Brian K Vaughan skriver i förordet till Crown of Shadows;
Wait, your’re just reading Crownof Shadows now?
What the hell took you so long?
Har de senaste månaderna läst mer och mer serier, men inser att jag ligger grymt back i att skriva lite om dem här, så dags att åtgärda detta. Först ut blir Locke & Key, som jag tyvärr snart helt har läst ut (illa illa). Crown of Shadows är tredje delen i den helt superba serien. För de som inte känner till den så handlar det om ett märkligt hus där magiska nycklar dyker upp, nycklar till dörrar som har förmågor att ändra på saker och verkligheten. I detta hus bor syskonen Locke och det är deras krig mot mörkret som vi som läsare får möta.
Denna gång får vi åter igen möte syskonen Locke och deras tillvaro i Keyhouse, en tillvaro som blir mörkare och mörkare, för de döda smidet ränker, skuggorna tätnar och en kvinna splittras bortom all räddning.
Dodge fortsätter sin jakt på att finna nyckeln till the black door och släpper lös en arme av skuggor. Syskonen finner sig själva omringade och ensamma i sin kamp mot mörkret.
Kriget mot ondskan trappas verkligen upp, vi får se syskonen som med nöd och näppe klara sig ifrån olika anfall, fortfarande helt omedvetna om vem som drar i trådarna. När Dodge hittar the Shadow key verkar det nästan ett tag som om syskonen kommer att förlora. Kinsley och Bode kämpar desperat mot en aldrig sinande arme av levande skuggor, medans Tyler tar sig an Doge (givetvis utan att veta vem han är) i en viljornas duell. Allt jag har att säga här är jättar! Men det som står ut mest och känns mest i hjärtat är deras mammas sakta men säkra fall ner i vad som är förtvivlans avgrund. Alla som kommit i kontakt med familjemedlem som har problem med missbruk känner igen sig lite väl mycket. Det var hjärtskärande att se Nina Lockes spiral ner i förtvivlan och alkohol, hennes utfall mot Kinsley och hur detta påverkar hela familjen. Som om syskonen inte hade fullt upp med att slåss mot mörkrets krafter.
Detta album lämnar en med en känsla av att förtvivlan och sorg, men men en förhoppning om att ljuset trots all misär kommer att segra.
Trots detta så finns det givetvis ljusa partier i berättelsen, även om det känns som de blir färre och färre. Det var intressant att lära känna Kinseys nya vänner och de ledtrådar som hittades nere i grottorna. Älskar bilderna när Kinsley ligger och skriver i sin nya gåva ifrån grabbarna.
(skriver inte mer, för jag vill inte spoila för mycket) 🙂
Som vanlig är Gabriel Rodrigeuez bilder helt fantastiska! Älskar färgerna och kompositionen, här är det action och eftertanke blandat i en salig röra. Love it!
Joe Hill är en mästare att skapa en mörk, bisarr och intressant berättelse, han får mig verkligen att känna med dessa stackars syskon, deras kamp, utanförskap och sorg som ständigt finns där i bakgrunden. För att inte tala om skräckaspekterna som finns med! Lysande!
Brian K Vaughan avslutar sitt förord med följande och det är en mycket bra summering av Crown of shadows:
Readers love fanatsy, but vi need horror. Smart horror. Truthful horror. Horror that helps us make sense of cruelly senseless World. Locke & Key is all of those things…and somehow, every so often, it’s also really goddamn funny. Now thats just showing off.
Och det är definitvt vad herrarna Rodrigeuez och Hill gör, showing off, detta är en helt superbt bra serie! Läs den!
Oh my! This series is just getting better and better! Can’t agree more with Brian K. Vaughan’s introduction; “Wait, you’re just reading Crown of Shadows now? What the hell took you so long?” Well that’s really is a legitimate question.
In this installation we get to know two more (awesome)characters, three more keys and see the world around the Locke children getting darker and darker and more sinister by the minute. Besides Dodges relentless quest to find the key to the black door, the quest that is getting the Locks into more madness, we also see their mother falling deeper into the bottle and despair and that in itself is so awful to see. You totally feel for the kids, and wish they could have just one happy moment in their life.
Crown of Shadows was great, I think the best volume so far, only downside, it ended far too quickly!
____________________
Betyg 5/5
Lock & Key, Vol3: Crown of Shadows
by Joe Hill, Gabriel Rodrígue (Artist)
Published 2010 by IDW Publishing
Pingback: Nycklar och lås | the road so far...