Category Archives: Comics

November 22, 2016 · 23:14

Nya seriesläpp, först ut – Romulus #1

Har funderat lite på om jag lite mer regelbundet skulle skriva ett par rader om nya seriesläpp, inga långa och på djupet-recensioner, utan mera första intrycket.

Testar gärna nya serier genom att plocka upp när de släpps i digitalt (enkel)nummer format, men är ytterst sällan jag skriver något om dessa. Historiskt så har jag nog väntat att recensera tills serierna kommer ut i albumform, men det är ju lite synd. Har en hel hög som jag läst de senaste månaderna, jag får väl se till att beta av de först.

Först ut blir det en (relativt) ny serie från Image Comics, Romulus.

romulus-1-image-comics Romulus #1

Story by: Bryan Hill
Art by: Nelson Blake II
Image Comics, oktober 2016

Our world isn’t free. All of us, for generations, have lived under the secret control of The Ancient Order of Romulus. One young woman, raised by them, trained by them, betrayed by them, must push through her fear to take a stand against the silent evil that masters our world.

Vi får följa Ashlar från det att hon föds fram till idag (22-ish). Från dag 1 och där är det bildligt talat dag 1 (jepp, första rutan är på Ashlar som nyfödd) fram till typ 17 tränas hon att bli den bästa…emmmm soldaten…eller nej egentligen är väl lönnmördare mer rätt ord (även om hon tror att det är onda människor hon tar hand om). Men så ändras allt och hon blir den jagade istället.

Det första jag skrev på Goodreads efter jag läst klart var, ”A beautiful, violent and almost poetic story. Another great new series from Bryan Hill. I think this will probably be a new favourite for me” och den känslan håller i sig även efter en andra läsning. Bryan Hill kanske mer är känd för Postal, som jag tyvärr inte har skrivit om än (ok, jag får se till att göra det, lysande serie det med!) och precis som i Postal så är Romulus typ vår värld, men med en twist. Som läsare så slängs du direkt in i en bergodalbaneresa, det är full fart från första ruta, massa action och en hel del brutalt våld.

På inte allt för många sidor, får läsaren en glimt av en stark ung kvinna som trots vad hon blivit utsatt för som barn och ung vuxen, trots allt dödande, trots att hon blev förrådd och allt det bär med sig, så tar Ashlar tag i sitt eget öde…typ.

Nelson Blake II gör ett ypperligt jobb med att sätta färg på Hills ord, Blake blandar olika bildkompositioner som följer berättelsen bra tycker jag, allt från snabba, mindre, smala rutor till helsidor. Det är mycket färg, även om vissa delar går i lite dova färger så räds Blake inte att använda ljusa och ”positiva” färger när så behövs. Snyggt, stiligt och precis den typ av tecknarstil som jag har förkärlek för.

Om jag skall lyfta något negativt så är det väl första delen av storyn kanske inte är helt nyskapande och tecknarstilen av karaktärerna liiite åt det ”yngre” hållet om det nu är förståeligt. Hummm… knappt så jag själv helt hänger med. Ok, nog om det.

Är rätt mycket som skall vara med i ett första nummer, men när jag läste sista rutan så ville jag bara ha mer, mer av Ashlar, med om den mystiska ordern, mer av världen som presenteras. Kort och gott nummer två kan inte komma fort nog.

Story: ★★★1/5
Art: ★★★
Overall: ★★★★

Paper Girls #1 – it’s personal, witty and absolute charming

PAPER GIRLS är en charmig ny serie från Brian K. Vaughan, skaparen av den populära serien Saga och med en tagline som “Stand By Me meets War of the Worlds in this mysterious young adult adventure“, kan man inte bli annat än att plocka upp ett ex.

(Review in English, see further down)

Paper Girls #1
Image Comics, 2015

Story by: Brian K. Vaughan
Art by: Cliff Chiang
Colors By: Matt Wilson
Cover by: Cliff Chiang

In the early hours after Halloween of 1988, four 12-year-old newspaper delivery girls uncover the most important story of all time.

Handlingen utspelar sig i en av Cleveland förorter, året är 1988, Erin en av våra tidningstjejer gör sig redo för sin tidningsrunda, under rundan stöter hon på tre äldre tonårs pojkar i Halloween kläder och “beväpnade” med ägg och sprayfärg, dessa pojkar börjar terrorisera henne, när situationen blir hotfull dyker plötsligt tre till tidningstjejer på cykel upp, känslan är nästan att det är ett mc-gäng som anländer, med en rökandes tjej, Mac (MacKenzie) som ledare. Vi får genast känslan av att här en en tjej man inte muckar gräl med. På ett arrogant och kaxigt sätt så visar hon grabbarna vart skåpet skall stå.

De fyra tidningstjejerna bestämmer sig sedan att para ihop sig för säkerhets skull, jag tänker inte gå in så mycket mer på handlingen då det är att avslöja för mycket, men i korthet, under dessa tidiga morgonstimmar blir de anfallna av mystiska ninjaliknade individer, de hittar en märklig maskin i ett tomt hus och på himlen fylls av en massa stjärnor…

Som vanligt tar Brian K. Vaughan sin tid att föra fram berättelsen, utan att det känns långtråkigt eller att tempot är för långsam, sin vana trogen så presenterar och utvecklar Vaughan varje karaktär, Erin, Mac, Tiffany och K.J, de har alla sin egen röst och personlighet. Det är fyra tuffa tjejer i en värld som annars enbart tillhör grabbarna, vi möter även en vuxen värld som inte har någon förståelse eller respekt för dessa unga flickor.

Cliff Chiang teckningar i sin nästan stilistiska enkelhet är helt lysande, eller enkla och enkla, på ytan kanske, men så upptäcker man små detaljer, leksakerna som ligger stödda runt i Erin och hennes systers rum, poster på väggen och alla dessa retro prylar, han blandar större bilder för att sedan visa enbart en detalj, vilket ger djup och liv till Vaughan berättelse. När det kommer till färgläggningen funkar Matt Wilsons toner perfekt till Chiangs teckningar, det mesta går i blått med gula detaljer, då större delen av handlingen utspelar sig utomhus just innan gryningen så är det inte så konstigt att han använder så få färger, detta förstärker känslan av en kylig novembermorgon innan solen går upp.

Sci-fi bitarna är rätt nertonade och dyker egentligen inte upp förrän i sista delen, även om det finnas inslag i bakgrunden, små hintar och glimtar. Men det gör faktiskt inget, snarare tvärt om, berättelsen skulle definitivt vara lika intressant om det bara hade handlat om dessa fyra tjejer och samhället de lever i. Men nu är där några sci-fi element med och när väl slutet kommer och vi får se sista rutan, ja…your guess is as good as mine!

PAPER GIRLS får tummen upp från mig, det är en charmig liten serie om fyra tidningstjejer i slutet på 80-talet, atmosfären, känslan och hjärta finns med, blandat med en hint av något helt annat och med en ordentlig cliffhanger så ser jag definitivt fram emot att få läsa mer om Erin, Mac, Tiffany och K.J.

—
How about a new story from Brian K. Vaughan with the tagline “Stand By Me meets War of the Worlds in this mysterious young adult adventure” can’t go wrong with that can we?!

The story, Erin one of our main characters is out on her newspaper delivery route and get confronted by tre older boys (one of them in a lovely Freddy Krueger costume, well lovely and Freddy might be the wrong word combo, but a fun detail for all horror lovers of the ’80s), they start to pick on Erin but they don’t get far, three other paper girls appear and tell them get lost (well more in a I’ll-kick-your-ass kind of way). After that little incident the girls team up and the story continues, I don’t want to spoil too much, let’s just put it this way, the boys were the least strange thing that are happening on their delivery route this particular morning.

Brian K. Vaughan doesn’t rush the story, he properly introduce us to the girls, Erin, Mac, Tiffany and K.J they all have their own voice and personality. Even if the storytelling is a bit slow, it never feels boring. This is also something I love with Vaughan and his other series, like in Saga, the focus is on the characters, they are the important part of the story, the rest, well its there in the background without disturbing too much.

Cliff Chiangs drawing are absolutely superb in its simplicity, and still there are a lot of details, like the toys in Erin and her sisters bedroom, posters on the wall and all those lovely retro devices, all that give the story depth and life. The color scheme that Matt Wilson uses is almost just blue with som yellow detail, at first it felt a bit odd, but then it all make sense, most of the story takes place outdoors just before dusk and it works perfectly.
Clothes, hairstyles, electronics and newspaper delivery from a bike, all together with the story and pictures just doesn’t set a feeling of the ’80s no, we are traveling back to 1988 and to be honest it feels rather charming 🙂

So what of the sci-fi in this story, well it’s a bit downplayed and it’s not until the last few pages that the reader actually sees something, but it’s still there in the background, a few hints and glimpses as the story continues, the odd ninja-ish men that attacks one of the girls, the strange machine in a empty house, then when the end comes and we see the last frame, I promise you, it will make you wonder!

To summarize this new series from Image, all and all, this is a charming little gem of a comic, it’s witty, personal and has some young kick-ass girl in the center and together with the cliff-hanger ending, at least I can’t wait until the next issue to come out.