The Book of the Unnamed Midwife är bland det bästa jag läst på väldigt länge! en brutal, skrämmande och tankeväckande berättelse placerat i en apokalyptisk nutid.
The apocalypse will be asymmetrical.
In the aftermath of a plague that has decimated the world population, the unnamed midwife confronts a new reality in which there may be no place for her. Indeed, there may be no place for any woman except at the end of a chain. A radical rearrangement is underway. With one woman left for every ten men, the landscape that the midwife travels is fraught with danger. She must reach safety— but is it safer to go it alone or take a chance on humanity? The friends she makes along the way will force her to choose what’s more important. Civilization stirs from the ruins, taking new and experimental forms. The midwife must help a new world come into being, but birth is always dangerous… and what comes of it is beyond anyone’s control
The Book of the Unnamed Midwife är en mental spark i magen!
Känslor blandas om vartannat, pulsen ökar, adrenalinet slår till, hjärtklappning, rädsla och ett nästan fysik illamående blandas. Detta är en berättelse satt väldigt nära vår verklighet, en typ av tänk-om berättelse, om när samhället kollapsar och allt som återstår är rädsla, våld, övergrepp och hopplöshet men även överlevnadsinstinkt, kärlek, intimitet och att inte ge upp oavsett vad som händer.
Meg Elison ger oss en berättelse där hon blandar dagboksanteckningar med mer traditionell berättande, som på så sätt fyller i det som sker mellan dagarna och veckor, mellan tankar och känslor, det är skickligt hanterat och resulterar i att orden och berättelsen kommer närmare dig som läsare.
Berättelsen börjar med att en aggressiv influensa sprider sig lavinartat, fler och fler insjuknar i feber och ingen verkar varken förstå viruset eller hur det skall stoppas. I en rasande fart börjar människor dö, framför allt kvinnor och barn, gravida kvinnor som verkar vara friska insjuknar hastigt i slutet av sin graviditet och varken barn eller moder överlever förlossningen. Mitt i allt detta jobbar en tapper barnmorska på och gör sitt bästa, men nyfödd efter nyfödd dör och så till slut insjuknar även hon. Efter dagar av feber med få konkreta minnen om tid som passerat vaknar hon upp, hon verkar mirakulöst vara frisk, hon är desorienterad, trött, uttorkad och matt men frisk! Hon ger sig ut i ett övergivet San Francisco, vi följer henne på sin resa genom ett post-apokalyptisk USA där de få som överlevt nästan uteslutande är män, män som verkar se de få kvinnor som överlevt som ägodelar, att nyttja som de vill!
Hon gör allt för att överleva, allt för att undvika att bli utsatt för fysiskt våld och övergrepp men framför allt se till att hon inte blir fråntagen sin frihet och rätten till sin kropp, hon ikläder sig olika roller, håller sig undan och börja sätta upp någon form av plan.
Men hur överlever vi egentligen när allt har raserat? Att dagligen kämpa för att få tillgång till rent vatten, att hitta mat som är ätbar, hålla sig frisk, hitta mediciner, det minsta lilla sår kan vara en dödsdom. Men även lite mer enkla saker såsom tamponger eller bara något så banalt som kaffe, hur klara vi oss när allt detta inte längre produceras?
Sedan har vi ensamheten, om du inte har någon att tala med, än mindre någon att känna fysisk närheten till, vad gör det med oss som människor? Elison ställer många frågor och inte alla har några lätta svar, om än några.
Vår namnlösa barnmorska hittar på nya identiteter, skapar en manlig version av sig själv, jobbar på att helt och hållet dölja sitt riktiga kön, ser till att hon är beväpnad, undviker ofta andra överlevande, allt för att överleva själv. Jag håller inte alltid med henne och hade själv kanske inte gjort alla de val hon gör, eller så kanske hade jag det…
Alla hon möter på sin resa är inte onda, men många är det, hon möter män som har flickor och kvinnor i kedjor, våldtagna i alla åldrar som säljs och lånas ut som om de var en ägodel och inte en människa. Som kvinna känner man nog extra mycket, det är svårt att inte göra det med tanke på hur vår egen värld ser ut. På sin färd stöter hon på andra ensamma överlevande, större gäng med eller utan fängslade kvinnor, religiösa grupper och människor som förlorat allt hopp. Allt är inte misär, där finns godhet och ett uns hopp, men kanske inte där vi trott, förvänta dig inte en happily-ever-after berättelse, för det hittar du inte här.
The Book of the Unnamed Midwife är den mest trovärdiga post-apokalyptiska berättelse jag läst, här finns inga zombies, inga vampyrer eller artificiellt skapade varelser som decimerat mänskligheten, ingen miljökatastrof som fördärvat vår värld, nej här är det människor som från ett redan reducerat antal säkrar vår undergång.
Under min läsning så slår tanken mig, precis som den gör för flera i boken, förtjänar vi människor att överleva när apokalypsen är ett faktum? Helt ärligt, jag är inte säker, vi människor har en inneboende kraft och förmåga till storhet, att se helheten och att skapa en positiv tillvaro där alla får ta plats på lika villkor, där ingen är mer värd än den andra, men där finns också en (tyvärr växande) kraft till ondska, trångsynthet och tron på att vissa få står över andra, att vissa är mindre värda (eller i värsta fall inte har något värde alls) och att bara dessa få har rätt till lika villkor och en plats i samhället, jag pratar givetvis om rasism, sexism och homofobi. För det är svårt att läsa denna bok och inte börja fundera och relatera till vår egen värld här och nu. Tankar om att ha rätt till sin egen kropp och sin sexualitet, att vara lika mycket värd, att kunna välja, tankar om kön och dess placering i samhället, ja det är mycket som ställs på ända och i slutet finns det inga andra svar än kanske de som du som läsare ger.
Det är inte konstigt att Meg Elison i våras fick 2015 Philip K. Dick Award, för det här är en riktigt bra bok, det är en unik och smärtsamt intressant berättelse, en bok alla bör läsa, The Book of the Unnamed Midwife handlar om sexualitet, om kön och identitet, om patriarkaliska strukturer, om samhällsförfall och kaos men även att bygga upp något nytt och helt annorlunda. Det är en medryckande och skrämmande berättelse och samtidigt en väckarklocka om vad som kan ske om vi inte ser upp, här, nu och idag.
★★★★★
The Book of the Unnamed Midwife
By Meg Elison
Published 2014 by Sybaritic Press
the road so far... 