Har funderat lite på om jag lite mer regelbundet skulle skriva ett par rader om nya seriesläpp, inga långa och på djupet-recensioner, utan mera första intrycket.
Testar gärna nya serier genom att plocka upp när de släpps i digitalt (enkel)nummer format, men är ytterst sällan jag skriver något om dessa. Historiskt så har jag nog väntat att recensera tills serierna kommer ut i albumform, men det är ju lite synd. Har en hel hög som jag läst de senaste månaderna, jag får väl se till att beta av de först.
Först ut blir det en (relativt) ny serie från Image Comics, Romulus.
Romulus #1
Story by: Bryan Hill
Art by: Nelson Blake II
Image Comics, oktober 2016
Our world isn’t free. All of us, for generations, have lived under the secret control of The Ancient Order of Romulus. One young woman, raised by them, trained by them, betrayed by them, must push through her fear to take a stand against the silent evil that masters our world.
Vi får följa Ashlar från det att hon föds fram till idag (22-ish). Från dag 1 och där är det bildligt talat dag 1 (jepp, första rutan är på Ashlar som nyfödd) fram till typ 17 tränas hon att bli den bästa…emmmm soldaten…eller nej egentligen är väl lönnmördare mer rätt ord (även om hon tror att det är onda människor hon tar hand om). Men så ändras allt och hon blir den jagade istället.
Det första jag skrev på Goodreads efter jag läst klart var, ”A beautiful, violent and almost poetic story. Another great new series from Bryan Hill. I think this will probably be a new favourite for me” och den känslan håller i sig även efter en andra läsning. Bryan Hill kanske mer är känd för Postal, som jag tyvärr inte har skrivit om än (ok, jag får se till att göra det, lysande serie det med!) och precis som i Postal så är Romulus typ vår värld, men med en twist. Som läsare så slängs du direkt in i en bergodalbaneresa, det är full fart från första ruta, massa action och en hel del brutalt våld.
På inte allt för många sidor, får läsaren en glimt av en stark ung kvinna som trots vad hon blivit utsatt för som barn och ung vuxen, trots allt dödande, trots att hon blev förrådd och allt det bär med sig, så tar Ashlar tag i sitt eget öde…typ.
Nelson Blake II gör ett ypperligt jobb med att sätta färg på Hills ord, Blake blandar olika bildkompositioner som följer berättelsen bra tycker jag, allt från snabba, mindre, smala rutor till helsidor. Det är mycket färg, även om vissa delar går i lite dova färger så räds Blake inte att använda ljusa och ”positiva” färger när så behövs. Snyggt, stiligt och precis den typ av tecknarstil som jag har förkärlek för.
Om jag skall lyfta något negativt så är det väl första delen av storyn kanske inte är helt nyskapande och tecknarstilen av karaktärerna liiite åt det ”yngre” hållet om det nu är förståeligt. Hummm… knappt så jag själv helt hänger med. Ok, nog om det.
Är rätt mycket som skall vara med i ett första nummer, men när jag läste sista rutan så ville jag bara ha mer, mer av Ashlar, med om den mystiska ordern, mer av världen som presenteras. Kort och gott nummer två kan inte komma fort nog.
Story: ★★★1/5
Art: ★★★
Overall: ★★★★
the road so far... 