Category Archives: Paranormal

January 22, 2014 · 21:20

Mark of the Demon

Vad får man om man korsar hårdkokt deckare, mordscener a la CSI, demoner, mytologi, sex, massa humor och en ultra cool kvinnlig karaktär.
Svaret är Mark of the Demon.

Ryan stared at me as I pulled my phone out to see who was calling at this late hour. “You have the Fraggle Rock theme song as your ring tone,” he said, with a bemused look on his face. “You are so weird”

Mark of the demonKara Gillian har nyligen blivit befordrat från fastighetsbrott till mordroteln, i Beaulac så händer det inte så mycket, en sömning liten stad som ligger en bit utanför New Orleans. Allt Kara önskar är att få ta sig an ett mordfall. I väntan på ett “riktigt” fall så har hon sysselsatt sig med att läsa in sig på gamla olöst fall, framför allt om seriemördaren the Symbol Man, som för tre år sedan efter 13 mord helt plötsligt slutade. Så en natt blir hon kallad ut till en brottsplats, väl där så möts hon av en mördad kvinna, som blivit brutalt torterad innan hon blev strypt. På kroppen så ser Kara förutom den numer välkända symbolen som the Symbol Man lämnat på alla sina offer, även svaga spår av någon form av magi. För Kara är inte enbart kriminalare hon är även en summoner, hon har förmågan att frammana demoner. Kan hon använda sina förmågor att identifiera seriemördaren innan han slår till igen?
Som att det inte det var nog att hon blir tilldelad ett avancerat fall som sitt första hos mordroteln, hon får dessutom en besvärlig FBI agent på halsen, som vakar vartenda steg hon tar. Sedan går en av hennes ritualer fel och istället för en lägre nivås demon så dyker en änglalik varelse upp i dess ställe, av någon anledning bestämmer sig Rhyzkahl för att inte dödade henne där och då och även om han försvunnit från denna världen så fortsätter han att förfölja henne i drömmarna.

Ibland behöver i alla fall jag lite mer lättsmält litteratur, bli presenterad en värld som inte är fylld av misär, filosofiska tankar, tonårskärlek, dyster framtidstro, historiska sammanvävda storylines, tyngre moraliska ställningstagande, ja ibland behöver man bara luta sig tillbaka och bli underhållen. Personligen så brukar jag allt emellanåt plocka upp någon form av Paranormal/ Urban Fantasy bok, denna gång blev det en ny författare för mig, Diana Rowland och hennes Mark of the Demon.

Måste erkänna att det här är riktigt bra Urban Fantasy, med en intressant kvinnlig huvudkaraktär, jag föll för Kara från första stund. Kara är en stark kvinna med en rapp mun, komplicerad som person, hon levererar härliga oneliners, är cynisk som få, men som samtidigt har en känslig och mjukare sida (även om hon försöker dölja just detta). Demonerna är intressanta och presenteras tillsammans med en fascinerande (och lite ny) mytologi, ritualmorden och mordutredningar är väl beskrivna. Förutom allt detta så utspelar sig handlingen i sydstaterna, närmare bestämt utanför New Orleans och det är alltid ett extra plus i min bok. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad över hur äkta mordplatsundersökningarna kändes, hur bildligt Diana Rowland beskriver obduktioner och kroppar i olika förruttnelsestadier (kanske lite väl beskrivande ibland, men bra är det).
Men det kanske inte är så konstigt, så här står det om henne;

Diana Rowland worked as a bartender, a blackjack dealer, a pit boss, a street cop, a detective, a computer forensics specialist, a crime scene investigator, and a morgue assistant, which means that she’s seen a lot of weird crap. She won the marksmanship award in her Police Academy class, has a black belt in Hapkido, has handled numerous dead bodies in various states of decomposition, and can’t rollerblade to save her life.

Så kanske inte så konstigt alls 😀

Kul med nyansrika demoner och genomtänkt mytologi. Personerna vi möter, Karas, hennes moster, FBI agenten (Karas munhuggande med honom är helt brilliant), demonerna alla får de sin tid att ta form och Diana Rowland lyckas först få mig att tycka och känna för och emot vissa och sedan flera sidor senare förändrar hon helt vad man tycker om just en viss person. Till skillnad från exempelvis Corine Solomon i Blue Diablo som jag läste för ett tag sedan som även den innehåller magi och ritualer (just det ja, den har jag glömt att skiva ett par ord eller två om), så älskar jag Karas alla sidor, hon känns mer mångbottnad och berättelsen fungerar mycket, mycket bättre (f’låt Ann Aguirre, jag älskar alla dina böcker men jag klarar inte riktigt av just Corine).

Med andra ord är jag grymt nöjd, får nog raskt se till att beställa hem några till böcker om Kara Gillan,
Det är lite som comfort food (eller guilty pleasures), du behöver alltid ha rätt ingredienser hemma, för när man minst anar så slår suget till!

____________________

Betyg 4/5


Av Diana Rowland
Publicerad 2009 av Bantam

2 Comments

Filed under Diana Rowland, Paranormal, Urban Fantasy

Tagged as , , , ,

January 7, 2014 · 20:56

Who will guard against the guardians?

OMG!
Varför har jag inte läst denna tidigare?!

angelfallAngelfall av Susan Ee är en fantastisk bok, från första sidan till den sista, det här är en bok som greppar tag i dig och som sedan vägrar släppa taget. I mitt tycke är detta post-apokalyps när den är som allra bäst. Många böcker i den genren har ibland en tendens att behöva lite tid på sig att starta upp, först skall bakgrund och karaktärer presentera, man bidar sin tid innan tempot skruvas upp. Inte för att det är något fel med det, kan vara precis det som gör en bok bra, MEN ibland så behöver man bli slängd rakt in i handlingen, rakt in i dramat.

Det är sex veckor sedan apokalypsens änglar steg ner för att ödelägga vår moderna värld. Gatugängen härskar på dagen och på natten härskar vidskepelse, rädsla och änglarna. Penryn är sjutton år och tillsammans med sin rullstolsbundna lillasyster Paige och deras mor försöker de överleva i kaoset. En natt när de gör ett försök att fly från staden går allt fel när de blir vittne till en grupp med änglar som våldsamt och brutalt ger sig på en av de sina.
Under stridigheter mellan änglarna blir de upptäckta och Penryn ser sedan skräcklaget på hur lillasystern blir bortförd.
I sin desperation gör hon vad som helst för att återse sin syster igen, hon till och med räddar och lierar sig med fienden, i from av ängeln Raffe. Med avhuggna vingar, allvarligt skadad och övergiven att dö, har ängeln har inget annat val än att lita på en av “Daughter of Men”.
Tillsammans gör de ett försök att ta sig igenom norra Kalifornien, genom ett sönderslaget och kaotisk landskap, deras slutmål, änglarnas högborg i San Francisco, väl där hoppas Penryn hitta sin syster och Raffe hoppas på en möjlighet, en chans att få tillbaka sina vingar.

Angelfall har högt tempo redan från första bladet, det är en tröstlös och förtvivlad värld som möter oss, anarki råder, gäng har tagit över städerna och enbart de starka överlever. Änglarna, ja av någon anledning så anföll de världen och efter detta följde sedan naturkatastrofer, decimering av mänskligheten och sjukdomar. Änglarna kallar människor för “apor” och dödar de inte direkt så för de bort dem som slavar. Ingen förklaring till varför eller av vilken anledning. Susan Ee har förmågan att balansera urban fantasy med mytologi och post-apokalyps med änglar, allt detta levererat på ett intelligent och mycket eget sätt.

Trots att detta är en young adult (YA) roman finns det inte med någon kärlekstriangel, nä faktiskt nästan ingen kärlek alls (bara en liten, liten hint i slutet), ingen tonårsångest eller segdragna romantiska känslor som ältas. Missförstå mig rätt nu, det är inte något dåligt med kärlek, tonårsångest och allt annat som oftast följer med en klassisk YA, men ibland kan jag nog allt tycka att i vissa dystopi eller post-apokalyptiska romaner, när helvetet brakar lös, så skulle där nog inte finnas tid för att tänka så mycket på sådant. Nej att hålla sig vid liv och överleva en annan dag är nog det som vi alla skulle prioritera, ung som äldre. Jag säger inte att det är fel att ha med romantik och tonårsångest, eller till och med den numer nästan obligatoriska kärlekstriangeln men personligen så känner jag mig lite mätt på just det, kul med något annat allt emellanåt.

Susan Lee presenterar en utav de coolaste, kick-ass tonåringstjej jag någonsin sprungit på. Penryn är stark, mer än väl kapabel att hand om sig själv och andra, intelligent och street-smart, det blandat med en enorm överlevnads instinkt.

“Asleep, he looks like a bleeding Prince Charming chained in the dungeon. When I was little, I always thought I’d be Cinderella, but I guess this makes me the wicked witch.
But then again, Cinderella didn’t live in a post-apocalyptic world invaded by avenging angels.”

Till att detta så är boken även fylld med humor, levererat framför allt ifrån Penryn, men även Raffe är härligt synisk och boken kryllar av underbara kommentarer. Svart humor i en post-apokalyptisk YA bok, ja det är inte var dag man snubblar över en sådan bok.

“Here, I’ll show you how to use it. Let me see your foot.”
“That’s a pretty intimate demand in the angel world. It usually takes dinner, some wine, and sparkling conversation for me to give up my feet.”

Angelfall är en en bok som överraskar, tvära kast och vändningar som du inte väntat dig. När slutet väl kommer så kippar man nästan efter andan! Vilken vacker bok detta är!

——————————
Angelfall (Penryn & the End of Days #1)
by Susan Ee
Published 2011 by Feral Dream

7 Comments

Filed under Paranormal, Post apocalyptic, Susan Ee, Urban Fantasy, Young Adult

Tagged as , ,

September 9, 2013 · 20:49

We are dust and shadows

Clockwork Angel utav Cassandra Clare är den första boken av tre i serien The Infernal Devices, som i sin tur utspelar sig i samma universum som The Mortal Instruments, men cirka 100 år tidigare.

Clockwork AngelSextonåriga Tessa Gray korsar Atlanten för att hitta sin försvunna bror, hennes destination är det Viktorianska England. Vid ankomst visar det sig att London bjuder på en både annorlunda och betydligt mer skrämmande tillvaro än den hon lämnade hemma i Amerika. I de gasupplysta gatornas skuggor härskar vampyrer, warlocks och andra supernaturala varelser. Ensam, utan vänner och jagad utav en fiende hon inte förstår, söker Tessa fristad hos the Shadowhunters, en grupp krigare som dedikerat sitt liv till att befria världen ifrån demoner. Har hon hittat en fristad, eller har hon hamnat ur askan i elden?

Jag skall försöka att inte lägga för mycket tid på att jämföra två serier och dessa series första böcker, men i mitt tycke så är Clockwork Angel betydligt bättre än City of Bones!
Har lite svårt att sätta fingret på varför men så här kanske det är;

-Kanske är det just Steampunk-elementen, Cassandra Clare är frikostlig med dessa bitar, berättelsen är fylld av klockverk, galna uppfinningar och givetvis en och annan automaton (you just can’t go wrong with an automaton).
-Kan även vara så att det är den historiska miljön som lockar mig mer, England under drottning Victorias regim, korsetterade flickor, välklädda ynglingar och gasupplysta smala gränder som för tankarna till Jack the Ripper’s skrämmande och dimmiga London.
-Eller så är det så enkelt att huvudkaraktärerna är mer trovärdiga, intressanta och mångbottnade. The Shadowshunters vi möter här känns mer äkta, mer nyanserade och framför allt betydligt mer välklädda.
-Nämnde jag att historien utspelar sig i England och London!

Världen är den samma som den vi möter i City of Bones, även här så försöker the Shadowhunters eller Nephilems (männsikor-ängla hybrider), göra allt för att försvara människornas värld ifrån demoner, samtidigt som de även försöker se till att the Downworlders; vampyrer, varulvar, feer och andra väsen följer “spelreglerna”.

För visst, på ytan kan det tyckas att Tessa, Will, Jem, and Jessa påminner om Clary, Jace, Alec, and Isabelle från City of bones. Jag kommer på mig själv att tycka mer om Tessa, trots hennes syn på vad en kvinna kan och inte kan (får) göra (hon är ju trots allt barn av sin tid), Jem är fascinerande och gåtfylld (och ack så tragisk), till och med Jessa i sin egen avsky mot hennes lott i livet är mer intressant än Isabelle någonsin blir. Den enda karaktären som jag faktiskt inte tycker är särskilt intressant är Will, som påminner på tok för mycket om Jace och tyvärr känns rätt endimensionell (men det kanske ändrar sig längre fram i serien). Överlag så känns det som karaktärerna i Clockwork Angel har flera sidor, har ett annat djup och att allt inte riktigt är vad man tror.
Och just det ja, en gammal “kär” favorit dyker upp som känns igen från City of Bones, skall inte avslöja vem, men jag uppskattade detta kära återseende.

Världen i Clockwork Angel känns mörkare och mer skarp, samtidigt som balansen mellan Shadowhunters och Downworlders verka vara mer ömtålig, här är våra hjältar inte alltid de som kanske är starkast och slutet kanske inte riktigt är vad läsaren väntat sig.

I de flesta kapitel så är det Jessa vi får följa, hennes tankar, känslor och reaktioner. Men vissa kapitel så byts fokus och vi får se världen ifrån Wills perspektiv. Som i de flesta YA böcker så finns här en romantiskt inslag och även om det till synes finns ett triangeldrama så kändes det riktigt uppfriskande att det faktiskt inte riktigt är av den klassiska varianten.

Historien flyter på och där finns en hel del intrikata intriger på vägen, men tyvärr så var vissa ”överraskningar” kanske inte riktigt just en överraskning utan snarare något som man som läsare redan klurat ut. Men överlag så uppskattade jag Clockwork Angel och ser så fram emot att få läsa nästa bok i The Infernal Devices serien, Clockwork Prince.

———-
The Infernal Devices: Clockwork Angel
By Cassandra Clare
Published 2011 by Walker Books Ltd
———-

gb I’ve posted a similar review in English on Goodreads as well if that’s more your cup of tea.

2 Comments

Filed under Alternate History, Cassandra Clare, Paranormal, Steampunk, Urban Fantasy, Young Adult

Tagged as , , , ,