the road so far…

Så var det lördag och dags för lucka 6, idag ställer Efter mig, floden oss frågan:

Lucka 6: Vad har du för relation till läsning i skolan? Som elev, förälder eller lärare.

Mina läsupplevelser i skolan tillhör tyvärr inte de bästa minnen från min skoluppväxt, för många vikarier, något för gamla lärare och en allmänt stökig klass, resulterade i att jag inte intresserade mig så mycket för just läsning i skolan.

Jag skulle istället vilja slå ett slag för alla fantastiska bibliotekarier som finns där ute. För det är de jag minns bäst, glömmer aldrig kvinnan på stadsbiblioteket i Småstaden jag växte upp i. Hon var den första som lyssnade på mig, som helt enkelt förstod att jag inte var intresserad av vare sig hästböcker, tråkig flickromantik eller det som var “lämplig” för en flicka i min ålder. Istället så ställde hon lite frågor och utgick från mina svar, det var hon tipsade mig om Tordyveln flyger i skymningen, det var hon som tog fram Min morbror trollkarlen, det var hon som inte ifrågasatt att jag läste serier och det var hon som lite senare pekade på Sagan om ringen och sa; “när du känner dig redo tycker jag du skall ge den en chans”.
Den vägen promenerar jag fortfarande på.

Så ett stort hjärta till alla fina bibliotekarier ute i landet, då som nu. Ni är fantastiska!

Dagens lucka hos Efter mig, floden ligger mig extra närma om hjärtat, skall försöka göra mitt yttersta att inte fylla sida upp och sida ner, utan hålla inlägget hyfsat kort, om det går, vet i tusan…

Lucka 5: Läser du serietidningar/böcker eller grafiska romaner? Favoritgenrer?

Kort och koncist, Hell Yeah!! Vem gör inte det?
Eller frågan borde kanske vara varför gör inte alla det?

Har läst serietidningar och sedermera grafiska noveller så länge jag kan minnas, började givetvis i barndomen med Bamse, Asterix och Kalle Anka för att nämna några favoriter, dessa följdes av superhjältar i allmänhet och stålmannen i synnerhet, vi pratar givetvis DC Cosmics, Marvels hjältar förstod jag mig aldrig på. Tonåren var fyllt med Modesty Blaise, Alverfolket och allt av François Bourgeon, exempelvis Resande med vinden (Les Passagers du vent) eller Skymningens färdkamrater (Les Compagnons du crépuscule), de senare närde en dröm jag hade om att bli serietecknare, inte särskilt realistisk, men tappra försök gjordes. Nog sagt om det.

Därefter så blev det givetvis Neil Gaimans lysande Sandman, det blev en hel del av Alan Moore, Batman, V for Vendetta, Watchmen för att nämna ett par tre. På tal om Alan Moore och Neil Gaiman, Hellblazer hittar du i mina hyllor med, Constantine var givetvis den jag gillade främst (högaktuell nu i vinter som ny tv-serie om någon skulle missat detta). En annan som var inblandad i Hellblazer var Garth Ennis som jag läste i form av Judge Dredd och Preacher. Även Spawn (Todd McFarlane), Angela (Neil Gaiman/ Todd McFarlane) och lite Witchblade/ The darkness hittas i hyllorna, för att nämna ett litet urval (tro mig det finns mycket mycket mer).

Som ni ser så är min seriebakgrund rätt bred, hoppade lite från genre till genre och läste det som där och då lockade (eller var lite “inne”). För några år sedan drabbades jag av en seriesvacka, tröttnade helt enkelt på det som publicerades och attityder (utifrån) kring serier, men nu har jag återigen hittat tillbaka till mina älskade serier och idag varvar jag vanliga böcker med just serier. Dock är jag nog en anings mer (läs rätt mycket) kräsen på vad som plockas hem och ställs på hyllan. Håller mig mest till de serier som är märkliga, bisarra, fantasifyllda och gärna fyllda med både ond bråd död, romantik och skräck.

Läste en artikel från i somras att seriernas gyllene ålder är nu, kan inte mer än att hålla med. Det finns en hel uppsjö av ny serier och inte helt otippat så kommer de flesta från Image, kanske inte så konstigt då serieskaparna som publiceras av dem fortfarande äger fulla rättigheter för sina verk och har helt fria händer. Nej DC Comics och Marvel i alla ära med sina välkända superhjältar, men i mitt tycke är det inte där vi hittar dagens bästa serier.

Här kommer min lista på det jag anser sticker ut nu, det som är mest intressant, kul och i alla högsta grad läsvärt:

Saga från Image Comics
Saga är en Romeo and Juliette liknande berättelse, som i all sin kaos blandar Space opera, science-fiction och fantasy högt och lågt. Det är vackert, märkligt och bisarrt och jag fullkomlig älskar det. Kanske inget för den som tycker om serier i klassisk förpackning och definitivt inget för den som är lite pryd, men till alla andra rekommenderas Saga varmt!

Rat Queens från Image Comics
Det är high fantasy men med en twist! Rat Queen är ett äventyrargäng, där finns en rockabilly alv magiker, en hipster dvärg fighter, en mänsklig cleric som är ateist och slutligen en hippie goblin tjuv och alla är kvinnor. Här drivs det med gamla och förlegade stereotypa (mansdominerad) fantasyäventyr, eller som Image själva skriver;
it’s like Buffy meets Tank Girl in a Lord of the Rings world on crack!
Jepp, så är det!

Coffin Hill från Vertigo
Helt nyupptäckt serie för mig, grymt snyggt tecknad!
Blandar skäck, vuxet och YA, i Coffin Hill så verkar en slumrande ondska vakna, vi hittar ritualmagi, vi har ond bråd död, starka häxor, det handlar om att betala pris för sina handlingar, att göra det rätta eller låta mörkret ta över. Här maximerar man seriemediet full ut och tillsammans med extremt snygga teckningar och en intressant plot, blir det en av årets överraskningar.

Revival från Image Comics
Revival är en lite udda och kul serie som tar temat levande döda och gör det till något nytt och fräscht. Skulle nog säga att i grunden är det lite av en polisserie som blandar, mord, mytologi, vanliga relationer, religiösa fanatiker och allt däremellan. Rekommenderas till de som tycker om levande döda i alla de former.

Locke & Key från IDW Publishing
Handlingen kretsar kring tre syskon, som flyttar tillbaka till deras fars hemstad, väl där så väntar en herrgård med mörka hemligheter, de bekämpar ett ondskefull mörker som är bundet till huset, där finns nycklar och magiska dörrar som förvandlar de som vågar gå igenom.
Det en berättelse om förlust, om att vara barn och tonåring, om avsaknad av föräldrar, om smärta och ensamhet som blandat med magi och fantasi gör detta till en helt fantastisk och underbar serie. Rekommenderas varmt!

East of West från Image Comics
Apokalyptikerns 4 ryttare är åter här på jorden med signalen att detta är slutet för mänskligheten…
Dystopisk post-apokalyptisk western med science fiction element, låter det märkligt, ja det tyckte jag också i början men det funkar.
Och helt ärligt vem kan inte låta bli att läsa när det är Döden och hans ryttare som är i fokus. Mycket nöjsamt.

I lucka nummer 4 hos Efter mig, floden hittar vi följande:

Lucka 4: Prata om översättningar. Vilka språk läser du på? En bra eller dålig översättning?

Om jag kan så läser jag helst på originalspråket, då jag känner att något går förlorat i översättningen, alla språk har sina egna inte bara regler utan även språknyanser, känslor och stämningar.

Läsa på originalspråk, visst låter det flott och fint, helt ärligt är det en sanning med modifikation, är snarare så att jag läser originalspråket OM det är på engelska. Visst danska serier har jag läst en del och norska skulle jag teoretisk kunna hanka mig fram på, men utöver det så är det engelska som gäller.

Det känns nästan som magin i orden försvinner i översättningen, något av essensen ändras, det är klart att det finns både bra och mindre bra översättare, tankarna går till gamla översättningen av Sagan om ringen, där översättaren själv la till text och ändrade sådär lite fritt. Men det händer nog sällan idag, de flesta översättningar på svenska håller ändå rätt hög kvalitet. Men ja vissa ord, jag vet inte det passar oftast så mycket bättre på engelska, inte bara passar, det finns så många fler ord att välja på. En utmaning undertecknad har när det kommer till att recensera vissa genreböcker är att översätta ord/ uttryck/ slang, det kan blir både märkligt, svårt att hitta eller helt enkelt rent ut sagt tråkigt på svenska.

Eller så är det kanske så att jag är lite kär i det brittiska språket, who knows.

Avslutar dagens lucka om översättningar med ett stycke ifrån sista delen av Shatter me, denna underbara, magiska och helt fantastiska serie som jag i tid och otid gärna rekommenderar!

“Words are like seeds, I think, planted into our hearts at a tender age. They take root in us as we grow, settling deep into our souls. The good words plant well. They flourish and find homes in our hearts. They build trunks around our spines, steadying us when we’re feeling most flimsy; planting our feet firmly when we’re feeling most unsure. But the bad words grow poorly. Our trunks infest and spoil until we are hollow and housing the interests of others and not our own. We are forced to eat the fruit those words have borne, held hostage by the branches growing arms around our necks, suffocating us to death, one word at a time”
― Tahereh Mafi, Ignite Me