the brutal killing of a young woman, shot several times and lying death in her own blood, after a minute or so she all of a sudden gets up, fully alive, and take revenge on her attackers.

In this first volume in the Lazarus series it’s a dark and broken world that Greg Rucka presents to us, there is hardly anything that is light or positive. This is a violent and brutal story, there is no one that you could trust, not even your family members. The character we meet are not very likable, no they are more of the psychotic, disturbing, not to be trusted kind of people. The only ones that I actually felt had any redeeming quality were actually these Lazarus that the family’s uses as their personal executioner and private army pressed into one person. There is an empathy and a feeling of being lost in tor example Forever’s character that really do give this story more layers to it. Even if Forever has a high sense of duty towards her family, she is the one who delivers some light in this gloomy and miserably world.

LAZARUS, FAMILY is a graphic novel with a high tempo and I personally like the style of the drawings, Michal Lark’s pictures are musty (in lack of a better word) and sets the mood perfectly, the coloring is mostly quite dark, but can in an instant change into bright and sparkling colors depending on where we are geographically. Lark has succeeded with capturing emotions and personality’s to all the different characters in this novel. I do believe Lazarus has potential and I for one will absolutely get my hands of more of this series when it’s available.

____________________

Betyg 4/5

Lazarus
Av Greg Rucka, Michael Lark
Publicerad 2013 av Image Comics

3 Comments

Filed under Bloggutmaning, Comics, Dystopian, Graphic Novels, Greg Rucka, Michael Lark (art)

Who will guard against the guardians?

OMG!
Varför har jag inte läst denna tidigare?!

angelfallAngelfall av Susan Ee är en fantastisk bok, från första sidan till den sista, det här är en bok som greppar tag i dig och som sedan vägrar släppa taget. I mitt tycke är detta post-apokalyps när den är som allra bäst. Många böcker i den genren har ibland en tendens att behöva lite tid på sig att starta upp, först skall bakgrund och karaktärer presentera, man bidar sin tid innan tempot skruvas upp. Inte för att det är något fel med det, kan vara precis det som gör en bok bra, MEN ibland så behöver man bli slängd rakt in i handlingen, rakt in i dramat.

Det är sex veckor sedan apokalypsens änglar steg ner för att ödelägga vår moderna värld. Gatugängen härskar på dagen och på natten härskar vidskepelse, rädsla och änglarna. Penryn är sjutton år och tillsammans med sin rullstolsbundna lillasyster Paige och deras mor försöker de överleva i kaoset. En natt när de gör ett försök att fly från staden går allt fel när de blir vittne till en grupp med änglar som våldsamt och brutalt ger sig på en av de sina.
Under stridigheter mellan änglarna blir de upptäckta och Penryn ser sedan skräcklaget på hur lillasystern blir bortförd.
I sin desperation gör hon vad som helst för att återse sin syster igen, hon till och med räddar och lierar sig med fienden, i from av ängeln Raffe. Med avhuggna vingar, allvarligt skadad och övergiven att dö, har ängeln har inget annat val än att lita på en av “Daughter of Men”.
Tillsammans gör de ett försök att ta sig igenom norra Kalifornien, genom ett sönderslaget och kaotisk landskap, deras slutmål, änglarnas högborg i San Francisco, väl där hoppas Penryn hitta sin syster och Raffe hoppas på en möjlighet, en chans att få tillbaka sina vingar.

Angelfall har högt tempo redan från första bladet, det är en tröstlös och förtvivlad värld som möter oss, anarki råder, gäng har tagit över städerna och enbart de starka överlever. Änglarna, ja av någon anledning så anföll de världen och efter detta följde sedan naturkatastrofer, decimering av mänskligheten och sjukdomar. Änglarna kallar människor för “apor” och dödar de inte direkt så för de bort dem som slavar. Ingen förklaring till varför eller av vilken anledning. Susan Ee har förmågan att balansera urban fantasy med mytologi och post-apokalyps med änglar, allt detta levererat på ett intelligent och mycket eget sätt.

Trots att detta är en young adult (YA) roman finns det inte med någon kärlekstriangel, nä faktiskt nästan ingen kärlek alls (bara en liten, liten hint i slutet), ingen tonårsångest eller segdragna romantiska känslor som ältas. Missförstå mig rätt nu, det är inte något dåligt med kärlek, tonårsångest och allt annat som oftast följer med en klassisk YA, men ibland kan jag nog allt tycka att i vissa dystopi eller post-apokalyptiska romaner, när helvetet brakar lös, så skulle där nog inte finnas tid för att tänka så mycket på sådant. Nej att hålla sig vid liv och överleva en annan dag är nog det som vi alla skulle prioritera, ung som äldre. Jag säger inte att det är fel att ha med romantik och tonårsångest, eller till och med den numer nästan obligatoriska kärlekstriangeln men personligen så känner jag mig lite mätt på just det, kul med något annat allt emellanåt.

Susan Lee presenterar en utav de coolaste, kick-ass tonåringstjej jag någonsin sprungit på. Penryn är stark, mer än väl kapabel att hand om sig själv och andra, intelligent och street-smart, det blandat med en enorm överlevnads instinkt.

“Asleep, he looks like a bleeding Prince Charming chained in the dungeon. When I was little, I always thought I’d be Cinderella, but I guess this makes me the wicked witch.
But then again, Cinderella didn’t live in a post-apocalyptic world invaded by avenging angels.”

Till att detta så är boken även fylld med humor, levererat framför allt ifrån Penryn, men även Raffe är härligt synisk och boken kryllar av underbara kommentarer. Svart humor i en post-apokalyptisk YA bok, ja det är inte var dag man snubblar över en sådan bok.

“Here, I’ll show you how to use it. Let me see your foot.”
“That’s a pretty intimate demand in the angel world. It usually takes dinner, some wine, and sparkling conversation for me to give up my feet.”

Angelfall är en en bok som överraskar, tvära kast och vändningar som du inte väntat dig. När slutet väl kommer så kippar man nästan efter andan! Vilken vacker bok detta är!

——————————
Angelfall (Penryn & the End of Days #1)
by Susan Ee
Published 2011 by Feral Dream

7 Comments

Filed under Paranormal, Post apocalyptic, Susan Ee, Urban Fantasy, Young Adult