Vår och sommar är mina definitiva favorit årstider, är inte mycket för vinter och kyla, enda nackdelen när solen börjar titta fram är pollen, jepp, jag har de sista åren tyvärr blivit en av dem som har det liiite kämpigt. Så tröttheten har helt tagit över och det gör tyvärr att läsningen blir lite lidande 😦
Vilken tur då att vi har TV-serier som substitut!
Jag brukar “spara” lite avsnitt så att jag åtminstone har 3-5 avsnitt jag kan sitta en hel kväll och bara frossa i. Är inte alltid så lätt när det kommer till favorit serier, gäller att ha en vilja av järn ibland. Dock så handlar detta inlägg inte om någon av mina favoriter, utan om en utav CWs senaste serier, The 100. En hel del av serier inom sci-fi genren kommer från just the CW Television Network, här hittar vi Supernatural, The Vampire Diaries (som jag i och för sig tröttnat på), Arrows och the Originals, för att nämna några. Är inte så många nya säsongspremiärer på vår/ sommaren, men några finns det och det är hög tid att se vad olika bolagen har att presentera.
Förts ut alltså the 100.
Det är 97 år sedan jorden blev kontaminerad av radioaktivitet och de som överlevande befinner sig på the Ark, en rymdstation som kretsar kring jorden. Liver här är hårt och det råder noll tolerans mot brott i alla de former, endast ett straff finns, döden. Dock så gör de undantag för ungdomar under 18, som hålls fängslade till deras 18 års dag för att sedan straffas.
Så upptäcker de styrande att möjligheterna att upprätthålla de livsunderhällande systemen bli svårare och svårare och man beslutar sig för att skicka iväg 100 av ungdomsbrottslingarna ner till jorden för att se ifall det nu går att leva där nere.
Tja, är väl inget revolutionerande story-mässigt, men visst jag tänkte jag skulle ge serien en chans, för ärligt talat, det finns på tok för få bra sci-fi serier nu för tiden. Än så länge är det enbart tre avsnitt som är visade och tänker folk som känner mig, hur var det nu med 5 avsnitts regeln? Jo da, jag kommer att ge serien en chans, två avsnitt till och sedan bestämmer jag mig, men tror nog att jag kommer att fortsätta (i brist på annat) därefter blir det lite tyckande redan nu.
Ska vi börja med det mindre bra, först ut, alltså snälla, skall de uppe på the Ark var vuxna tänkande människor, även om vi pratar framtiden och efter någon form av katastrof (vi får märkligt lite information om vad det var för katastrof). För visst är det smart att skicka iväg en hel hög med tonåringar för att klara sig själva, ner på en jord ingen har sett på 100 år och ja, att skicka ungdomar som dessutom har suttit fängslade, jajemän. Hallå, ingen som läst Flugornas herre?!
Givetvis så tappar the Ark kontakten med skeppet (suprise, suprise) vid landningen och det är enbart via “armband” som alla de 100 har på sig som de kan följa och monitorerna ungdomarnas livsvärden. När dessa plötsligt börjar, en efter en, att stänga ner så är ena tolkningen att det är pga radioaktivitet, eller kanske det är något annat som de inte än vet vad, något okänt. Jepp, håll i er, det tar nästen två avsnitt innan en utomstående tekniker (även hon ungdom) påtalar att det är klart att de där nere troligtvis gör sig av med armbanden, efter all tid i fångenskap och där många har sett någon i sin familj avrättad. Jepp kändes logiskt att det skulle ta sådan tid innan det kom upp.
Men men, det är tidigt än och jag skall inte reta upp mig på för många detaljer.
Nu till det som jag nog ändå tycker är intressant och det är karaktärerna, först kändes de lite en-dimensionerade, men efter 3 avsnitt så ser jag flera bottnar. Självklart blir det lite som man väntar sig, efter en tillvaro där minsta lilla överträdelse straffas så finns det de som tycker nu kan vi passa på att leva utan regler och givetvis så kommer där finnas någon som passar på att greppa makten. I the 100 har vi den lite äldre Bellamy som inte är en av fångarna utan någon som lyckas att smita ombord innan de 100 blev nerskickade. Varför, jo hans lillasyster är en av fångarna och hennes enda brott är att bli född, finns nämligen ett barn per par policy (lag). I början så verkar han vara den som pratar om den fira viljan och inga regler, men detta går över och han ser sig själv givetvis som den självklara ledaren (och enväldig sådan). På andra sidan har vi unga Clarke som kommer från en av de priviligierade (ingen direkt lyx vi pratar om, men ändå) familjerna, hennes brott, att tillsammans med sin far försöka varna resten av innevånarna på the Ark att de alla lever på lånad tid. Hon är stark och har integritet och är en sann naturlig och omhändertagande ledare. Dessa två bildar nästan direkt var sin sida och runt om dem hittar vi intressant karaktärer, fega, nördiga, rädda, modiga, konservativa och allt däremellan.
Givetvis så upptäcker de rätt snabbt att det kan finnas något värre än det som finns i de egna ledan. Muterade djur, dödliga rökstormar och upptäckten av något som ser mänskligt ut; de är inte ensamma på denna övergivna jord. Sedan får vi inte glömma, de som skickade ner dem, uppe i the Ark så har vi en totalitär stat, en snart obeboelig rymdstation och där finns både “goda” och “mindre goda” vuxna, vad händer om de beslutar sig för att jorden faktiskt är bebolig?
Tre avsnitt in så har vi som tittare redan bestämt oss för vilka vi tycker om, vi har sett att allt inte är svart eller vitt och vi har sett dödsfall! Eller vi och vi, jag i alla fall.
Så ja, jag kommer nog att titta vidare, för ärligt talat, kan man låta bli en ny sci-fi serie, med dystopiska inslag, mutationer, söta bad boys och en kick-ass tjej i huvudrollen.
Naw, I didn’t Think so!
the road so far... 