Category Archives: Science Fiction

Veckas serieinköp, 12/4

För att så att säga komma ut ur diket och upp på vägen igen så kanske korta blogginlägg kan vara på sin plats, i Youtube-sammanhang är det rätt vanligt med veckans serieinköp (pull lists) och varför inte göra något liknade här på bloggen då jag köper en del digitala nummer varje vecka.

Så, här kommer veckans inköp, eller ja egentligen är det förra veckans, känns som söndag idag, men det är ju tydligen måndag fast helgdag….
Oh well, (förra) veckans serie-inköp, blev inte så många som det brukar vara, dels pga på tok för mycket jobb (årets trend) samt såklart fokus på helgens underbara Gothcon (Göteborgs eminenta spelkonvent) som jag nu sitter och återhämtar mig från. Först ut;

Image Cmics: CopperHead #12COPPERHEAD #12
Image Comics, april 2017

Story: Jay Faerber
Art: Drew Moss, Ron Riley
Cover: Ron Riley, Scott Godlewski

Andra numret av story arc 3 och en serie som jag ivrigt inväntar nya nummer. Har ni missat att bekanta er med Copperhead så tycker jag att ni skall göra det nu! En utav mina nya favoriter.
I ärlighetens namn så upptäckte jag själv den enbart för några månader sedan och det blev kärlek vid första ögonkastet.

Tycker ni om en mix av science-fiction och western med en kick-ass, no nonsens kvinna i huvudrollen så har ni hittat rätt! Rekommenderas varmt.


Image Comics - Drifter #18DRIFTER #18
Image Comics, april 2017

Story: Ivan Brandon
Art/ Cover A: Nic Klein
Cover B: Thomas Von Kummant

Vi börjar närma oss slutet, näst sista delen på story arc 4 och avslutningen på en helt fantastisk sci-fi serie. Ser fram emot att (förhoppningsvis) få svar på vad som egentligen pågår. 🙂

Detta är en serie för alla som älskar inte helt enkel science-fiction, mysterier, aliens + en skopa last-frontier vibb. För att inte tala om hur otroligt snygg den är tecknad! Nic Kleins bilder är vackra, suggestiva och färgfyllda. Tror att det är hög tid att läsa om hela serien inför slutspurten och kanske en recension eller två är på sin plats också. Ytterligare en serie jag varmt kan rekommendera.

Image Comics - Black Cloud #01BLACK CLOUD #1
Image Comics, april 2017

Story: Ivan Brandon, Jason Latour
Art / Cover: Greg Hinkle, Matt Wilson

Zelda was born in a world of dreams, and hers burned bigger than anyone had ever seen. Now she’s on the run in our world, the dreams broken in her hands. But the pieces are for sale, the rich and the powerful are buying, and suddenly her world isn’t the only place Zelda’s running from.

En ny serie som lanserades för två veckor sedan, har inte hunnit plocka upp förrän nu. Kändes intressant och Ivan Brandon är ju skaparen bakom Drifter så varför inte ta sig en titt. Får återkomma med första intryck.

Leave a comment

Filed under Comics, Digital Comics, Science Fiction, Western

Humanity’s end begins…

Alien är en utav mina absoluta favoriter när det kommer till science fiction filmer, första filmen skrämde livet ur mig, andra filmen var en bergodalbana till action rulle, trean och fyran fyller på och ger oss (på var sitt sätt) nya pusselbitar av världen som Ripley och dessa Aliens befolkar. Prometheus såg jag sååå fram emot att se, men blev gruvligt besviken (den var inte dåligt, bara kändes tja, meh!).

Tidigare i veckan så dök uppgifter om att herr Scott planerar 3 (!) till Prometheus filmer. Personligen är jag dock skeptiskt, men med det i åtanke, dags att damma av en grafisk novell i just detta universum, ett universum där man vet att allt kommer gå åt helsike, om inte förr så senare. Jag pratar givetvis om den grafiska novellen Prometheus: Fire and Stone.


Prometheus Fire and StonePrometheus: Fire and Stone
Dark Horse Books

Written: by Paul Tobin
Art by: Juan Ferreyra
Cover Artist: David Palumbo

When the Prometheus never returned from her fateful journey to LV-223, the questions surrounding the origins of man went unanswered. Now a new team of explorers seeks to uncover the dark mystery that holds not only the fate of the original mission, but possibly their own damnation.

Året är 2219 och vi befinner oss på skeppet Helios när de närmar sig månen LV-223, i vanligt ordning så möter vi en efter en några av besättningsmedlemmarna, vi börjar att följa filmaren Clara bara någon dag efter hon vaknat ut 2 års kryosömn. Hon presenterar oss för kaptenen, läkaren, astrobiologen, säkerhetsofficeraren och givetvis en Synthetic för att nämna några. Officiellt så är de där på bärgningsuppdrag (låter bekant eller hur), att bärga ett djuprymd skepp med en stor last (= stor ersättning), men såklart så finns där alltid någon som har en egen agenda, i detta fall kaptenen själv, som under lång tid studerat sir Peter Wayland och hans ödesdigra expedition 2090 till just LV-223 där han förväntade sig hitta spåret av de han kallar Engineer, våra skapare, resan som han aldrig kom hem från. Så långt allt väl.

En liten expedition tar sig ner och istället för en karg ökenliknande miljö så möts de av en tät djungel med märklig vegetation och växter, dessutom fylld med minst sagt bisarra djur och insekter (vi som kan vår ”historia” ser direkt vissa likheter med andra varelser). De hittar även en svartliknande olja som astrobiologen genast blir lite för intresserad i. Andra i gruppen hittar till slut ett skepp, nästan helt överväxt, med texten Hadleys hope! Men Hadley var ju en utpost på en utav de andra månarna i detta planetsystem, kallad LV-426… (jepp, den månen), frågan de alla ställer sig är vad gör den här? Självklart så vill våra tappra äventyrare titta vad som finns där inne i skeppet…klipp och vi se vad som väntar dem…

Ni gissade rätt, det är fyllt med Aliens och såklart en massa Facehuggers. Därefter, tja, det blir som vi säger i Götet, allt går på röva! och som vanligt finns det dolda agendor, mänsklig svaghet, förräderi och lockelser att vinna stort. Mitt i allt detta blodbads kaos så dyker även en utav Engineers upp. Tror inte jag avslöjat allt för mycket nu, det finns ett par tre sidoberättelser, kopplat till expedition 2090, något som händer tiden fram till nu samt givetvis får vi se scener från de som försöker överleva, både expeditonsmedlemmar samt resten av Helios besättning.

FIRE AND STONE ger oss mer förklaringar än vad filmen Prometheus gav oss, så lite av en fortsättning kan man nog säga att detta är, men där finns även viss koppling till de tidiga Alien filmerna, vilket gör detta ett perfekt komplement till alla die hard fans.

Teckningarna snygga och detaljerade, Alien och alla dessa märkliga djur och insekter är tecknade i typisk Giger stil, färgskalan åt det mörka hållet och passar de olika teman med inslag av mörkt rött så klart (rymd, planet och blodbad).

Det som jag känner saknas är att jag som läsare inte känner något för karaktärerna när de en efter en stryker med och det är exakt samma problem jag hade med själva filmen, där karaktärerna inte blev utvecklade ordentlig vilket gjorde att vissa val som görs blir helt obegripliga. Problemet i FIRE AND STONE är att det helt enkelt är för många karaktärer och du känner knappt något för dem. I första filmen, Alien var det tvärt om, man tog sin tid att introducera besättningen, hur hierarkin fungerade, var de kom ifrån, karaktärsdrag etc. till och med i Aliens med alla sina soldater, var de alla olika på sitt sätt.

Summa summarum, trots en del svaghet i karaktärsbyggandet är det otroligt kul att vara tillbaka i Alien världen, att skymta Weyland-Yutani som skuggor via posters eller hintar, som alltid finns de där i kulissen på ett eller annat sätt. I vanligt ordning så ställer dolda agendor, dåliga val och bara mänsklig nyfikenhet till det och tja, vad mer kan man säga än:
Game over man, game over!

Prometheus Fire and Stone   Prometheus Fire and Stone  Prometheus Fire and Stone

Story: ★★★
Art: ★★★★
Overall: ★★★1/5

Leave a comment

Filed under Comics, Graphic Novels, Juan Ferreyra, Paul Tobin, Science Fiction

Southern Cross, an noirish sci-fi mystery drama

Senaste tillskottet från Image Comics inom sci-fi genren är SOUTHERN CROSS, en typ vem-gjorde-det mysterie berättelse i rymden, med lite noir känsla och en uns antydan till skräck. Det här är bra, riktigt bra.

(Review in English, see further down)
Southern Cross 1NOW BOARDING: Southern Cross, tanker flight 73 to TITAN!
Alex Braith is on board retracing her sister’s steps to the refinery moon, hoping to collect her remains and find some answers. The questions keep coming though—how did her sister die? Where did her cabin mate disappear to? Who is that creep across the hall? And why does she always feel like she’s being watched? Inspired by classic mysteries and weird fiction, SOUTHERN CROSS is a crucible of creeping anxiety and fear as Braith struggles with the ghosts of her past on board a ship that holds secrets best kept buried

Vi får följa Alex under första delen av hennes färd mot Titan, starten av resan som skall föra henne mot Saturnus största måne och förhoppningsvis där finna svaren hon söker. Där finns en lätt klaustrofobisk känsla från första början, skeppet är trångt, människorna hon delar utrymmet med verkar alla, mer eller mindre, ha någon form av dold agenda, eller är rätt och slätt creepy. Trots att där inte finns några monster, där nämns inte ens något sådant, så finns där en krypande känsla av obehag, lite som i Alien, trots att allt verkar ok, så finns det där i bakgrunden, ständig närvarande (ja första delen i filmen i alla fall, sen vet vi alla att allt går åt helvete, men ni förstår säkert vad jag menar). Becky Cloonan gör ett ypperligt jobb att introducera Alex, att med små medel ge oss en känsla av var hon kommer ifrån och hur hon sakta men säkert börjar förstår att något inte är rätt, på skeppet och med hennes syster död. Jag måste säga att jag gillar Alex, allt från hintar om ett vådlsam förflutet, till en syster som sörjer, hon är stark, men ändå känslosam men ett är säkert, hon är ingen man sätter sig på och så tja, så är hon rödhårig, så klart 😉

Teckningarna är nästan filmiska, där finns ett flöde som när en kamera följer någon neråt, från våning till våning, från toppen av sidan till slutet av den. Illustaionerna tillsmans med berättelsen understryker den klaustrofobisk känslan, det skitiga, det obehagliga. SOUTERN CROSS har en sci-fi setting men Andy Belanger gör ett ypperligt arbete med att det känns äkta, hela skeppet känns trovärdigt, här har vi inte något glittrande och modernt skepp a la Star Trek, utan hans illustrationer tillsammans med Lee Loughridge dova och mättande färger gör att skeppet är mörkt och känns både trött och slitet, detta är definitivt inte någon 1a klass resa, även om det finns färg så är det åt det dova hållet. Här blandas sidor fyllda med rutor till stora helsidor. Precis så som jag vill ha mina serier!

Tankarna för mig till 80-talet (när det är som bäst), dramaturgisk, stämningsmässigt och bildligt, jag har nämnt Alien, men även Blade Runner skulle kunna vara en referens om den mörka dystra framtiden. Det här är riktigt riktigt bra, måste säga att jag blev helt frälst och var tvungen att raskt klicka hem de andra två numren som till dags datum kommit ut.


gbWell, this was a nice surprise, Image Comics new science fiction/ “film noir” kind of mystery story, I really liked it, and the art is just my cup of tea.
Oh, to be perfectly honest, it’s not just the art that’s my cup of tea, the story well, an accidental death, space ship, cramped living space, a dark future and hints that maybe not everything is as it seems, who can resist that!?

The story begins with Alex checking in on Southern Cross, and what will be the first part of the journey that will take her to Titan were here sister’s remains are waiting for her and hopefully get some answers regarding her sister death, some sorting out the details and maybe a goodbye along the way. There is a certain claustrophobic feeling to the story and it’s ship, the narrow living quarters, the never ending corridors and the people occupying it either seems to have a hidden agenda or are just plain creepy.
Although there is no monster, not even a hint of one, there is a feeling of discomfort that you just can’t put your finger on. Its like the beginning of Alien, everything’s should be fine, but there in the background there is the ever present…something (at least in the beginning of the movie, after that we all know that everything goes to hell, but, well..). Anyhow, Becky Cloonan are doing a great job, slowly introducing Alex, some small hints of an violent past and we get glimpses were she is coming from. In small steps she learns that her initial suspicion, that there might possibly something more to her sisters death might true. I like Alex, shes independent, head strong but still has a softer side, all and all, my kind of “heroine”.

The art almost feel cinematic, there is that flow as when a camera following someone descending, from floor to floor, from the top of the page to the bottom, together with the writing this style increases the feeling of drama and unease. SOUTHERN CROSS is on one hand a science fiction story, and Andy Belanger with his drawings are making a damn good attempt on making it feel real, making the ship convincing, it’s not some glittering moderns Stark Trek ship, together with Lee Loughridge dark and deep coloring it makes this ship look used and worn.

SOUTHERN CROSS has an 80s vibe to it, both literal and figuratively as well as dramatically, I’ve mention Alien, but Blade Runner could also serves as a reference when it comes to the dark and gloomy sense of the story.

All and all, this story and the package it comes in is absolutely my cup of tea!

 

Southern cross #1  Southern cross #1  Southern Cross #1  Southern cross #1

____________________

Stars 4.5/5

Southern Cross #1
Written by Becky Cloonan
Art by Andy Belanger; Colors by Lee Loughridge.
Published mars 2015, by Image Comics

Leave a comment

Filed under Andy Belanger (art), Becky Cloonan, Comics, Digital Comics, Lee Loughridge (colors), Science Fiction