Bokbloggskalendern – Lucka 4

I lucka nummer 4 hos Efter mig, floden hittar vi följande:

Lucka 4: Prata om översättningar. Vilka språk läser du på? En bra eller dålig översättning?

Om jag kan så läser jag helst på originalspråket, då jag känner att något går förlorat i översättningen, alla språk har sina egna inte bara regler utan även språknyanser, känslor och stämningar.

Läsa på originalspråk, visst låter det flott och fint, helt ärligt är det en sanning med modifikation, är snarare så att jag läser originalspråket OM det är på engelska. Visst danska serier har jag läst en del och norska skulle jag teoretisk kunna hanka mig fram på, men utöver det så är det engelska som gäller.

Det känns nästan som magin i orden försvinner i översättningen, något av essensen ändras, det är klart att det finns både bra och mindre bra översättare, tankarna går till gamla översättningen av Sagan om ringen, där översättaren själv la till text och ändrade sådär lite fritt. Men det händer nog sällan idag, de flesta översättningar på svenska håller ändå rätt hög kvalitet. Men ja vissa ord, jag vet inte det passar oftast så mycket bättre på engelska, inte bara passar, det finns så många fler ord att välja på. En utmaning undertecknad har när det kommer till att recensera vissa genreböcker är att översätta ord/ uttryck/ slang, det kan blir både märkligt, svårt att hitta eller helt enkelt rent ut sagt tråkigt på svenska.

Eller så är det kanske så att jag är lite kär i det brittiska språket, who knows.

Avslutar dagens lucka om översättningar med ett stycke ifrån sista delen av Shatter me, denna underbara, magiska och helt fantastiska serie som jag i tid och otid gärna rekommenderar!

“Words are like seeds, I think, planted into our hearts at a tender age. They take root in us as we grow, settling deep into our souls. The good words plant well. They flourish and find homes in our hearts. They build trunks around our spines, steadying us when we’re feeling most flimsy; planting our feet firmly when we’re feeling most unsure. But the bad words grow poorly. Our trunks infest and spoil until we are hollow and housing the interests of others and not our own. We are forced to eat the fruit those words have borne, held hostage by the branches growing arms around our necks, suffocating us to death, one word at a time”
― Tahereh Mafi, Ignite Me