Category Archives: Comics Festival

Så det finns inga bra kvinnliga serieskapare..?

Som den serienörd jag är har där alltid funnits en liten tanke och dröm att någon gång åka till Angoulême International Comics Festival. Att få uppleva den största seriefestivalen i Europa känns som något att checka av på sin bucket list. Men när jag läste årets lista på de nominerade till deras stora pris och såg att det bara var män…tja…

Förra veckan gick alltså Angoulême ut med vilka som är nominerade till deras Grand Prix, 30 är de till antalet och alla är män.
Låt mig skriva det igen, utav 30 namn så finns där inte en enda kvinna!

Brian M. Bendis (USA) Christian Binet (Frankrike), Christophe Blain (Frankrike), François Bourgeon (Frankrike), Charles Burns (USA), Pierre Christin (Frankrike), Daniel Clowes (USA), Richard Corben (USA), Cosey (Schweiz), Etienne Davodeau (Frankrike), Nicolas de Crécy (Frankrike), Edika (Frankrike), Carlos Gimenez (Spanien), Emmanuel Guibert (Frankrike), Hermann (Belgien), Alejandro Jodorowsky ( Chile), Stan Lee (USA), Milo Manara (Italien), Taiyo Matsumoto (Japan), Lorenzo Mattotti (Italien), Frank Miller (USA), Alan Moore (Storbritannien), Quino (Argentina) Riad Sattouf (Frankrike), Joann Sfar (Frankrike), Bill Sienkiewicz (USA), Jiro Taniguchi, Naoki Urasawa, Jean Van Hamme (Belgien), Chris Ware (USA).

Av ovan nämnda finns många av mina absoluta favoriter, men att som en utav de största seriefestivaler bara nominera män, tja men då så då finns det inga kvinnor, eller?

Franck Bondoux, executive officer av festivalen, försvarar sig med följande;
../there was a very simple reason no women were included among the nominees. Discrimination was not to blame, he said. Instead, it was because of a lack of qualified women. “The Festival likes women, but cannot rewrite the history of comics,” he said.
[The Guardian]

Yeah right!
Så det är inte diskriminering…och det finns inga kvalificerade kvinnor i branshen.
På fullaste allvar, det finns inga duktiga serieskapare/ tecknare som är kvinnor!?
Alltså jag blir så arg att jag var tvungen att våldsamt ge mig i kast med min Nutella burk innan jag gav mig på till att försök att få ner ett par, eller flera ord.

The Guardian skrev i söndags artikeln The not-so-secret history of comics drawn by women, de radar upp en hel hög med kvinnor som både varit och är verksamma/ betydelsefulla i serievärlden, då de summerar det så bra, så hänvisar jag er rätt och slätt att läsa hela artikeln här.

Så vet ni vad, jag kommer därför en tid framöver lyfta fram serier som skrivna och/eller skapade av kvinnor, för i min värld är det hel självklart att, ja, det är klart det finns bra kvinnliga serieskapare!

Fortsättning följer…

 

Advertisement

Leave a comment

Filed under Comics Festival

Copenhagen Comics, en dag i seriens fantastiska värld

Copenhagen Comics  För ett par helger sedan så hoppade jag på ett tidigt morgontåg och kuskade ner till underbara Köpenhamn, målet att besöka Copenhagen Comics för första gången.
 

Jag upptäckte av en slump för lite drygt två år sedan att vårt grannland vart annat år har en egen Seriefestival (var säkert på någon blogg), det året fegade jag ut att åka då jag saknade resesällskap, denna gång tänkte jag, vad katten om ingen kan hänga på så åker jag själv. Utan förväntningar tog jag på mig min Superman klänning, stoppade ner surfplattan i väskan, solglasögon på och åkte ner.

Första intryck, större än jag trodde och lite mindre än vad jag hade hoppats på. Men serier fanns i massor. Det var små förlag, små butiker, serieförfattare/tecknar kollektiv och konst, blandat med 4 scener, cosplay hörna och massor med barn aktiviteter.

Efter en rundtur för att se vad som fanns och var, efter sett kön till David Lloyds signeringsbås, kollat upp scenerna etc. så var det dags för första paneldebatten, Autobiographical comics, Philippa Rice, Halfdan Pisket och Signe Parkins diskuterade sina serier, att lämna ut sitt liv, svårigheter däri,var drar man gränsen, vilka fallgrop finns. Ja finns det över huvud taget något som heter (auto)biographical comics? Inte rikligt min genre av serier, men intressant att lyssna på

Halvvägs in så hade jag min första, aha…just det ja jag är ju i Danmark-ögonblick, när jag såg ett gäng män komma in och sätta sig sippande på var sin kall öl (kan tillägga att det var en extremt varm och solig dag och inte så lagom hett där inne).

Så efter paneldebatten var jag givetvis tvungen att gå och skaffa mig en god öl och ställa mig och vänta på att Art Spiegelman skulle presentera sin syn på Comix 101.
Det är då insikt nummer två slår mig, hallen fylls av tålmodiga fans och jag ser mig om. Det här var en något märklig känsla, jag som tjej och nu vuxen är så van vid i nördsammanhang att vara i minoritet, men här var det lika mycket män som kvinnor, det var små barn, tonåringar, vuxna i alla de åldrar och alla är vi där för att vi tycker om SERIER!

Nåväl tillbaka till Art Spiegelman, som efter lite tekniks strul började med: ”Everything I know I learned from Comics”
Och sedan visade han det i bilder, så klart. Det blev en historieresa om serier som inspirerat honom och serier han tecknat. Givetvis med tanke på att hans bakgrund, att han är satirens mästare, vi befann oss i Danmark och med det fruktansvärde terror dådet i Frankrike tidigare i år blev det en hel del om yttrandefrihet, att använda satiren och det teckande formen. Han pratade även om sitt bidrag till Drawing the Undrawable (som var en idé från Neil Gaiman och Amanda Palmer).
Sedan var tyvärr tiden ute, jag tror alla med mig kände att han gärna fått prata en timma till, jag antecknade rätt mycket så knaske kommer jag att skriva lite mer utförligt lngre fram. I vilket fall, det var personligt, tänkvärt, provokativt men framför allt handlade det om kärleken till serierna!

Resten av eftermiddagen botaniserade jag bland mest danska serier och album, även om där fanns en hel del engelsk/ amerikanska så kände jag att det kan jag lika väl köpa hemma. Jag pratade med en man från US om bristen av något liknade i Sverige, hittade en man till som också åkte hela vägen från Göteborg enkom för detta event, smålog åt alla fina cosplayers, tittade på en tecknarduell och fick reda på att de stängt kön till David Lloyd signering. För på tok för många år sedan var en mycket yngre flicka på sin första mässa och då promotade och pratade just Lloyd om V for Vendetta, då vara jag för blyg för att stå i kö och be om signatur (ja jag vet, fånigt kan man tycka nu), så jag tänkte, nu så, och tja, kön blev för lång och jag åkte hem utan autograf.

Tankar från Copenhagen Comics, det var en rätt liten men charmigt intim seriefestival, hur mycket större serier är i vårt grannland än hemma, att det finns en bredd som åteminstone jag saknar i Sverige. Men jag åkte hem fylld av inspiration och förhoppningar (fingers cross) om att Comicon/ Gamex Malmö i höst kan leverera något vettigare i serieväg än Comicon/ Gamex i Kista gjorde i vintras. Att serier förtjänar att stå där bredvid alla annan litteratur och att vi alla oavsett vilka vi är kan hitta något som passar och att alla som aldrig testat att i framför allt ”vuxen” ålder ger dessa underbara tecknade serier en chans.

Nu tror jag att ja kryper ner med senaste volymen av Rat Queens och förhoppningsvis har ni en recension om en dag eller två.

Och kom ihåg Arts ord, allt ni behöver lära er, hittar ni i seriernas fantastiska värld!

Leave a comment

Filed under Comics Festival