Jaha, tror minsann att det är dags för mig att också hoppa på Bokbloggsjerka, har haft en liten skrivarsvacka och då är det alltid lättare med lite ”vägledning” och inspiration för att komma igång igen.
Denna helg ställs frågan:
Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?
Korta svaret är ja.
Det gör jag så gott som alltid, åtminstone skummar igenom och se om det finns något mer än de vanliga tacktalen, för ibland när man minst anar det hittar man riktigt pärlor.
Men framför allt så tycker jag om när författaren har lagt in något lite extra:
Cherie Priest i Dreadnougt, som i sin inledning skriver följande om hennes tolkning av det Amerikanska frihetskriget:
This is a work of fiction, featuring impossible politics, unlikely zombies, and some ludicrously incorrect Civil War action. I hope you enjoy it! And I’d like to thank you in advance for not sedning me e-mail to tell me how bad my history is. I Think we all know I’ve fudged the facs rather significantly.
(Except the zombie parts.) 😀
Lou Morgan som avslutar Blood and Feathers och Rebellion med en spellista, musiklåtar som hon kopplar till vissa avsnitt i boken, eller till vissa karaktärer. Brilliant nördigt!
Eller Neil Gaiman och Terry Pratchet som avslutar Good Omens med att berätta om varandra, högst underhållande.
Dessa exempel är i och för sig inte själva dedikeringen men något som ändå sticker ut, som man lägger på minnet och bidrar till nöjet av att läsa just den författaren.
Tycker jag i alla fall.
the road so far... 