PAPER GIRLS är en charmig ny serie från Brian K. Vaughan, skaparen av den populära serien Saga och med en tagline som “Stand By Me meets War of the Worlds in this mysterious young adult adventure“, kan man inte bli annat än att plocka upp ett ex.
(Review in English, see further down)
Paper Girls #1
Image Comics, 2015
Story by: Brian K. Vaughan
Art by: Cliff Chiang
Colors By: Matt Wilson
Cover by: Cliff Chiang
In the early hours after Halloween of 1988, four 12-year-old newspaper delivery girls uncover the most important story of all time.
Handlingen utspelar sig i en av Cleveland förorter, året är 1988, Erin en av våra tidningstjejer gör sig redo för sin tidningsrunda, under rundan stöter hon på tre äldre tonårs pojkar i Halloween kläder och “beväpnade” med ägg och sprayfärg, dessa pojkar börjar terrorisera henne, när situationen blir hotfull dyker plötsligt tre till tidningstjejer på cykel upp, känslan är nästan att det är ett mc-gäng som anländer, med en rökandes tjej, Mac (MacKenzie) som ledare. Vi får genast känslan av att här en en tjej man inte muckar gräl med. På ett arrogant och kaxigt sätt så visar hon grabbarna vart skåpet skall stå.
De fyra tidningstjejerna bestämmer sig sedan att para ihop sig för säkerhets skull, jag tänker inte gå in så mycket mer på handlingen då det är att avslöja för mycket, men i korthet, under dessa tidiga morgonstimmar blir de anfallna av mystiska ninjaliknade individer, de hittar en märklig maskin i ett tomt hus och på himlen fylls av en massa stjärnor…
Som vanligt tar Brian K. Vaughan sin tid att föra fram berättelsen, utan att det känns långtråkigt eller att tempot är för långsam, sin vana trogen så presenterar och utvecklar Vaughan varje karaktär, Erin, Mac, Tiffany och K.J, de har alla sin egen röst och personlighet. Det är fyra tuffa tjejer i en värld som annars enbart tillhör grabbarna, vi möter även en vuxen värld som inte har någon förståelse eller respekt för dessa unga flickor.
Cliff Chiang teckningar i sin nästan stilistiska enkelhet är helt lysande, eller enkla och enkla, på ytan kanske, men så upptäcker man små detaljer, leksakerna som ligger stödda runt i Erin och hennes systers rum, poster på väggen och alla dessa retro prylar, han blandar större bilder för att sedan visa enbart en detalj, vilket ger djup och liv till Vaughan berättelse. När det kommer till färgläggningen funkar Matt Wilsons toner perfekt till Chiangs teckningar, det mesta går i blått med gula detaljer, då större delen av handlingen utspelar sig utomhus just innan gryningen så är det inte så konstigt att han använder så få färger, detta förstärker känslan av en kylig novembermorgon innan solen går upp.
Sci-fi bitarna är rätt nertonade och dyker egentligen inte upp förrän i sista delen, även om det finnas inslag i bakgrunden, små hintar och glimtar. Men det gör faktiskt inget, snarare tvärt om, berättelsen skulle definitivt vara lika intressant om det bara hade handlat om dessa fyra tjejer och samhället de lever i. Men nu är där några sci-fi element med och när väl slutet kommer och vi får se sista rutan, ja…your guess is as good as mine!
PAPER GIRLS får tummen upp från mig, det är en charmig liten serie om fyra tidningstjejer i slutet på 80-talet, atmosfären, känslan och hjärta finns med, blandat med en hint av något helt annat och med en ordentlig cliffhanger så ser jag definitivt fram emot att få läsa mer om Erin, Mac, Tiffany och K.J.
—
How about a new story from Brian K. Vaughan with the tagline “Stand By Me meets War of the Worlds in this mysterious young adult adventure” can’t go wrong with that can we?!
The story, Erin one of our main characters is out on her newspaper delivery route and get confronted by tre older boys (one of them in a lovely Freddy Krueger costume, well lovely and Freddy might be the wrong word combo, but a fun detail for all horror lovers of the ’80s), they start to pick on Erin but they don’t get far, three other paper girls appear and tell them get lost (well more in a I’ll-kick-your-ass kind of way). After that little incident the girls team up and the story continues, I don’t want to spoil too much, let’s just put it this way, the boys were the least strange thing that are happening on their delivery route this particular morning.
Brian K. Vaughan doesn’t rush the story, he properly introduce us to the girls, Erin, Mac, Tiffany and K.J they all have their own voice and personality. Even if the storytelling is a bit slow, it never feels boring. This is also something I love with Vaughan and his other series, like in Saga, the focus is on the characters, they are the important part of the story, the rest, well its there in the background without disturbing too much.
Cliff Chiangs drawing are absolutely superb in its simplicity, and still there are a lot of details, like the toys in Erin and her sisters bedroom, posters on the wall and all those lovely retro devices, all that give the story depth and life. The color scheme that Matt Wilson uses is almost just blue with som yellow detail, at first it felt a bit odd, but then it all make sense, most of the story takes place outdoors just before dusk and it works perfectly.
Clothes, hairstyles, electronics and newspaper delivery from a bike, all together with the story and pictures just doesn’t set a feeling of the ’80s no, we are traveling back to 1988 and to be honest it feels rather charming 🙂
So what of the sci-fi in this story, well it’s a bit downplayed and it’s not until the last few pages that the reader actually sees something, but it’s still there in the background, a few hints and glimpses as the story continues, the odd ninja-ish men that attacks one of the girls, the strange machine in a empty house, then when the end comes and we see the last frame, I promise you, it will make you wonder!
To summarize this new series from Image, all and all, this is a charming little gem of a comic, it’s witty, personal and has some young kick-ass girl in the center and together with the cliff-hanger ending, at least I can’t wait until the next issue to come out.
Story: ★★★★1/5
Art: ★★★★1/5
Overall: ★★★★1/5
the road so far... 